Inlägg publicerade under kategorin Tips i vården
Lådan innehåller originalmaterial från medeltiden, kopior, litteraturtips, mönster, lekar och recept. Förutom att använda lådan i traditionell undervisning kan innehållet inspirera klassen att göra en egen medeltidsutställning eller kanske ett medeltidsspel. Innehållet i lådorna ger en inblick i hur man levde under medeltiden, och kläder, belysning och redskap kunde se ut.
Musiklådan handlar om den musik som barn kom i kontakt med för ungefär 100 år sedan. I studiehäftet som ingår berättas om två flickor, som växer upp i Skaraborg. Den ena flickan bor i Broddetorp och möter i sin miljö bland annat folkvisor och spelmansmusik. Den andra flickan bor i Skara och sjunger med sin mor Alice Tegnérs visor som då var nyutgivna.
I musiklådan finns enkla instrument för en hel klass. Studiehäftet innhåller sånger som klassen kan sjunga. Sångerna finns också på en kassett.
I musiklådan finns även en kassett med folkmusik och olika vishäften med sånger från Skaraborg.
Handbok om att välja rätt äldreomsorg
Nu ska äldre med demens eller svagt minne få hjälp att komma ihåg. Och det genom minnesstimulering där man använder sig av gamla miljöer, gamla lukter och ljud.
Alla sinnen måste vara med för att trigga i gång minnet hos den som är gammal och dement eller minnessvag i någon form.
På länsmuseet Murberget har man ett pågående projekt där man tagit emot grupper av äldre dementa i den gamla prästgården på området. Där i 40-talsmiljön har man upptäckt att synintrycken, lukterna och ljuden hjälper till att väcka till liv minnen från förr.
– Vi sitter länge vid kaffebordet och pratar. Vi har bakat hembakt av gamla recept, det finns mycket kristidsrecept som vi har använt oss av, säger Sara Öhman som jobbar som museipedagog.
Radion spelar musik från den tiden och radioprogram som sändes då.
Det luktar kokkaffe och vi som jobbar brukar ha på oss parfymen 4711 som användes mycket på den tiden.
– Det ser ut som att många av de äldre känner sig trygga i den här miljön. De kan plötsligt blir experterna och till exempel berätta för oss och för vårdpersonalen hur man använde några gamla föremål. Det kan förändra vårdpersonalens syn på de äldre och att man ser dem mer som individer och mindre som brukare och vårdtagare, säger Margareta Bergvall som är projektledare på Murberget.
Det nya nu är att man utvidgar minnesstimuleringen och gör ett ett-årigt projekt där alla kommunerna i Västernorrland är med, tillsammans med landstinget och länsmuseet Murberget.
De gamla skjutsas till hembygdsgårdar i den egna kommunen. Museipedagogerna har med sig extra rekvisita, t ex kaffebordet eller föremål med olika teman.
– Vi har tänkt prata om skolan förr, det väcker många minnen, säger Sara Öhman. Vi har en skolklocka som ringer in till lektion. Vi har böcker från den tiden och vi tror att många kommer ihåg hur det var och har glada minnen.
--När vi tittade på gamla mopeder trodde vi att de var de äldre männen som skulle vara mest intresserade men det visade sig vara precis lika intressant för kvinnorna. Och samma sak fast omvänt när vi tittade på broderier och dukar. De gamla farbröderna kom ihåg att mormor brukade sy Anundsjösöm, säger Per Hägglund, demenskonsulent i Härnösand.
– Men man måste också vara förberedd på att minnesstimulering kan väcka även negativa minnen, säger han . Jul är tillexempel något som vi förknippar med positiva minnen för de flesta men för någon kan julen vara en tid av sorg och saknad och då måste vi vara beredda på att kunna gå undan och tala även om det.
Men minnesstimulering i den här personliga, individuella formen är mycket positivt och bra för den som är minnessvag eller dement. Annars kan vanlig minnesträning vara mycket kränkande för den som inte minns, säger Per Hägglund.
– Det är ett nytt sätt att se på de gamla, säger Veronika Sonidsson som är undersköterska och har jobbat inom vården i 12 år. Nu jobbar hom med projektet för Murbergets räkning och hon ser många fördelar för de äldre.
– Vi lever i ett multikulturellt samhälle men ibland glömmer vi bort de äldre och de dementa. Nu har vi chansen att lyssna på dom och lära oss av dom. Det här är ett arbetsstätt som vi behöver sprida vidare.
Testbäddar inom hälso- och sjukvård och äldreomsorg
Inbjudan att komma in med ansökningar
VINNOVA inbjuder landsting, kommuner och företag inom vård och omsorg att komma in med ansökningar inom utlysningen Testbäddar inom hälso- och sjukvård och äldreomsorg.
