Varje år drabbas 20 000 människor av en demenssjukdom. Man räknar med att ungefär 150 000 människor i Sverige är dementa, en siffra som kommer att stiga i takt med att allt fler människor lever allt längre.

Demens, som främst drabbar äldre människor, är en markant och stadigvarande nedsättning av de kognitiva funktionerna, som till exempel minne och andra intellektuella förmågor. Demens påverkar också personligheten och de emotionella funktionerna.

Genetik och livsstil

Demensforskningen har länge fokuserat på genetiska faktorer och vi vet idag att det genetiska arvet kan förklara 60–70 procent av orsakerna till att vissa människor, och inte andra, drabbas av demenssjukdom. Det var först för tio år sedan som forskarna började intressera sig för vilken roll människors livsstil har för risken att utveckla demens.

– Att studera risker förknippade med livsstil är stimulerande eftersom livsstil är något vi väljer och som vi kan förändra, säger Anna Dahl, forskare vid Karolinska Institutet i Stockholm och Hälsohögskolan i Jönköping.

Vikten påverkar hjärnan

De senaste decennierna har antalet överviktiga och feta i såväl Sverige som runt om i världen ökat lavinartat. Man talar till och med om en fetmaepidemi.

– Idag är mer än 60 procent av Europas vuxna befolkning överviktiga eller feta. De äldre väger mer och har varit tyngre under längre tid än någon annan generation, säger Dahl.

Detta är naturligtvis alarmerande eftersom vi vet att övervikt ökar risken för såväl hjärt- kärlsjukdom och diabetes som risken att dö tidigt. Men det är inte allt. Anna Dahls forskning visar nu att övervikt och fetma i medelåldern också påverkar hjärnans funktioner negativt senare i livet.

Övervikt och fetma ökar risk

Anna Dahl och hennes forskarkollegor har använt sig av det svenska tvillingregistret, ett unikt material som bland annat innehåller uppgifter om tvillingarnas längd och vikt sedan 1960-talet. Man har även uppgifter om individernas kognitiva förmåga, som testats vid olika tidpunkter.

– Vår forskning visar att den som är överviktig eller fet i medelåldern löper en ökad risk att drabbas av demens senare i livet, säger hon.

Vår forskning visar att den som är överviktig eller fet i medelåldern löper en ökad risk att drabbas av demens senare i livet.

Forskare har tidigare sett ett samband mellan vaskulära sjukdomar, till exempel hjärt- kärlsjukdom och stroke, och demens. Dahls forskning visar att övervikt och fetma inte bara ökar risken för demens av vaskulär typ utan också demens av Alzheimers typ.

Vid vaskulär sjukdom minskar blodcirkulationen i hjärnan, vilket innebär att hjärnan får för lite näring och syre och skadas. När det gäller demens av Alzheimers typ är det antagligen andra faktorer som spelar in.

– Det skulle kunna röra sig om inflammatoriska effekter. Man har sett att inflammationsmarkörer är högre hos individer med alzheimer. Det är de även bland överviktiga och tjocka individer, säger Dahl.

En annan möjlig förklaring skulle kunna hänga samman med själva fettvävnaden, som är kroppens största endokrina organ, och som släpper ut hormoner i blodet.

– Man har föreslagit att leptin, ett hormon, skulle påverka hjärnans funktioner, men det vet vi ännu inte.

Hjärnan åldras snabbare

Men det är inte bara risken för demens som ökar vid övervikt och fetma. Anna Dahl och hennes kollegor har också funnit att övervikt ger en kognitiv nedgång när det gäller minne, rumsuppfattning och verbal förmåga hos personer som inte drabbas av demens. Överviktigas kognitiva förmågor försämras dessutom snabbare än normalviktigas.

Någon exakt gräns för vid vilket BMI, Body Mass Index, hjärnan påverkas negativt finns inte.

Vi ser ett kontinuerligt samband som pekar på att minnes- och tankeförmågan försämras snabbare vid hög ålder ju tjockare man varit i medelåldern.

– Vi ser ett kontinuerligt samband som pekar på att minnes- och tankeförmågan försämras snabbare vid hög ålder ju tjockare man varit i medelåldern, säger Dahl.

