Livet förändrades när Stig drabbades av demens

Stig Asterling tyckte att han hade blivit glömsk. Hustrun Margit började observera sin make och upptäckte att han inte längre var samma sprudlande person. Tillsammans kontaktade de vårdcentralen och efter utredning fick de beskedet – Stig hade drabbats av Alzheimers sjukdom.

– Det svåraste är att acceptera sjukdomen. Det retar mig att jag glömmer saker, säger Stig.

Han och Margit har hållit ihop i 60 år och bor idylliskt vid havet i Halmstad. De älskar sitt hus och den ro som närheten till naturen ger. Men deras vardag är förändrad.

Margit för anteckningar om Stigs sjukdom. I september 2010 träffade de vårdcentralens läkare, som först trodde att Stig var deprimerad. Men efter tester som tydde på förändringar i hjärnan började man misstänkta demens.

Fördjupade undersökningar gav svar

Stig blev nu patient på psykiatriska avdelningens minnesmottagning, där fördjupade undersökningar gjordes. Resultaten sammanställdes och i februari 2011 fick de veta att Stig hade fått Alzheimers sjukdom.

– Jag var inställd på det värsta, och det här var det värsta. Men läkaren på minnesmottagningen stöttade och tröstade, berättar Margit.

Sedan dess har Stigs tillstånd försämrats. Han tappar orienteringen ibland, finner inte ord och får inte ihop sammanhang.

Tar hjälp av bokstaven M

Stig har några knep som underlättar för honom. Tre bra saker börjar alla på bokstaven M.

– Mat är bra, motion är viktigt och Margit hjälper mig i alla situationer.

Livet har förändrats för paret som har varit mycket aktivt. Stig var lärare i bland annat geografi på Hallägraskolan i Halmstad och ville besöka de länder han undervisade eleverna i. Tillsammans med Margit gjorde han många och långa resor i alla världsdelarna.

– Numera är resorna korta och utan strapatser, konstaterar Margit.

Kan inte längre

Stig var också en uppskattad föredragshållare, extraknäckte som reseledare, var föreningsmänniska, politiskt aktiv och en sällskapsmänniska av stora mått. Omställningen är stor.

– Men vi har många omkring oss som vill oss väl. Bilen har vi sålt och cyklar istället. Behöver vi skjuts ställer vännerna upp, berättar Margit.

Stig blir alltmer beroende av henne. Hon hämtar kraft i en anhöriggrupp och hos vännerna. Framtiden varken vill eller kan hon tänka på.

– Jag är realist och vet att sjukdomen bara går åt ett håll. Vi tar en dag i taget och har det trots allt bra, säger hon.