Utlysningen genomförs inom ramen för det regeringsuppdrag som VINNOVA har fått för att genomföra en satsning att utveckla testbäddar inom hälso- och sjukvård och äldreomsorg. En testbädd definieras här som en miljö där företag i samverkan med aktörer inom hälso- och sjukvård eller äldreomsorg kan utveckla, testa samt införa nya produkter, tjänster, processer eller organisatoriska lösningar.
Inom utlysningen finansierar VINNOVA dels förstudiemedel för att planera utveckling av testbäddar, dels större bidrag för utveckling och etablering av testbäddar.
Till denna utlysning inbjuds organisationer inom hälso- och sjukvård och äldreomsorg från landets landsting och kommuner samt vård- och omsorgsföretag att komma in med ansökan.
Närmare information om utlysningen samt förutsättningar och villkor för deltagandet framgår av den fullständiga utlysningstexten.
Ansökan lämnas in elektroniskt via ansökningsfunktionen på VINNOVAs Intressentportal. För att kunna lämna in en ansökan måste du först skapa ett användarkonto hos VINNOVA. Med hjälp av detta kan du sedan logga in på ansökningstjänsten. Har du redan ett användarkonto hos VINNOVA kan du använda detta.
Observera att ansökningarna ska vara inne senast kl 14.00 sista ansökningsdag. Efter denna tidpunkt får inga kompletteringar göras av ansökan såvida inte VINNOVA begär in dem.
Vid frågor om den elektroniska ansökningsfunktionen, kontakta VINNOVAs IT-support, tel 08-473 32 99, . IT-supporten är öppen vardagar kl 8.00 - 16.30
Ansökningstjänsten består av ett antal elektroniska blankettsidor som fylls i av sökanden.
Till ansökan ska bifogas en projektbeskrivning, en budget- och en CV-bilaga. Endast dessa bilagor kommer att beaktas vid ansökan. För projektbeskrivningen och budgeten ska de mallar användas som finns till höger på denna sida.
För ytterligare information, se den fullständiga utlysningstexten.
Följande tider gäller för utlysningen. Observera att ändringar kan göras.
Snart kan Gullspångs kommuns äldreomsorg få sin egen vårdhund. Tvååriga cockerspanieltiken Bella utbildas just nu för att kunna träna och hjälpa äldre och dementa till en bättre tillvaro.
Matte tillika distriktssköterskan Eivor Nygren i Hova tränar blivande vårdhunden Bella på Mogårdens demensavdelning.
Två dagar i månaden går de i Vårdhundskola, resten av tiden får de sköta träningen på egen hand.
Det är vanliga lydnadskommandon som de övar, men utöver det ska den kolsvarta lilla cockerspanieln på kommando också kunna ligga en stund hos en orolig demenspatient som inte kan sova.
Rätt attityd
Bella ska också kunna hämta föremål åt de äldre och delta i lättare fysisk träning tillsammans med de äldre - som att gå med på promenader eller hoppa genom en rockring som någon håller upp.
Fem arbetspass om dan kan det bli för Bella, 30 minuter åt gången.
Bella har de rätta egenskaperna för att bli vårdhund, säger Eivor Nygren.
– Dels är hon väldigt förtjust i människor - hon tycker om alla - dels är hon väldigt träningsvillig. Hon tycker att det är jättekul att lära sig nya saker och att jobba.
Får äldre att lysa upp
Om Bella klarar avslutningen på kursen i juni blir hon vårdhund till hösten. Då blir hennes jobb spontana besök i dagvården för dementa, eller så kan demenssjuka få remiss till Bella några gånger under ett par veckor.
Det är något speciellt med kontakten som uppstår mellan människa och hund, säger Eivor Nygren. Något som inte är så lätt att förklara.
– Jag har ju sett hur de äldre lyser upp och får liv och tycker att "det här är ju toppen" när det kommer en hund. En hund har ju aldrig några förutfattade meningar om en patient eller en person som de träffar. Det är väl det som många patienter känner. De känner liksom tillit på ett annat sätt än till en människa.
Terapihund stöd vid demens
Med 200 extra miljoner kronor ska äldre dementa i Stockholm få det bättre. Större möjlighet att gå ut, mer personal vid måltiderna – och terapihundar.
Terapihunden Allis tar sig – trots sin storlek – med lätthet upp på stolsitsen. Dirigerad av sin förare placerar hon sig i rätt höjd så att Britta Mellström kan nå henne från sin rullstol.
