– Våren spricker ut i sin fullhet!

En annan dikt som läses har Birger Sjöberg som författare: ”Den första gång jag såg dig, det var en sommardag”. Den leder plötsligt till allsång innan samtalet om ungdom och forna tider återupptas.En annan dam minns sin ungdom i göteborgska Slottsskogen, klädd i tunn vårklänning och musiken som strömmade ut från Björngårdsvillan. Diskussionen fortsätter in på vad man egentligen hade råd att göra. Plötsligt är man inne på de hårda villkor som rådde förr. En dam minns att hon tvingades handmjölka familjens kor redan som sexåring.

Läsning fokuserar på det friska

Högläsning som ett slags friskvård, är vanligt inslag på Hedegårdens äldreboende, Lerums kommun. Det blir ett sätt att fokusera på det friska och upprätthålla ett värdigt liv. – Vi ska definitivt inte underskatta dementa. Många förstår de texter vi läser även om de har slutat att prata, säger Eva Löfås, aktivitetsansvarig på Hedegårdens äldreboende. – Man ska bekräfta dementa människor, visa att de också är viktiga och har något att tillföra. En dement människa har ju annars ofta dåligt självförtroende, menar undersköterskan Kristina Karlflo.

Öppnar dörrar till inre rum

När Eva frågar sina lyssnare vad högläsningen betyder för dem, återkommer ordet lugn. Läsningen skapar en känsla av frid och samhörighet.

När man drabbas av demenssjukdom avtar läsförmågan. Det blir svårt att förstå och att koncentrera sig på texten. Man kan tappa nyckeln till läsningen och förstår inte längre hur man sätter samman bokstäverna till ord. Då är högläsning det enda sättet att få ta del av en bok eller tidning.

Högläsning kan öppna dörrarna till låsta inre rum. Plötsligt kommer man ihåg saker som under flera år varit inbäddade i dimma. I en stark stund av samhörighet delar man med sig av sina livserfarenheter.

Bra metod för anhöriga

Gemenskap och samvaro kan man skapa på tu man hand. För den anhörige kan högläsning bli ett sätt att fördjupa en relation man trodde tynat bort. Högläsning kan bli ett helt nytt sätt att kommunicera med den demenssjuke på, inte minst när det känns som att det inte längre finns något kvar att prata om, eller när samtalet fastnar i samma upprepande mönster och i envägskommunikation. Högläsning kan riva murar och spärrar. Läsning är också mycket bättre än tevetittande – ytterst få program passar demenssjuka.

Passande litteratur

Val av litteratur styrs naturligtvis av individuella önskemål och får anpassas efter grad av demens. Eva och Kristina tycker att det finns vissa böcker som passar speciellt bra: lättlästa texter utan långa meningar och krångliga ord och med ett rakt berättande.

Man väljer böcker som kan beröra, skapa samtal och gärna locka till skratt. Man försöker undvika texter med svordomar, könsord och hårda ord. Det skapar bara negativa reaktioner. Bilderböcker med bilder från miljöer man känner igen fungerar också bra.

Lästeknik måste anpassas

Att göra det lite mysigt kring läsestunden förstärker upplevelsen. Det gäller sedan att tänka på att en demenssjuk person inte orkar koncentrera sig långa stunder. Kristina och Eva försöker hålla ögonkontakt med sina lyssnare för att bekräfta dem och fånga uppmärksamheten. De läser i max fem minuter och pratar sedan om texten. Totalt tar högläsningen en halvtimme.

Att själv ha läst boken i förväg och med egna ord göra en resumé brukar fungera mycket bra. Då kan man hoppa över krångliga partier.

Lek med ord skapar kreativitet

Eva och Kristina har också arbetat med enstaka ord, ett slags språklek, för att få igång kreativiteten. Det kan handla om att tillsammans skapa enkla rim eller associationer. Plötsligt uppstår små fantastiska litterära alster. Under en av dessa språkträffar, fick de höra en spontan dikt från en demenssjuk dam:

”Jag vill bara vara ute när våren är här, Jag vill bli kär, det skulle passa mig, det var så länge sedan. Ja, tack, jag längtar och gråter”.