Samtidigt som både andelen äldre och livslängden ökar, blir också gap­et större mellan omsorgsbehov­et och kommunernas ekonomiska resurser. Enligt en rapport från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) skulle skatten behöva höjas med 13 kronor om man med dag­ens finansieringssystem ska klara det framtida vårdbehovet.

Tydligare än så kan knappast den utmaning kommunerna står inför beskrivas. Att med skatte­höjningar klara den framtida äldreomsorg­en är knappast realistiskt. Andra lösningar måste till.

Redan i dag har exempelvis ­Ragunda, som med sina omkring 5 500 invånare är den minsta av län­ets kommuner och har den högsta kommunalskatten i landet, även den högsta kostnaden för ­äldreomsorgen.

Den kostar närmare 21 000 kronor per invånare enligt den årliga sammanställning som SKL gör. Den lägsta kostnaden i länet enligt den sammanställningen har Krokom och Åre med drygt 11 300 respektive drygt 11 800 kronor per invånare.

Nästan var tredje kommuninvånare i Ragunda är 65 år eller äldre och snart var tionde invånare är över 80 år. Ungefär lika stor är även andelen äldre i Härjedalen.

Strukturella förändringar och omprioriteringar av den egna verksamheten är vad kommunerna nu i praktiken står inför.

– Det finns inga enkla lösningar. Det gäller att effektivisera verksamheten och jobba på ett smart­are sätt. Samtidigt som man hela tiden måste se över den egna verksamheten måste man även ha en samverkan med landstingen så att de äldre får den vård de behöver på rätt ställe, säger Per Sedigh, ekonom på SKL som arbetar med välfärdsfrågor.

Med tanke på att finansieringen av den framtida äldreomsorg­en kan bli en mycket tung börda för den enskilda kommunen, ­anser han att staten måste ta ett större ansvar för den finansieringen.

Regeringens utredare Bo Könberg­ föreslog tidigare i år att en särskild statlig äldreomsorgsfond borde inrättas för att klara 40-talisternas väntade omsorgsbehov på 2020-tal­et.

Men ett system med en fond tilltalar dock inte Per Sedigh.

– Då är det bättre med ökade statsbidrag i takt med att statens finanser förbättras. Det viktiga är att staten tar ett större ekonomiskt ansvar för äldreomsorgen, säger han.

Men det är inte bara den ekonomiska uppförsbacken som är kommunernas utmaning. Rekryteringen av personal för att klara det ökade omsorgsbehovet kan för många kommuner också bli ett stort problem. Inte minst med tanke på att många vårdanställda själva går i pension de närmaste åren.

– När unga flyttar ut är risken stor att en del kommuner kan få betydande problem att hitta personal med rätt kompetens, säger Per Sedigh.

Från 1 januari 2010 ingår Östersunds kommun i förvaltningsområdet för det samiska språket. Det innebär bland annat att samer har rätt till äldreomsorg helt eller delvis på sitt modersmål.

Anna Kråik är samisk språkambassadör i Östersunds kommun och berättar att de i dagsläge är i startgroparna och kartlägger behovet och intresset bland den samiska befolkningen.

– Det är viktigt att samer får omvårdnad av personal som talar samiska och förstår den samiska kulturen, säger hon, och berättar att det är betydande att de kan använda sitt modersmål när de exempelvis vill uttrycka om de har ont eller behöver hjälp.

– Dementa tenderar särskilt att falla tillbaka till modersmålet, säger hon.

Flera möten kommer att anordnas under våren, så att den samiska befolkningen kan komma och göra sin röst hörd.

– Vi får se hur det blir till hösten, när vi vet hur stort behovet är och vilka önskemål som finns. Vi vill bygga upp verksamheten sakta men säkert i samråd med den samiska befolkningen, säger Anna Kråik.