GP har de senaste veckorna skrivit om de åtgärder som föreslagits för att vård- och omsorgsnämnden ska klara budgeten. I dagsläget står minussiffran på tre miljoner, mot 10,4 miljoner kronor i september. Den stora diskussionsfrågan vid nämndens senaste möte var stängningen av omkring 30 platser i Hus B på Lackarebäcks äldreboende där dementa bor i dag.

– Det huset är väldigt svårbemannat med 21 rum fördelat på tre våningar. Därför väljer vi att börja stänga dem, säger nämndens ordförande Kenneth Wallin (M).

Hur ser du på att just flytta dementa?

– Vi hade en diskussion om det är enklare att flytta somatiskt sjuka. Men i den frågan är varken vi partier eller den medicinska expertisen överens.

Anhöriga till de boende har samlats och flera av dem kommer att överklaga beslutet. Socialdemokraterna gick med på en stängning, men lämnade en reservation mot att flytta på dementa.

Däremot drogs förslaget om varsel av 30 anställda tillbaka.

– Det finns redan en stor avgång inom organisationen och vi kan låta bli att ta in timanställda. Om vi behöver varsla fem, tio personer till våren får vi göra det då.

Och samtliga partier valde att gå emot förslaget att lägga ned Lyckostigen, ett aktivitetshus i närheten av Änggårdsbergen som samlar psykiskt funktionshindrade.

Brister i äldreomsorgen på Norra Hisingen har GP skrivit åtskilliga artiklar om de senaste åren. Nu i veckan togs två nya fall upp.

Vad beror då alla problemen inom äldreomsorgen på Norra Hisingen på och hur skall man lösa dem? Det ansvariga kommunalrådet Anna Johansson (S) vill lösa problemet med en värdighetsgaranti. Men en värdighetsgaranti som Anna Johansson föreslår är inget annat än politiska floskler som kommer att rinna ut i sanden när strålkastarljusen slocknar. Det stora problemet är att resurserna till äldreomsorgen ofta används till andra verksamheter än de är avsedda för.

Stadskansliet har gjort en sammanställning av hur stadsdelsnämnderna använde sina resurser förra året. Den visar att en genomsnittlig stadsdelsnämnd använde i snitt sju procent av sina resurser avsedda för äldreomsorg till andra verksamheter eller att täcka upp svarta hål i budgeten. Norra Hisingen användes förra året drygt 15 procent av de tilldelade resurserna till andra verksamheter.

40 miljoner gick till annat

Från alliansens sida så tror vi inte att mer pengar är den huvudsakliga lösningen. Det handlar i stället om hur resurserna används. Vi vill öronmärka pengarna till de verksamheter de är avsedda för. Den politiska rödgröna majoriteten avfärdar det med motiveringen att man tar bort beslutanderätten från stadsdelsnämnderna. I teorin låter ju det bra, men i praktiken har det aldrig fungerat under de 22 år vi haft stadsdelsnämnder, man har alltid använt några verksamheter som budgetregulatorer.

I den intensiva debatten kring vinster i välfärden har både S och V haft en mycket negativt inställning till vinstuttag. Men när offentliga utförare flyttar pengar mellan olika verksamheter är det tydligen okey. Bara på Norra Hisingen har de äldre gått miste om över 40 miljoner kronor förra året då man använt delar av resurserna till andra verksamheter. Det tycker inte jag är okey!

Bo Anderssen (FP)

vice ordförande i sociala utskottet, samt ledamot i SDN-norra Hisingen

Göteborgs stad är from och med den 1 februari 2011 finskt förvaltningsområde. Kommunen erhåller statsbidrag för att förverkliga detta i praktiken. Enligt stadens hemsida ska kommunen kunna erbjuda äldreomsorg på finska. Men så är inte fallet.

Alla kommuner i Göteborgsregionen, utom Göteborg och Ale, har infört valfrihet i äldrevården. Betydelsen av att få använda sitt modersmål också i äldreomsorgen betonas, men i praktiken ses mångfalden som problematisk.

Enigheten är stor om att äldreomsorg på andra språk än svenska behövs. I praktiken är inställningen närmast den att det som sker på andra modersmål än svenska, ska skötas som fritidsaktivitet, typ väntjänst. Vem som helst intresserad kan ta hand om det. Kompetens behövs inte och följaktligen inte heller lön.

Ofta för sent

Behoven hålls strikt på individnivå, där man skulle beakta behoven ur större perspektiv. När behoven av omsorg på individnivå verkligen blir aktuella och ofta akuta, är man för länge sedan förbi det läge där ett val skulle vara ens möjligt. De flesta vill klara sig själva så länge det går och när det inte längre går är man för sjuk och för gammal för att välja och ställa krav på att få bemötas på sitt modersmål.

