Eija ger trygghet på demensboendet

Brigitte Austrup, sjukgymnast, med sin hund Eija som praktiserar för att bli vårdhund. Foto: Kjell Ahlkvist/Sveriges Radio

– Ja, hon är praktikant. Eija ska bli vårdhund, eller terapihund som det också kallas. Jag är sjukgymnast och hon är ett komplement i behandlingen, säger Brigitte Austrup, som äger hunden.
–Det handlar om sinnesintryck, mjuk päls till exempel, säger hon.

Hunden är människans bäste vän, säger vi. Och för att få bli vårdhund är intagningskraven hårda. Man måste visa veterinärintyg att den är frisk, hunden måste ha ett gott självförtroende och en stor vilja att lära sig nya saker.

Ett stort intresse för att samarbeta och leka också med helt obekanta människor är ett måste och den måste vara trygg i nya och ovanliga miljöer, och ha lätt för att koppla av i stökiga situationer. Det är alltså inte alla hundar som passar som vårdhund.

En vårdhund kan också vara ett billigare alternativ till medicin och att det fungerar i vården av äldre, dementa människor, håller Lena-Karin Svensson som jobbar på Näverbyn med om.
– När Eija kommer in blir alla jätteglada och skiner upp som solen. De klappar henne och gosar med henne.

Så även om de äldre är dementa märker de att det är en hund här?
– Ja, absolut, och de blir trygga på något vis, när det kommer in ett djur.

Peter Sjöstrand är områdeschef för gruppboenden för demenssjuka i Vetlanda kommun. Han tror att det kommer fler vårdhundar i arbete i kommunen i framtiden.
– Vi ser positivt på fenomenet vårdhundar, så det är inte omöjligt att det blir fler i framtiden. Men det gäller ju att hitta rätt hundar också.