Politikerna är upprörda, äldreforskaren luttrad. Det finns för lite pengar till äldreomsorg och kvalitetsarbetet sköts inte på ett systematiskt sätt.
– Jag har läst de senaste dagarnas artiklar i GP och blir väldigt upprörd. Så här får det inte gå till, säger Maria Larsson, kristdemokratisk barn- och äldreminister.
Äldreomsorgen är kommunernas ansvarsområde och Maria Larsson menar att det är där som rutiner måste skärpas och följas upp. Hon tycker att merparten av kommunerna sköter sitt kvalitetsarbete bra.
– Det ser vi också i de brukarundersökningar som görs. Men att glömma bort en människa som man har fått ansvar för, då har det brustit på ett upprörande sätt.
Maria Larsson tycker att man från regeringens håll gjort mycket de senaste åren på äldreomsorgsområdet. Hon nämner bland annat förstärkt Lex Sarah, värdighetsgaranti och äldrevårdslyftet med utbildningsinsatser för anställda.
Även ansvarigt kommunalråd Anna Johansson (S) säger att händelserna GP rapporterat om är fullständigt oacceptabla.
– Det här ska inte få förekomma.
Varför går det snett?
– Det skiljer sig nog åt från fall till fall och från stadsdel till stadsdel. Missöden kan alltid inträffa men så här illa ska det inte gå. Äldre och anhöriga ska inte behöva vara oroliga.
Vad vill du göra åt det?
– Varje stadsdel måste säkerställa att man på ett rimligt sätt kan göra det som man ska göra. På vissa håll fungerar det väldigt bra, och det är inte alltid där det läggs mest pengar på hemtjänst. Andra stadsdelar behöver fundera igenom om de har rätt fördelning på sina resurser.
Vad kan ni från centralt politiskt håll göra?
– Vi ska införa en värdighetsgaranti där man tydligt kan se vad man har rätt att förvänta sig.
Men Anna Johansson tror inte, till skillnad från Maria Larsson, att en värdighetsgaranti kan specificera antal promenader eller mattider eller liknande hårda fakta.
– Vi kan garantera att man får välja vilken typ av stöd man vill ha men det måste utgå från den enskildas önskan, inte från någon färdig mall, säger Anna Johansson.
Mats Thorslund, är professor i socialgerontologi vid Karolinska institutet, och har under ett långt yrkesliv forskat om äldres levnadsförhållanden. Han menar entydigt att äldreomsorgen är underfinansierad.
– Jag har inte sett en enda kommun i Sverige som lägger en budget för äldrevården utifrån de behov som finns. De brukar titta på hur mycket äldreomsorgen kostade förra året och hur många äldre som finns och dra ifrån eller plussa på. Men ingen analyserar hur det har fungerat och vilka behov som finns.
Mats Thorslund visar att resurserna till äldrevård i Sverige har minskat med fem procent mellan 2000 och 2010 och säger att de kvalitetsmål som kommunerna sätter upp inte går att uppnå med de resurser som finns. Målen följs dessutom sällan upp på något systematiskt sätt.
När det gäller hemtjänsten ser han en tydlig tendens: de som får hemtjänst i dag är mycket sjukare än var de var för ett par decennier sedan. Antalet platser på boenden har minskat och biståndsbedömningen för att alls få hemtjänst har blivit hårdare. Å andra sidan har verksamheten professionaliserats och personalen är mer kompetent i dag.
– Men det finns problem med att rekrytera rätt personal.
Fram till 2025 kommer antalet äldre över 85 år att vara 60-70 procent fler än i dag. Det ställer enorma krav på det politiska systemet när det gäller resurser och bemanning.
