Upplandsnytt; Uppsala kommun uppmamnar inte dementa att söka vård de har rätt till

Av Tommy - 4 april 2012 16:03

Uppsala kommun uppmamnar inte dementa att söka vård de har rätt till

Publicerat: tisdag 03 april kl 16:48 , Upplandsnytt Kommentera

Tidigt dementa och deras anhöriga uppmanas att inte söka omsorg enligt Lagen om stöd och service LSS trots att de kan ha rätt till det. Det säger flera källor till Upplandsnytt. Men ansvarig politiker, moderaten Stig Rådahl, säger att ett LSS-boende för tidigt dementa inte är efterfrågat.

– I dagsläget har det inte varit aktuellt, åtminstone jag har inte fått den uppgiften.

Men att kommunledningen inte känner till något behovet av omsorg enligt LSS bland unga dementa kan bero på att de i Uppsala kommun uppmanas att inte söka omsorg enligt LSS. En anhörig som Upplandsnytt har pratat med säger att hon var helt förkrossad efter ett möte då biståndshandläggaren hade sagt att hon inte skulle söka omsorg till sin demenssjuke man enligt LSS, trots att hon ville det. Och så är det ofta säger en anställd i Uppsala kommun med god insyn i hur omsorgsbesluten tas, att anhöriga till unga dementa i Uppsala uppmanas att inte söka hjälp enligt LSS.

Uppsala demensförening kräver att Uppsala kommun ska ordna ett LSS-boende för unga dementa - så att de kan komma ut, motionera och sporta, gå på bio eller vad de unga dementa behöver för att leva ett aktivt liv. Behovet finns säger Kerstin Lundström som är engagerad i Uppsala demensförening

– Det här är ett behov som blir större och större för att vi får tidigare diagnoser. Uppsala har 100-120 personer som har demens och är under 65 år.

Upplandsnytt källor i Uppsala kommun säger också att det i minst fyra fall har varit unga dementa som först har fått LSS-beslut om till exempel personlig assistent men sen när de har behövt ett boende har de placerats på äldreboendet Årstagårdens avdelning för unga dementa som drivs enligt socialtjänstlagen.

– Och det är en helt annan sak för där har man en skälig livskavlité med mat och hygien men man hinner inte göra aktiviteter och de får inte den goda livskvalité som man behöver som ung.

Allmänt · OVÅRD · UPPSALA

Dela · Kommentera

UNT.se; Demenssjuk man slagen av vårdare

Kommentera

Av Tommy - 4 april 2012 10:16

Demenssjuk man slagen av vårdare

En rullstolsburen man har blivit slagen av en anställd på ett äldreboende i Enköping. Efter en så kallad lex Sarah-anmälan har den anställda nu avskedats.

Det var 10 februari som två anställda skulle gå in till mannen för att hjälpa honom inför natten. Mannen är både demenssjuk och har Parkinsons sjukdom.
När mannen skulle få sin medicin blev han spänd i kroppen, spottade ut medicinen och började veva med armarna. Till saken hör att ofrivilliga rörelser är vanliga vid Parkinsons sjukdom. Men på grund av det inträffade fick mannen en våldsam behandling som straff.
”Medarbetaren tar tag i mannens armar och den boende spjärnar emot allt vad han orkar. Medarbetaren slår då till den boende i mellangärdet och i vänster sida” står det i den lex Sarah-anmälan som vårdföretaget Attendo själv har skickat in till Socialstyrelsen.

Efter det fortsätter enligt undersköterskans medarbetare den ovarsamma behandlingen.
Undersköterskan som slagit mannen lyfter upp mannen från rullstolen och slänger ner honom i sängen, drar upp grinden och går därifrån.
Den andra medarbetaren stannar, enligt anmälan, kvar hos den boende. Hon är chockad över vad hon sett och sätter sig ner bredvid den boende för att trösta honom.
Personen som nu avskedats hade arbetat på äldreboendet i fyra år.
Efter händelsen kommer rapporteringsskyldigheten (lex Sarah) hos de anställda att tas upp som en punkt vid varje arbetsplatsträff. Värderingsdiskussioner är också en stående punkt vid varje träff, för att i framtiden undvika liknande händelser på äldreboendet, enligt företrädare för vårdföretaget.

