Nedskärningar och hot om nedskärningar har blivit en del av vardagen för alla som bor i Göteborg. De flesta stadsdelar har krav på besparingar på sig, vilket i praktiken innebär nedskärningar på offentlig sektor – bland annat skola, förskola, äldreomsorg och bibliotek.

Efter att under hösten kunnat följa turerna om nedskärningar på Angereds skolor dyker nu nyheter upp om nedskärningar på socialtjänst och skola i Majorna-Linné. Nedskärningar som redan vållat uppståndelse och kommer mötas av protester – igår demonstrerade föräldrar innan stadsdelsnämndsmötet.

Östra Göteborg (tidigare Kortedala och Bergsjön) står på tur i slaktkön: 40 miljoner kronor ska skäras bort från redan pressad verksamhet. Det är socialtjänsten och äldreomsorgen som får ta smällarna med drygt 20 miljoner kronor vardera. Inom socialtjänsten innebär det färre personal och större stress, trots att man jobbar med saker som omhändertaganden, tvångsvård och barn i missbrukarfamiljer. Äldreomsorgen kommer få se färre korttids- och äldreboendeplatser samt anställningsstopp.

Lönar sig att protestera

Om nu inte röster höjs mot detta så kommer politikerna att bakom stängda dörrar genomföra attackerna. Rättvisepartiet Socialisterna (RS) manar dock alla att ställa sig upp i protest – Göteborgs kommun gör miljardvinster och som alltid när det handlar om resurser så handlar det också om kamp.

Precis som föräldrar och boende i Angered har pressat politikerna på frågan om skolnedskärningarna och fått majoriteten att backa, så kan Östra Göteborg organisera ett lika starkt motstånd. I Angered står Socialdemokraterna i ledningen för nedskärningarna men tack vare de intensiva protesterna så lyckades rörelsen av föräldrar, lärare, elever och fackförbund att få Vänsterpartiet att ta tillbaka sitt direkta stöd, i sista stund. Fortfarande hotas två skolor av nedläggning, men kampen fortsätter.

Förtroendet i botten

Förtroendet för politikerna i Göteborg är bankrutt – inte bara på grund av den långa rad mutskandaler som rullats upp under lång tid, utan framförallt på grund av den nyliberala nedskärningspolitik som först av majoriteten. Det ropas efter politiska alternativ, men inga illusioner får has i oppositionen som på kommunal nivå inte presenterar andra alternativ än vad Alliansregeringen gör. Det alternativ som RS ser tål inte att vänta till valet 2014 utan det står ute på Göteborgs torg, utanför politikernas hemlighetsfulla möten och på förhand uppgjorda medborgardialog.

Det är det kämpande alternativet som inte lovar det man tror att väljarna vill höra – RS har stått i fronten i kampen mot nedskärningarna här i Göteborg oavsett vart de har slagit, ofta tillsammans med andra som fått nog. Många gånger har detta lyckats, något som politikerna ofta vill dölja, och om de misslyckas med det, ljuga och förklara bort.

Kampen mot högern – oavsett om den representeras av Reinfeldts alliansregering eller Anna Johanssons Göteborgssossar – måste föras gemensamt av de grupper som drabbas av politikernas attacker. Unga, gamla, arbetare, flyktingar eller infödda svenskar – vi har alla gemensamma intressen i att utmana politikeretablissemanget och visa att det är massornas makt som spelar roll, och att den makten manifesteras som starkast utanför politikernas isolerade rum, på våra gator och våra torg.

Det är politikernas rädsla för denna makt som är vår styrka när vi tillsammans protesterar för att rädda den gemensamma välfärd som vi alla har rätt till.

Stefan Berg

ordförande Rättvisepartiet Socialisterna Göteborg

Enligt anmälningarna har dementa åldringar blivit sittande med nerkissade blöjor eller intorkad avföring. En boende som inte kan räta ut fingrarna på grund av stela leder hade så långa naglar att de skar in i handlflatorna. En annan med rätt till daglig promenad ska inte ha fått komma ut på en månad.

Sammanlagt har sex olika så kallade Lex Sarah-anmälningar skickats in till kommunen. Samma avdelning var redan förra året föremål för en Lex Sarah-anmälan och efterföljande utredning.

I flera fall har berörd personal tidigare varit involverad i liknande händelser.

Angående GP:s artikel om hemtjänsten Majorna-Linné.

Det är förvånande att sektorschefen inte är medveten om hur personalen är organiserad i den egna verksamheten, som sektorschef är han chef för områdeschefen som är ansvarig för hemtjänsten.

Personalneddragningar har pågått hela året och det är inte enbart antalet sjukdagar bland de anställda som bidrar till detta.

Antalet fast anställda minskar, det är dessa siffror man presenterar för politikerna. Eftersom man hela tiden får höra hur många miljoner som skall dras in och att det fattas pengar så undrar jag över timvikarierna, de måste väl också kosta pengar.

De höga sjuktalen bland hemtjänstpersonalen som nämns i GP:s artikel borde inte förvåna ledningen. Det är slitsamt för ordinarie personal att ersättas av ofta oerfarna vikarier. Det är inte bara brukarna som måste instruera dem hela tiden, utan det måste den övriga personalen också göra.

För dessa mycket sjuka människor, som Per som GP:s artikel handlar om, är det fruktansvärt att ha alla dessa människor som passerar hemmet.

För många brukare tillkommer även extern personal, såsom städpersonal, de som hämtar tvätten och de som levererar inköp och de som levererar mat.

Alla dessa externt inköpta utförare gör att man kan minska på den fasta personalen, det ger bra siffror i budgeten, men kostar som sagt var pengar ändå och minskar inte precis på antalet personer som kommer till varje hem.

Vissa av de anställda i Linné arbetade i ett demensteam som var bra för de dementa. Där fanns kunskap och förståelse för dementas problem och teamet hade också den kontinuiteten som väninnan till den dementa damen efterfrågar, men teamet lades ner, det blev för dyrt.

Man ser förändringen. Attityden mot personal och brukare har förändrats. Omtanken och intresset för medmänniskan har försvunnit.