Springs (29 juni 2012) — kognitiva färdigheter som lärande och minne minskar med åldern i alla, och utlämningsställen är brantaste i Alzheimers sjukdom. Texas forskare söker ett sätt att förhindra denna nedgång rapporterade spännande resultat denna vecka med en drog som har polynesiska rötter.

Forskare, utses i skolan medicin vid The University of Texas Health Science Center San Antonio, till kost friska möss i hela den gnagare livslängd rapamycin. Rapamycin, en bakteriell produkt som först isolerad från marken på Påskön, förbättrad inlärning och minne i unga möss och förbättrat dessa fakulteter i gamla möss, visade undersökningen.

"Vi gjorde de unga som lär dig och komma ihåg vad de lärt sig, bättre än vad som är normalt," sade Veronica Galvan, Ph.D., biträdande professor i fysiologi vid Barshop Institute for livslängd och åldrande studier, del av UT Health Science Center. "Bland de äldre möss matas de med en kost som innefattar rapamycin faktiskt visade en förbättring, förneka den normala nedgång som du ser i dessa funktioner med ålder".

Drogen sänkte även ångest och ytterligare pristryck-liknande beteende hos möss, sade Dr. Galvan. Ångest och depression är faktorer som försämrar människans kognitiva förmåga. Bly författaren Jonathan Halloran bedrivs vetenskapligt tillförlitliga tester för att noggrant mäta dessa kognitiva komponenter i gnagare.

Venturing till öppna

Möss är burrowers föredrar tunnlar med väggar. För att observera beteende, används Halloran en förhöjd labyrint av tunnlar som ledde till en catwalk. "Plötsligt mice är i open space, sade Halloran. "Det är ganska långt från ordet för sin storlek, typ av som om en person Fotvandring och plötsligt trail får brant. Det är ganska långt ned och inte så bekvämt.

Möss med mindre ångest var mer nyfiken att utforska catwalk. "Vi observerade att mice utfodrats med en kost som innehåller rapamycin tillbringade betydligt mer timeout i catwalk öppna armar än de djur som utfodrats med en vanlig kost," sade Halloran.

Det andra testet mäts ytterligare pristryck-liknande beteende i gnagare. Möss gillar inte hållas av deras svansar, vilket är det sätt som de flyttas från buren till bur. Oundvikligen kämpar de för att hitta en väg. "Så vi kan mäta hur mycket och hur ofta de kämpar som ett mått på den motivation som de har att komma ur en obekväm situation" Dr. Galvan sade.

Rapamycin fungerar som en antidepressiv

Vissa möss kämpar knappt för att få gratis, men om en antidepressiv tillförs de kämpa mycket mer. Problemet är mycket känsliga för åtgärd av antidepressiva läkemedel och är ett tillförlitligt mått på om en drog agerar som en antidepressiv, säger Dr. Galvan.

"Vi hitta rapamycin fungerar som en antidepressiv--det ökar om mice försöker komma ur situationen," sade hon. "De inte ger upp. de kämpar mer."

Minskningarna av ångest och ytterligare pristryck-liknande beteende i rapamycin-behandlade möss hållas sant för alla åldrar provas, från 4 månaders ålder (college ålder i människors år) till tolv månader gamla (motsvarande medelåldern) 25 månader gammalt (avancerad ålder).

Må-bra kemikalier förhöjda

Forskarna mätte nivåerna av tre "happy, må-bra" signalsubstanser: serotonin, dopamin och noradrenalin. Alla var avsevärt förstärkt i midbrains av möss som behandlats med rapamycin. "Detta är super-interesting, något vi kommer att fortsätta i labbet," Dr. Galvan sade.

Dr. Galvan och hennes team publicerade forskning i 2010 visar att rapamycin räddar lärande och minne hos möss med Alzheimer's-liknande underskott. Höjden av de tre signalsubstanser som kemiska budbärare i hjärnan, kan förklara hur rapamycin åstadkommit detta, sade Dr. Galvan.

