Varje år utser Stiftelsen Klockargårdsfonden sex undersköterskor eller vårdbiträden som har gjort något extra för demenssjuka. En av årets pristagare är Rossy Andersen på Kullagården i Kävlinge. Priset i form av ett diplom och ett silverhalsband fick Rossy Andersen ta emot i fredags. – Jag är väldigt stolt, men tycker inte att det är en som vinner, säger hon. Man måste ha med sig andra. Jag har en bra chef och fantastiska arbetskollegor. Förutom arbetet som gruppledare på Kullagårdens demensboende är Rossy Andersen Silviasyster. Hon arbetar som en resursförstärkning till en kollega vars uppgift är att stärka och stödja anhöriga till dementa. I motiveringen till priset står bland annat att du vågar stå upp för den kunskap du har inom demensverksamheten. Vad menas med det? – Jag har jobbat i många år och vågar stå på mig, säger Rossy Andersen. Man kan läsa sig till mycket om demens, men inte allt. Ibland har vi inte svaret. Sedan tre år tillbaka åker de anställda på några dagars semester med de dementa. – Man kan inte veta om de som är dementa klarar av det förrän man provat, säger Rossy Andersen. En person som är dement kan bli orolig av förändringar. Men under de tre år som teamet övernattat på Österlen eller i norra Skåne har bara en person fått åka hem i förtid. Övriga har mått bra av upplevelser av att lukta och känna: doften av skog, känslan av sand eller upplevelsen av att klappa en häst. Klockargården på Öland var Sveriges första dagverksamhet för dementa som startade i en liten kommun. 1989 fick personalen en donation på 30 000 kronor. Med detta bidrag bildades Stiftelsen Klockargårdsfonden på Öland. Förutom priset Årets undersköterska/vårdbiträde ges stipendium och konferenser om demens arrangeras.