– Det är en form av lagtrots och att inte följa våra föreskrifter det är ovärdigt ett rättssamhälle, säger hon.

Corren kunde i tisdagens tidning berätta att det i alliansens budget inte finns några pengar avsatta som gör det möjligt att följa Socialstyrelsens nya föreskrifter för bemanningen på särskilda boenden där demenssjuka bor. Kommunen lutar sig på Sveriges kommuner och landsting (SKL) som ifrågasätter om regleringen verkligen ligger inom Socialstyrelsens befogenhet. SKL anser också att kostnaderna för att följa föreskrifterna blir allt för höga eftersom staten inte skjuter till några extrapengar.

Förvaring

– Om det innebär ökade kostnader för kommunerna beror det på att man inte tidigare följt den lagstiftning som finns, äldreomsorgen har inte haft den bemanning som krävs för att tillgodose de enskildas behov. Vi måste komma ifrån äldreomsorg som fungerar som förvaring, säger Bitte Fritzon och tillägger:

– SKL och Linköpings kommun hävdar att vi överskridit våra befogenheter. Det har vi inte. Vi arbetar med ett uppdrag från regeringen. Det är vår uppgift och skyldighet att använda de instrument vi har i form av föreskrifter och allmäna rådr. Linköpings kommun kan tycka vad de vill om våra föreskrifter men det är en form av lagtrots att inte följa dem.

Ska gälla alla äldreboenden

Det var i somras som Socialstyrelsen beslutade om föreskrifter som ska säkerställa en tillräcklig bemanning på särskilda boenden där personer med demens bor. Men genom tillsyner vet Socialstyrelsen att det finns brister i bemanningen även på särskilda boenden för andra äldre personer. Nu har myndigheten också beslutat att ta fram föreskrifter som gör att samma regler ska gälla alla särskilda boenden för äldre.

De nya föreskrifterna ska ha samma konstruktion som föreskrifterna om bemanning på särskilda boenden där personer med demens bor. De nya föreskrifterna ska därför reglera tillgången på både omsorgspersonal och hälso- och sjukvårdspersonal för alla äldre personer som bor på särskilda boenden.

Flytta gamla

– Problemen beror ofta på att det brister i kopplingen mellan den enskildes bedömda individuella behov och dimensioneringen av det särskilda boendets bemanning. Det gäller oavsett om det rör personer med demens eller andra boende, säger Bitte Fritzson och tillägger:

– Genom att föreskrifterna gäller för alla särskilda boenden för äldre undviker vi att kommunerna börjar flytta runt på den gamla för att skapa separata boenden för personer med demenssjukdom.

Socialstyrelsen vill att de nya föreskrifterna ska träda i kraft samtidigt som reglerna för särskilda boenden för personer med demens, för att underlätta kommunernas tillämpning.

FOTNOT: På onsdageftermiddagen träffades Socialstyrelsen och SKL för att diskutera den infekterade frågan om bemanningen inom äldreomsorgen.

– Socialstyrelsen har överskridit sina befogenheter, säger Paul Lindvall (M) kommunstyrelsens ordförande.

I alliansens budget finns inga pengar reserverade för kostnader i samband med att Socialstyrelsens nya föreskrifter och allmännaråd om bemanning på boenden för dementa träder i kraft. Den nya författning gäller från den första januari 2014 och innebär bland annat att behoven, inte bemanningen, ska styra vilken omsorg människor med demens får.

Föreskrifterna innebär också att en avdelning där en person med demenssjukdom bor aldrig får lämnas obemannad och att kommunerna måste skärpa kontrollen av särskilda boenden där personer med demenssjukdom bor.

Social-nämnden ska regelbundet följa upp hur varje enskild person har det och om personalen räcker till.

– Det ligger utanför Socialstyrelsens mandat att besluta hur vi ska driva äldreomsorgen. Vi lutar oss mot SKL som tagit ställning i frågan, fortsätter Paul Lindvall.

Sveriges kommuner och landsting (SKL) protesterade redan i somras mot Socialstyrelsen och ifrågasätter om regleringen verkligen ligger inom Social-styrelsens befogenhet.

Enligt Socialstyrelsen beräknas kostnaderna för förändringarna i hela landet vara mellan fyra och tio miljarder kronor – pengar som SKL anser att staten i så fall ska kompensera kommunerna för.

– Det är inte bara för att hålla nere kostnaderna vi inte avsatt pengar för att följa Socialstyrelsens föreskrifter, vi har inget emot att satsa pengar på äldreomsorgen i Linköping. Det finns extra pengar som ligger under kommunstyrelsen ifall vi behöver, men det är kanske andra insatser än bemanning nattetid som behövs.

Även Socialdemokraternas kommunalråd Eva Lindh säger sig stå bakom beslutet att inte följa Social-styrelsens rekommendationer.

På SKL kommenterar sektionschef Anna Ingmansson Linköpings kommuns beslut så här:

– Linköping är inte ensamt om att reagera starkt i den är frågan. Eftersom det inte skjuts till några statliga medel, enligt regeringsbudgeten, är det orimligt att förvänta sig att kommunerna ska följa Socialstyrelsens riktlinjer.

Socialstyrelsen har tidigare i Corren utryckt en oro över att Linköping och and-ra kommuner inte tar riktlinjerna på allvar.