Rapamycin är svampdödande agent administreras för att transplantera patienter för att förhindra orgel avvisande. Drogen är uppkallad efter Rapa Nui, polynesiska titeln på Påskön. Denna ö, 2 000 mil från alla befolkningen centrerar, den berömda webbplatsen till nästan 900 mystiska monolitisk statyer.

Denna studie blev tillgängliga online 28 juni som ett manuskript i pressen i tidning neurovetenskap.

Springs (26 juni 2012) — Rhode Island Hospital forskare Suzanne de la Monte, M.D., har funnit ett samband mellan hjärnan insulinresistens (diabetes) och två andra viktiga medlare neuronal skada som hjälper Alzheimers sjukdom (AD) att sprida. Forskningen fann att när AD har upprättats terapeutiska ansträngningar måste också arbeta för att minska toxinvapen produktion i hjärnan.

Alzheimers sjukdom är en av de vanligaste degenerativa dementias och mer än 115 miljoner nya fall beräknas över hela världen under de kommande 40 åren. Det finns klinisk och experimentell bevis för att behandling med insulin eller insulin sensitizer agenter kan förbättra kognitiv funktion och i vissa fall hjälp långsamt av cognitive decline in AD. Alzheimers sjukdom och andra neurodegenerativa sjukdomar förstör hjärnan tills patienterna slutligen ge vika. För att effektivt stoppa processen för neurodegeneration, förstås de krafter som framåt och vidmakthålla sjukdomen, särskilt när det gäller progressiv försämring av hjärnans insulinfrisättning/IGF motstånd.

"Brain insulinresistens (diabetes) är så mycket som vanlig diabetes, sade de la Monte. "Eftersom de underliggande problemen fortsätter att vara bara om samma, vi tror att utvecklingen av nya terapier skulle vara tillämpliga på alla typer av diabetes, inklusive Alzheimers sjukdom, som vi kallar typ III diabetes".

Fortsatte hon, "denna studie pekar på att när AD har upprättats bör terapeutiska ansträngningar riktar flera olika spridningsvägar--inte bara en. Anledningen är att en positiv feedback loop får kommer, AD framsteg. Vi måste bryta den onda cirkeln. Återställa insulin svarstider och insulin uttunningen hjälper, men vi måste minska hjärnan stress och reparera metaboliska problem som kan orsaka hjärnan att producera toxiner."

Till sist, dessa resultat kommer för att expandera sätt att både identifiera och behandla AD.

Växande bevis stöder konceptet att AD är i grunden ett Metabolt syndrom som leder till avvikelser som länkade till hjärnan insulin och insulin-like growth factor (IGF) motstånd. I AD, hjärnan insulin och IGF motstånd och brister börja tidigt och förvärras med sjukdomens svårighetsgrad. Logiken bakom Progressionen av sjukdomen är att insulinresistens dysregulates lipid ämnesomsättning och främjar ceramid ackumulering, därigenom öka inflammation och fettinnehållet metabolism, orsakar toxiska ceramides i hjärnan. Slutresultatet är ökad stress som hotar överlevnad och funktion av nervceller i hjärnan.

Föreliggande studie har utformats för att få en bättre förståelse av hur hjärnan insulinresistens blir successivt och bidrar till nervcellsdöd i AD, fokuserar på ceramides och stress roller. Forskarna har studerat hjärnans samma prover som tidigare att visa progressiv syn. i hjärnan insulinfrisättning/IGF signalering med stigande svårighetsgrad AD.

National Institutes of Health finansierat undersökning (beviljande # R01 AA11431, AA12908, AA16126). De la Monte huvudsakliga tillhörighet är Rhode Island Hospital, ledamot sjukhus av livslängden hälso-och sjukvården i Rhode Island. Hon har också en akademisk avtalad tid vid The Warren Alpert medicinska skolan av Brown University. Deras forskning stöds fullt ut av Rhode Island Hospital och livslängd hälso-och sjukvården.