BPSD-registret har minskat lidandet för många demenssjuka

"En man ville bara ha gröt" Demensresan: BPSD - beteendemässiga och psykiska symtom (7:49) Pia Holm, demenssjuksköterska på Tunagården i Eskilstuna, berättar om det så kallade BPSD-registret. Det är ett nationellt register för att kvalitetssäkra vården av personer med demenssjukdom. BPSD står för Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens. Runt 90 procent av alla som lever med en demenssjukdom drabbas någon gång av det. Reporter: Michael Berwick/P4 Sörmland. (Detta inslag ingår i en serie uínslag under samlingsnamnet ”Demensresan”) Tisdag 02 oktober 2012 kl 10:42 (Nyheter P4 Sörmland)

Serie inslag i P4 Sörmland

Demensresan - en färd utan återvändo

I vår radioresa om demens får du möta anhöriga och dementa, personal på boenden, minnesutredare och hemtjänst, frivilliga och andra.

Seriens samlingssida En serie inslag av P4 Sörmlands Michael Berwick.

BPSD står för Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens. Runt 90 procent av alla som lever med en demenssjukdom drabbas någon gång av det.

Det personalen på Tunagården i Eskilstuna och på andra håll får lära sig är att använda sig av ett redskap där de gör skattningar av symtomen för att se hur ofta de förekommer och hur mycket det påverkar personen med demenssjukdomen.

Efter skattningen görs en analys av eventuella orsaker med hjälp av en checklista och efter det utformas en vårdplan. När man provat nya åtgärder gör man en utvärdering.

– När det gäller en man som sa att han bara ville ha gröt kom vi fram till att det gick bra att servera andra rätter också men mannen fortsatte att kalla det för gröt. Det visade sig att det var det ordet som han förknippade med mat och han kallade allt för gröt, berättar Pia Holm som är demenssjuksköterska i Eskilstuna och utbildar i registret.

Allt registreras noggrannt för att bli en rapport som personalen sedan kan använda i det dagliga arbetet på enheten. Det kan till exempel handla om att den dementa blir aggressiv, orolig, apatisk eller får hallucinationer eller sömnstörningar.

Allt sådant orsakar ett stort lidande, framförallt förstås för personen med demenssjukdomen, men också för närstående och vårdpersonal.

Pia Holm tycker därför att BPSD-registret är ett bra redskap.

– När man tittat runt om i Sverige på resultatet så har man sett att BPSD har minskat.

c

Willgott Friströms fru fick demens för 30 år sen. Hon används ofta som exempel på hur demensvården inte ska vara, berättar den 81-årige Strängnäsbon som skrivit en bok. Foto: Michael Berwick/Sveriges Radio.

Serie inslag i P4 Sörmland

Demensresan - en färd utan återvändo

I vår radioresa om demens får du möta anhöriga och dementa, personal på boenden, minnesutredare och hemtjänst, frivilliga och andra.

Seriens samlingssida En serie inslag av P4 Sörmlands Michael Berwick.

– Man måste hela tiden vara stark. Jag har många gånger känt att jag skulle vilja sätta mig ner och gråta. Men eftersom man inte vet var sorgen ska ta vägen så sitter det långt inne, berättar Eva vars man för ett par år sedan fick diagnosen alzheimer, den vanligaste demenssjukdomen.

Eva uppfattar att hennes man inte är medveten om att han fått alzheimer.

– Jag undviker uttrycket "Du kommer väl ihåg att".

Margareta har erfarenhet av demens sedan tidigare. Hennes mamma hade alzheimers och sent som i våras fick hennes man sin demensdiagnos.

– Först blev jag ledsen men sen blev jag lugn. Jag insåg att jag kan få hjälp och stöd nu när det finns en diagnos, säger Margareta.

Att ständigt känna sig kontrollerad tycker Margareta är jobbigt. Hennes man ropar ofta efter henne och frågar var hon är och vad hon gör.

– Jag säger åt min man att han inte får vara någon polis. Jag tycker det är jättejobbigt. Han lägger sig i vad jag håller på med. Man måste få vara själv ibland, säger Margareta.

Att se hur en person som man levt tillsammans med förändras till det negativa är jobbigt.

– Man blir ensam. Det är en sorg i det.

För snart 30 år sedan drabbades Willgott Friströms hustru Kerstin av tidig alzheimer. Då var hon knappt 50 år.

– Då visste man inte vad demens var. Det tog tio år innan hon gick bort. Hon används ofta som exempel på hur demensvården inte ska vara, berättar 81-årige Strängnäsbon Willgott Friström.

Dåtidens mentalsjukhus var det man hamnade på om man fick personlighetsstörningar till följd av problem med minnet.

– Man fick kämpa hela tiden mot myndigheterna.

Framtidens äldreomsorg är här