Bo Gustafsson har ett långt liv bakom sig som verkstadstekniker på Saab. Han bor i egen lägenhet, men behöver hjälp eftersom minnet börjar svika. Han har fått diagnosen Alzheimer och har svårt att minnas händelser i närtid.

Därför brukar svärsonen Patrik Brundin hjälpa honom med att betala räkningar. Det var vid ett sådant besök som Patrik upptäckte att hans svärfar hade fått dubbla telefonräkningar, en från den gamla operatören och en från ett företag som hette Telespar/Rifus.

Räkningar fortsätter komma

Det var i februari och blev början på en ännu oavslutad kamp för att få Telespar att upphäva telefonabonnemanget som de hävdar att Bo Gustafsson sagt ja till i telefon.

- Jag har förklarat för dem att svärfar har en demenssjukdom, men de vill inte ändå inte häva kontraktet. Under tiden fortsätter räkningarna att komma, berättar Patrik Brundin.

Han har aldrig lyckats komma fram till Telespar/Rifus på telefon, telefonköerna är alltid långa. Istället har han kommunicerat med dem per mejl. Samtidigt har han anmält Telespar till Konsumentverket.

- Jag har fått ett mejl där Telespar säger att de kan häva kontraktet om jag tar tillbaka min anmälan. Det är ju inte klokt, det gör jag aldrig.

Otroligt arg

Patrik Brundin tänker inte ge sig. Han har fått PayEx, företaget som sköter Telespars fakturering, att frysa sina krav, och nu kämpar han vidare. Målet är detsamma som den dagen då han fick syn på den första räkningen: Telespar ska häva kontraktet och avskriva alla räkningar.

- Bosse har jobbat i hela sitt liv och aldrig missat att betala en enda räkning. Jag blir så otroligt arg över att det finns människor som försöker utnyttja honom.

Struntar i Nix

Konsumentvägledaren i Linköpings kommun, Carina Brehmer, känner väl till Telespar.

- Vi har fått fyra klagomål som rör Telespar, och jag vet att mina kollegor i andra kommuner också är väl bekanta med företaget, säger hon.

Konsumentverket har fått in 20 anmälningar mot Telespar/Rifus.

- Anmälningarna handlar om att man anslutit personer utan att ett avtal ingåtts, och att många haft svårigheter att utöva sin ångerrätt. Dessutom har Telespar ringt personer som är Nix-registrerade, säger Anna Lindström, jurist på avdelningen för konsumentskydd.

Många gamla drabbade

Flera av anmälningarna rör gamla människor som inte förstått vad telefonförsäljarna vill. Anmälningarna kommer från deras anhöriga som vill häva avtalen som de gamla påstås ha ingått. En av anmälningar gäller en person på ett vårdboende, där anmälaren är hennes assistent.

- Nu har vi öppnat ett tillsynsärende och skickat en skrivelse till Telespar. De måste svara före den 8 juni, säger Anna Lindström.

Corren har sökt Andreas Karlsson som driver Telespar för en kommentar, men fått svaret att företaget "inte kommenterar enskilda ärenden".

På tisdagens möte i kommunstyrelsen antogs ett remissvar till Socialstyrelsen om bindande föreskrifter när det gäller demenssjukdom och bemanning i särskilda boenden. Svaret sågar Socialstyrelsens förslag som innebär bland annat ökad bemanning nattetid och strängare krav på uppföljning.

Steg tillbaka

- Remissen är ett steg tillbaka och tar ingen hänsyn till individens behov, säger Paul Lindvall (M) ordförande i kommunstyrelsen.

Linnea Darell (FP) och Jan Willy Andersson (KD) ordförande i omsorgsnämnden, respektive äldrenämnden är av samma åsikt. Båda är måna om att behålla den så kallade Linköpingsmodellen som de menar är mer flexibel.

- Remissen är ett myndighetsförslag som förstärker byråkratin men inte tryggheten för den enskilde, och det vänder vi oss emot, säger Linnea Darell.

Jan Willy Andersson anser att fokuseringen på en bestämd bemanningssiffra - som remissen föreslår - omöjliggör flexibiliet. Eftersom behoven hos en demenssjuk kan variera väldigt snabbt är det därför fel att utgå från den situation som råder vid bedömningstillfället, anser han.

Alliansens ställningstagande upprör miljöpartiet.

- Om man vill värna om äldreomsorgen, är det dags att visa det. Upp till bevis, Alliansen!, säger miljöpartiets Nils Hillebrandt och fortsätter:

- Det är anmärkningsvärt att Alliansen efter debatten om äldreomsorgen i Linköping inte är beredd till satsningar som behövs. Det är dubbelmoral.

Han påpekar också att socialstyrelsens föreskrifter är en direkt följd av ett enigt socialutskott. Alliansen i Linköping går därmed emot sin egen regering. Men det håller inte Alliansen med om.

- Det här är inget politiskt förslag utan ett myndighetsförslag, säger Linnea Darell (FP)

Enligt socialkontoret och omsorgskontorets beräkningar skulle Linköpings kommuns kostnader öka med omkring 35 miljoner.

Var vill miljöpartiet ta dessa pengar ifrån?

- Vi vet inte ännu om och hur mycket kommunerna själva ska finansiera. Men kostnaden ska självklart tas med i budgetarbetet som en prioriterad post.

Socialdemokraterna har i den här frågan samma uppfattning som Alliansen.

- Det här förslaget ökar administration och detaljstyrning utan att öka kvaliteten i vården, säger kommunalråd Eva Lindh (S).