– Underbart, säger Britta Mellström om det faktum att demensboendet på Stockholms sjukhem sedan några månader tillbaka berikats med en terapihund.
Egentligen är det katter som är Britta Mellströms favoritdjur – det syns inte minst på högen av mjukisdjur, och de många foto- grafierna i hennes rum. Men, som hon säger, hon ogillar inte hundar, och när Stockholms sjukhem genom ett extraanslag från Stockholms stad kunnat anlita specialutbildade Allis tio timmar i veckan var det en positiv förändring som bland annat fört med sig hundpromenader i rullstol, något Allis är utbildad för.
– Det är klart att det blev skillnad – det kom ju en annan person!
Enligt Gunilla Flodin, enhetschef på demensboendet, har försöket med terapihunden Allis slagit mycket väl ut.
–Många har haft en hund eller katt tidigare, så det kan ge dem flashbacks, vilket gör det lättare att få i gång ett samtal. Vi har personer som inte så gärna pratar eller vill gå ut, men nu pratar de med hunden, och går hundpromenader, säger hon.
Demensboenden i kommunal och privat regi har fått ansöka om extrapengar för att förstärka bemanningen i demensvården. Museibesök, spa och nobelmiddag är utöver terapihunden Allis exempel på hur Stockholms sjukhems demensenhet har använt pengarna.
–Det är ett otroligt tillskott att få pengar till fler aktiviteter för att för att förgylla tillvaron för de äldre. Extra lyckat var det när vi ordnade danskväll för de boende, och då fick även anhöriga del av tilldelningen säger Gunilla Flodin.
Äldreborgarrådet Joakim Larsson (M) är nöjd med beslutet om ett extraanslag som togs i fullmäktige.
–Det här visar att det var rätt att öronmärka pengarna och låta enheterna själva bestämma hur de skulle användas. Vi ville inte att de skulle gå till administration eller någon annan åtgärd, säger Joakim Larsson.
Att höja det generella anslaget till enheterna hade inte varit samma sak, anser han.
–Eftersom det lett till fler händer, visar det att den här typen av satsningar bör fortsätta.
Nyhet 2012-03-14
Handboken kan ses som första hjälpen att ta till när en patient med demenssjukdom kommer för vård.
”Tanken är att den ska finnas på varje avdelning eller mottagning och läggas fram eller hängs upp, väl synlig för alla som arbetar”, skriver Margareta Skog, som också är vårdutvecklingssamordnare vid Karolinska universitetssjukhuset, doktor i neurovetenskap och rektor på stiftelsen Silviahemmet.
2012-03-13
– Att träffas i anhöriggrupper och utbyta tips och råd betyder mycket för många, säger Eva Bergman, verksamhetschef på Stockholms Äldreboende.
Eva Bergman, som jobbat inom sjukvården i 40 år varav 16 år inom äldreomsorgen, leder kurser för anhöriga. Målet är att de ska känna sig trygga i vetskapen om att deras make eller gamla mamma tas om hand på bästa sätt.
– Vi får ett stort förtroende och om vi lyckas visa att de sjuka har det bra hos oss så minskar de anhörigas oro. Vi skriver upp vad de boende gör dag för dag och berättar det. Närstående kallas även till möten och aktiviteter. Om någon behöver särskilt samtalsstöd för att hantera sin oro så erbjuder vi det.
Eva Bergman hör många säga att de känner sig som svikare därför att de placerat sin partner/förälder på ett demensboende. Andra försöker finnas till hands för den sjuke hela tiden och behöver träna sig i att ha ett eget liv.
– En kvinna fick nyligen i läxa att åka och träffa sina barnbarn i Hälsingland. Hon ville så gärna umgås med dem, men vågade inte lämna sin man.
Eva Bergman råder alla som vårdar en demenssjuk förälder/partner i hemmet att vända sig till kommunens anhörigkonsulent i första hand. Han eller hon kan jobba mer aktivt mot biståndsbedömaren, understryker hon.
– Klimatet har hårdnat, många patienter är i sämre skick när de kommer in än för sju år sedan. Anhöriga behöver både stöd och hjälp under tiden de väntar på att den sjuke ska få plats på ett boende för dementa.
Förvaltare bättre än god man
Den som vill bli förvaltare åt en förälder/partner ska vända sig till kommunens överförmyndare. Beslut fattas av Tingsrätten efter att den bland annat utrett att de närmaste är ense om att just den personen utses.
– Om det finns motsättningar bland de anhöriga går uppdraget i vissa fall till en utomstående, säger Margareta Brattström, professor i civilrätt vid Uppsala universitet.