Fetmaparadoxen

Sambandet mellan vikten och risken att drabbas av kognitionssvikt och demens kan tyckas enkelt, men så är det inte. En finsk studie, som Anna Dahl genomförde, visade nämligen att bland personer över 65 år var låg vikt och inte hög vikt en riskfaktor.

– Sambandet mellan hög vikt och risk att drabbas av demens var betydligt svagare för de äldre individerna. Bland de äldre var det de överviktiga som klarade sig bättre, säger hon.

En anledning skulle kunna vara att viktnedgång är ett första tecken på demenssjukdom.

– Viktnedgången kan komma 10, 15 år innan andra symptom, vilket skulle kunna vara förklaringen till att vi såg en riskökning bland smala äldre individer.

Livsförloppsperspektiv nödvändigt

För att förstå och urskilja sambanden mellan vikt och hjärnans åldrande tydligare studerar Anna Dahl nu viktförändringar i ett livsförloppsperspektiv, det vill säga hur vikten förändras över tid.

– I de flesta studier har man oftast bara mätt vikten vid ett tillfälle. Det innebär att vi saknar information om vikten tidigare i livet och hur vikten förändrats.

Med hjälp av longitudinella studier med fokus på åldrandet från det svenska tvillingregistret kommer Dahl och hennes kollegor att studera viktmönster i förhållande till minnes- och tankeförmåga samt demens från medelåldern till slutet av livet. Såväl genetiska som livsstilsfaktorer kommer att analyseras.

Nya studier

– Vi kommer att ha ett särskilt fokus på de individer som pendlar i vikt eftersom kontinuerliga viktförändringar är en extra påfrestning för kroppens organ. Man kan också tänka sig att risken ökar om en individ är överviktig under en längre period eftersom det är en större påfrestning för kroppen än om du är överviktig en kortare tid, säger Dahl.

I en nyligen publicerad studie konstaterar Dahl och hennes kollegor att de som är överviktiga eller tjocka i både tidig och sen medelålder har en lägre minnes- och tankeförmåga i hög ålder jämfört med dem som varit stabilt normalviktiga. Det samma gäller de individer som är underviktiga i både tidig och sen medelålder.

– Vi såg också att viktnedgång från tidig till sen medelålder är relaterat till sämre minnes- och tankeförmåga.

I sin forskning försöker Dahl också utröna om det finns några gemensamma genetiska faktorer som kan leda till såväl högre vikt, lägre minnes- och tankeförmåga som demens.

– Sambandet mellan vikt och hjärnans åldrande är komplext och kräver att vi studerar det ur många olika perspektiv, säger Dahl.

Text: Charlotte Löndahl Bechmann

– Kopplingen mellan livsstil och demens är stark, säger Laura Fratiglioni, professor i medicinsk epidemiologi vid Karolinska institutet, där hon leder arbetet vid Aging research center (ARC). Hennes egen inriktning är demenssjukdomar och särskilt intresserad är hon av riskfaktorer för demens.

Laura Fratiglioni berättar att risken för demens ökar med stigande ålder. Vid 75 års har cirka 15 procent någon form av demens, och vid 95 år är det ungefär 50 procent.

– Men det betyder också att hälften av alla 95-åringar klarar sig utan att få demens. Alltså är det möjligt att leva som gammal utan att bli dement, säger hon.

Men det betyder också att hälften av alla 95-åringar klarar sig utan att få demens. Alltså är det möjligt att leva som gammal utan att bli dement

I två långtidsstudier har hon och hennes forskarkolleger följt ett stort antal människor, för att se vad som skiljer dem som insjuknar i demens från dem som förblir friska.

Hälsosam livsstil kan förebygga

Klart är att det genetiska arvet spelar en viktig roll, men forskarna kunde också se att det finns fler, icke-genetiska, faktorer som ökar risken att bli sjuk och andra som minskar risken. Men framförallt att det går att kompensera för riskfaktorer med en hälsosamt och aktiv livsstil.

