Många äldre som åker ut och in på sjukhus har en odiagnosticerad demens i botten. Om man lyckas identifiera minnesproblemen och vidtar rätt åtgärder kan man minska vårdtiden på sjukhus och vårdcentraler dramatiskt. Det visar preliminära resultat i en studie vid Internmedicinska kliniken, SUS Malmö, i samarbete med Minneskliniken .

Lennart Minthon är professor vid Lunds universitet och forskningsledare vid Minneskliniken vid SUS i Malmö:

Av 200 patienter som var över 60 år och sökte akutvård, så visade det sig att 73% led av hjärnsvikt, men nästan ingen av dem hade diagnosen demens, det är inte konstigt att de inte klarade av medicinering och annat.

Studien* visar att mörkertalet är enormt, bara 8% av patienterna med demens hade en diagnos sedan tidigare. Problem med blodtrycket eller hjärtat är vanliga anledningar till att äldre hamnar på akuten. Om man inte upptäcker att patienten också har problem med minnet är risken stor att behandlingar inte kommer att fungera hemma i vardagen. Lennart Minthon:

De åker jojo fram och tillbaka till akuten och primärvården, och tidigare tittade man ofta bara på det kroppsliga, nu lyfter vi kognitionen.

Intervention för bättre liv och minskad tid på sjukhus

Mellan 2010-2011 undersökte doktoranden Gustav Torisson hur ofta patienter som fått besked på att de led av kognitiv svikt, besökte sjukhus och vårdcentraler. Den studien är inte publicerad än, men de preliminära resultaten är slående. De patienter som genomgick en intervention lyckades minska sina sjukhusbesök med 50% . Sjukhusledningen kallades in för att informeras om den stora förbättringen som naturligtvis kan leda till stora besparingar.

I Gustav Torissons studie medverkade arbetsterapeuterna Sofia Raccuia, Jenny Cappelin och sjuksköterskan Anna Johansson. 200 patienter som behövde akut vård och lades in på internmedicinkliniken i Malmö intervjuades. De fick berätta om  upplevda besvär med minnet, social situation och om hur de hanterade sina mediciner.

Men det är inte alltid svaren helt stämmer med verkligheten om man lider av hjärnsvikt och därför intervjuades också anhöriga, som ofta gav en annan bild. Om resultaten bekräftas i de fortsatta studier som görs i Malmö, så kommer det nya arbetssättet att införas också vid SUS i Lund.

Men att bara få veta att man lider av kognitiv svikt förbättrar inte hälsan. Arbetsterapeuten Sofia Raccuia berättar hur man gjorde en intervention för 100 av de 200 patienterna:

Vi satt med vid vårdplaneringarna och highlightade den kognitiva svikten och vilka hinder den kunde leda till för patienten i vardagen. Att göra sambandet tydligt mellan kognitiv förmåga och funktions- och aktivitetsförmåga är mycket viktigt för att patienten ska kunna få så individanpassade åtgärder som möjligt i hemmet. Även en rekommendation gällande uppföljning skickades till primärvården. Dessutom gjorde en apotekare en avancerad medicingenomgång.

Sjuksköterskan Anna Johansson ringde också upp patienten en vecka efter hemkomsten från sjukhuset. Samtalet löste många basala men viktiga problem, till exempel hur man bokar tid eller beställer ett intyg.

Forskaren Gustav Torisson följde upp patienterna efter tre månader och efter sex månader. Han anser att man bör överväga regelmässiga minnestester vid akutvård. Sofia Raccuia:

Vi hittar inte alla på känsla, det är säkert. Att vi minnestestade alla patienter ledde till att vi hittade patienter med minnesproblem som vi inte hade upptäckt annars.

Troligtvis ökar patienternas livskvalité i takt med att återinläggningen sjunker. Målet är att på ett standardiserat sätt identifiera patienter med minnesproblem så tidigt som möjligt. Genom rätt handläggning och uppföljning minskar risken för återinläggningar. På Intermedicinska klinken fortsätter man sitt arbete med att implementera de nya arbetsrutinerna.

*Studien är publicerad i BMC Geriatrics augusti 2012.