Det är ett välkänt faktum att det andra språket, svenska, försvagas eller till och med försvinner vid hög ålder, vid sjukdom och demens. Därför måste äldreomsorg på modersmålet finnas tillgängligt som ett alternativ långt före det verkligen blir akuta situationer.

Obefintliga förutsättningar

Förutsättningarna för hemtjänst på finska i Göteborg är fortfarande obefintliga. Vi har fått ta egna initiativ genom att för nio år sedan grunda det kooperativa företaget Berghemmet–Vuorikoti. Det säljer hemtjänst, hushållstjänster, ledsagning och avlösarhjälp. Finska hemtjänstteamet utför tjänsterna och Berghemmet–Vuorikoti ansvarar för teamet. Personalen är genomgående tvåspråkig. Tjänsterna finansieras av kommuner och stadsdelar samt privatpersoner. Verksamheten sker i huvudsak i Mölndal.

Under våren 2012 har dock kommunens upphandlingsbolag fått i uppdrag att lägga fram anbudsförfrågan för hemtjänst på finska och assyriska i Västra Göteborg. Dessutom har invånarna i Angered och Östra Göteborg tillgång till finskspråkig telefontjänst två timmar per vecka.

Behovet akut

Behovet av institutionsplatser för de äldsta är akut. Just nu finns 12 platser för en befolkningsgrupp på cirka 30 000 som åldras snabbt, både enligt SCB:s uppgifter och det vi vet och känner till.

Vi kräver för vår egen del och för våra anhöriga, basservice på vårt modersmål, finska. Vi vill och behöver samma service som alla göteborgare har rätt till. Men på finska.

I Göteborg är de äldre med finsk bakgrund en stor och snabbt växande grupp. Hur kommer Göteborgs kommun att i praktiken ordna äldreomsorgen för denna minoritetsgrupp?

Den finska minoriteten behöver kommunens stöd för att upprätthålla en vardag möjlig att leva på modersmålet, på finska. Det är särskilt viktigt, för att inte säga nödvändigt, för de äldsta bland oss. Vi behöver ett aktivt stöd för att våga/ kunna åldras med värdighet i förvissningen om att vi blir omhändertagna och får hjälp med vår vardag på vårt modersmål.

Stor oro

Oron är stor inför det faktum att man med åldern och med sjukdom tappar både sitt andra språk, svenskan, och att man bara har modersmålet, finskan, att tillgå. Att i det läget – och redan tidigare – behöva oroa sig över att inte bli förstådd och bemött utifrån sina behov, är skrämmande och inhumant.

Det räcker inte att kommunens hemtjänst har en del anställda som är tvåspråkiga. Det är inte tryggt nog. Vi vill att kommunen – kanske med hjälp av statsbidragen för förvaltningsområdet – tar Berghemmet–Vuorikotis tjänster i anspråk.

Detta kooperativ startades just för att tillmötesgå finskspråkiga äldres behov i Göteborg. Nu har vi väntat i nio år på att få serva göteborgarna och fortfarande väntar vi. Trots ett politiskt beslut om att tillåta socialekonomins aktörer i Göteborg, händer inget i praktiken. Nu är det dags att göra det möjligt för oss att få äldreomsorg på finska och för Berghemmet–Vuorikoti att få verka också i Göteborg. Det kan vara en början till att svara mot de behov som finns.

Marjo Corneliusson

ordförande Berghemmet–Vuorikoti ekonomiska förening

Merja Heed

verksamhetsledare Berghemmet–Vuorikoti

Men Maria Rydén (M) framhöll att hon tyckte lagen är fantastiskt bra, bland annat för att den ger många kvinnor möjlighet att starta eget.

Anna Johansson hänvisar till Göteborgsmodellen där de äldre har möjlighet att påverka vad de vill ha hjälp med via hemtjänsten.

- Göteborgsmodellen är faktiskt ett gammalt borgerligt förslag, ursprungligen i Askim. Men det som skiljer Lov från Göteborgsmodellen är att man kan påverka vem som ska utföra tjänsten och då inte bara kommunen, sade Rydén.

- Man kan ju inte välja vem som kommer hem till en, bara vilket företag som ska göra det och det är en helt annan sak. Om det vore så enkelt att höja kvaliteten som att ge företag tillträde till en ny marknad så hade jag sagt ja direkt, sade Anna Johansson.

GP uppmärksammade i dag 91-åriga Anna-Lisa som efter beslut i förvaltningsrätten fick plats på äldreboende i Norra Hisingen.

- Jag känner en 92 år gammal man som var ensam och trött men fick nej på att få ett serviceboende. Jag tycker det är rimligt att människor över 90 år som inte vill eller orkar bo kvar hemma borde få en plats, sade Marianne Bergman (KD).

- Det var ingen klåfingrig politiker som sade nej till Anna-Lisa. Nu har vi fått ett viktigt beslut i ett principfall om trygghetsaspekten, sade Tord Karlsson (S), SDN-ordförande i Norra Hisingen.