Riskfaktorerna för demens är ungefär desamma som för många andra sjukdomar: övervikt, rökning, överdriven alkoholkonsumtion, diabetes och brist på både fysisk och psykisk aktivitet och bristfälliga sociala relationer.

– Allt spelar roll och ju fler riskfaktorer, desto större risk för demens. Men det går att kompensera för riskfaktorerna. Vi vet med säkerhet att aktivt liv minskar risken för att utveckla demens, säger professorn.

Men det går att kompensera för riskfaktorerna. Vi vet med säkerhet att aktivt liv minskar risken för att utveckla demens.

Gå en kurs

Den som vill undvika demens gör därför klokt i att satsa på motion, sociala aktiviteter och intellektuell träning. Laura Fratiglioni framhåller gärna möjligheten att gå en kurs.

– Jag som är dansintresserad, tycker att det är jättebra. Men oavsett kurs få man både sociala kontakter och mental stimulans. Och så måste man ju faktiskt röra på sig för att ta sig dit.

Håll koll på vikten

Det lönar sig också att hålla ett öga på vikten, det har Laura Fratiglioni och hennes kolleger kunnat slå fast i en stor studie. Redan hos en medelålders person med måttlig övervikt, BMI 25, ökar risken för demens senare i livet.

Studien visar att personer som är feta eller överviktiga löper 80 procents större risk än normalviktiga att få någon form av demens. Ju högre vikt, desto större är risken. Överviktig är den som har ett BMI mellan 25 och 30. Den som har ett BMI över 30 räknas som fet.

Det har även visat sig att så kallade vaskulära sjukdomar, som högt blodtryck och åderförkalkning också för med sig en ökad risk för demens.

Ytterligare en hypotes som forskarna arbetar med är att också stress påverkar demensrisken. Några studier är gjorda, men det behövs fler. Det verkar som att personer som är introverta och lättstressade har en större risk för demens. Ett jobb med stora krav och lite kontroll kan påverka risken för både hjärtinfarkt och demens senare i livet.

– Jag brukar säga att hela kroppen hänger ihop. Det som är bra för hjärtat är också bra för hjärnan, säger Laura Fratiglioni.

Kosten kan ha betydelse

Hennes forskargrupp har tidigare konstaterat att äta sunt, inte röka, leva ett aktivt liv och inte ha diabetes kan förlänga livet med sju år. Nu håller forskarna också på att undersöka kostens betydelse för risken att utveckla demens.

– En finsk studie har tidigare visat att det kan löna sig att äta grönt och fisk. Vi tror också att det kan finnas ett samband mellan demens och lågt intag av vitamin E. Men bevisen är inte så starka, därför behövs det fler studier, berättar Laura Fratiglioni.

Också graden av utbildning spelar roll, personer med hög utbildning löper mindre risk att utveckla demens. Intressant är att det gäller oavsett om personen ifråga senare i livet har ett mentalt krävande arbete eller inte.

– Det beror på att det händer mycket i hjärnan under unga år. Det är dessutom en tid då vi lättare bildare nya synapser, vilket ger en större hjärnreserv som kan kompensera för kommande skador.

Det är aldrig för sent

Men det betyder inte att det är för sent att börja träna hjärnan vid äldre år, tvärtom. Nya synapser kan bildas hela livet, vilket innebär att också den som har låg utbildning kan kompensera för det med hjälp av mentala utmaningar.

Betyder det att det går att helt förhindra demens med hjälp av en sund och aktiv livsstil?

– Nej, det har vi inga bevis för ännu. Däremot vet vi att det går att skjuta upp insjuknandet. En av våra studier visar att personer över 80 år med en aktiv livsstil kan fördröja sjukdomen med ett år, och det är mycket, säger Laura Fratiglioni.

En av våra studier visar att personer över 80 år med en aktiv livsstil kan fördröja sjukdomen med ett år, och det är mycket.

Demens är en allvarlig och svår sjukdom, men det är först de sista åren som det allvarligt påverkar livskvaliteten. Laura Fratiglioni tror att det går att förlänga sjukdomsförloppet med hjälp av en sund livsföring och därmed förlänga livet hos dem som drabbas.

– Men vi har inga bevis för det ännu. Det är något vi undersöker just nu.