Margareta Brattström ser stora fördelar med en förvaltare. Han eller hon står under uppsyn och ska lämna årliga redovisningar. Att förvaltaren även kan vara ett skydd mot människor som inte drar sig för att lura åldringar visar ett fall hon följt på nära håll.
– En äldre, demenssjuk man sålde sin konstsamling till underpris. Köpet kunde hävas av förvaltaren och tavlorna tas tillbaka med hänvisning till att mannen inte var i stånd att utföra affärer.
– Mannen hade även gått med i en rad bokklubbar och lotterier. Även de avtalen var ogiltiga eftersom han stod under förvaltare. En god man har inte samma befogenhet eftersom den sjuke då har kvar sin beslutsrätt.
Hälsokontroll
Om mamma börjar glömma tider och tjatar om samma sak hela tiden kan det vara dags för en hälsokontroll. Det är viktigt att det görs en medicinsk utredning så att man kan utesluta andra sjukdomar, till exempel depression, som också kan ge demensliknande symtom, men går att behandla. Om mamma förnekar problemen kan man förvarna husläkaren så att han eller hon är extra observant.
Skaffa en generalfullmakt
Se i god tid till att både man och hustru har rätt att disponera alla konton annars kan det bli svårt att ta ut pengar om någon blir sjuk. En generalfullmakt ger partnern/vuxna barn rätt att sköta i princip allt åt fullmaktsgivaren. Den behöver inte bevittnas, men för att skapa större trovärdighet är det bra om två vittnen intygar att den ger uttryck för fullmaktsgivarens vilja. Generalfullmakten gäller så länge personen i fråga är vid sina sinnens fulla bruk. När han eller hon inte längre inte kan bevaka sina rättigheter ska man kontakta kommunens överförmyndare och begära en förvaltare.
Här kan du ladda ner en blankett: http://www.webbkontoret.se/dokument/generalfullmakt.pdf
Skriv ett testamente
Skriv ett testamente i god tid, det är särskilt viktigt för sambor eftersom de inte ärver varandra såsom gifta i de flesta fall gör.
Du behöver avlastning
Korttidsboende kan beviljas om du behöver avlösning. Den sjuke kan till exempel bo en vecka i korttidsboende och en vecka hemma, så kallad växelvård. Beslut fattas av biståndshandläggaren.
Trygghetsplatser finns i en del kommuner för dem som behöver tillfällig avlösning. Plats bokas hos verksamheten och kräver inte alltid beslut från en biståndshandläggare.
Avlösning i hemmet kan fås under begränsad tid. Tjänsten är gratis i hälften av kommunerna. I vissa krävs inget beslut, i andra bestämmer biståndshandläggaren.
Hur mycket hemtjänst får man?
Hemtjänst prövas utifrån den enskildes behov, men gapet mellan hjälpbehovet och kommunens resurser är ofta stort och många får olika beslut för likvärdiga behov. I sällsynta fall, ofta när hemtjänsten kostar för mycket, kan kommunen förorda ett boende för dementa. Några kommuner har särskilda demensteam inom hemtjänsten. Beslut fattas av biståndshandläggare.
Vad är dagvård?
Dagvård ska avlasta anhöriga och aktivera de sjuka. En ny enkätundersökning från Demensförbundet visar dock att 8 av 10 inte får någon anpassad aktivitet eller stimulans.
Öppettiderna varierar mellan en dag till alla vardagar i veckan. Några kommuner har öppet även på kvällar, nätter och helger. Ansök hos biståndshandläggaren.
Söka boende
I sjukdomens slutskede krävs vård dygnet runt. Som anhörig måste man ofta stå på sig både mot den sjuke som vill bo hemma och biståndshandläggaren. Att den sjuke har en diagnos och en förvaltare kan underlätta. Avslag överklagas till Förvaltningsrätten.
Välja boende
Besök flera boenden om kommunen har kundval. Luktar det? Pratar man med de gamla? Vem lagar maten? Be att få se den senaste månadens klagomål och synpunkter. Har de gjort något åt dem? Är personalen utbildad? Får man ta med sig husdjur? Vad är viktigt för din mamma? Vill hon bo nära naturen eller i stan? Glöm inte att kontrollera bemanningen kväll/natt och helger.
Vem kan hjälpa mig?
Allt fler vårdar sjuka anhöriga hemma, enligt Socialtjänstlagen ska de erbjudas stöd och hjälp. I de flesta kommuner finns anhörigkonsulenter som kan sköta kontakten med biståndshandläggare, hemtjänst, boenden och primärvård. I många kommuner finns även Äldreombudsmannen.
Text Anna-Brita Ståhl
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 |
||||||
|