Allmänt · ENKÖPING · OVÅRD

Dela · Kommentera

Skånskan.se; Anhöriga rasar mot äldreboende

Kommentera

Av Tommy - 3 april 2012 13:05

Anhöriga rasar mot äldreboende

11

Av Matilda.lundahl@skd.se, 0704 - 14 25 54, Sanna.trygg@skd.se, 0704 - 14 26 65 3 APRIL 03.00

MALMÖ. Dementa Inga Persson skulle få vård i toppklass, men livet på det privata äldreboendet Victoria blev något helt annat.
– I slutet såg hon ut som fångarna i Auschwitz, säger maken.
Personal gav inte ens henne mjölk, enligt maken Bertil Persson, det var för dyrt. När han frågade varför hans fru åt så dåligt svarade personal att hon kunde be om en macka om hon blev hungrig.

Det har gått sex månader sedan tisdagen den 20 september, då Inga Persson avled på medicinavdelning fem vid Skånes Universitetssjukhus i Malmö. Hennes familj säger att det nog var lika bra att hon fick sin sista tid där. Livet på äldreboendet Victoria i Limhamn visade sig vara allt annat än vad maken och dottern hade hoppats på.
– Hon skulle ha det bästa men fick det värsta, säger dottern Annica Malmström.
Inga Persson åkte akut in till Skånes universitetssjukhus i Malmö den 11 september 2011. Avmagrad står det i sjukhusjournalen från akuten.
– Du har väl sett hur fångarna i Auschwitz såg ut? Det var ingenting kvar, säger maken Bertil Persson.

Inga Perssons make och dotter tyckte från början att Victoria verkade bra och trivsamt.
– Allt var nytt och så fint. Jag struntade i vad det kostade, säger Annica Malmström.
Priset för boende, mat och service landade visserligen på över 10 000 kronor i månaden men skulle vägas upp av vård i en toppmodern miljö med kunnig personal.
Men det dröjde inte lång tid förrän den fina ytan började krackelera.
Inga Persson började rasa i vikt. Bertil Persson och Annica Malmström bad gång på gång att få veta hur mycket hon vägde. ”Vi ska ta reda på det, vi återkommer”, lät det. I maj 2011 hade Inga Persson ett BMI på 13,3.

Ett så lågt BMI är aldrig normalt, enligt Elisabet Rothenberg, dietist och lektor i medicin vid Sahlgrenska Akademin på Göteborgs universitet.
– När jag frågade varför min fru rasade i vikt sa de att hon inte ville äta. Jag fick höra att om hon var hungrig så kunde hon be om en macka, säger Bertil Persson.
Svaret kändes absurt eftersom dementa personer kan ha svårt att förmedla grundbehov så som hunger, törst och trötthet. Det ställer höga krav på att personal finns där för att tolka och tillgodose vårdtagarens behov, enligt Helle Wijk, utbildningsansvarig på svenskt Demenscentrum.

Inga Perssons anhöriga blev alltmer desperata. Trots att de pratade med personal och ansvarig chef kände de sig varken sedda eller hörda. Ingen tog dem på allvar, tyckte de.
Maken tillbringade mycket tid på boendet. Han kunde lika gärna sitta där, tillsammans med sin fru, och titta på tv som att sitta själv hemma, resonerade han.
Men hans närvaro och ifrågasättande av hur Inga Persson vårdades var irriterande, visar det sig i journalerna:
”När vi kom var maken mycket upprörd och när på skrek på oss i ansiktet följande: han skulle gå till media och berätta hur vi tar hand om våra äldre och hur lång tid det tog innan vi kom efter det att dom hade larmat”.
”Vi fick oss en utskällning när vi kom in, och han sa att snart bryr jag mig inte längre, det är inte lönt. Även sättet som han pratar till Inga på, ett bebisspråk, han tycker inte att hon förstår något annat. Likaså när vi tilltalar Inga, så svarar Bertil. Han ger Inga INGEN chans att få säga någonting”.

Bertil Persson säger att han visserligen kunde brusa upp men att han var desperat och förtvivlad.
– Jag skällde ut sköterskan och blev inkallad till möte hos chefen. ”Det är inte meningen att mina sköterskor ska behöva åka hem och gråta för att de blivit angripna av anhöriga”. Men vem fanken ska jag tala om det för då? sa jag.

Bertil Persson lägger ansiktet i händerna och gråter.
Han har blivit arg. Inte en utan flera gånger. Men det var när han inte tyckte att hans hustru fick den hjälp hon skulle ha. Som när han bad att hon skulle få mjölk till maten i stället för den saft som ofta serverades. Hon hade alltid druckit mjölk eller lättöl till maten, det ville han att hon skulle fortsätta med.
– Vi har inte råd, hette det, säger han.
Eftersom Inga Persson kunde ha svårt att äta själv lämnade måltiderna ofta stora fläckar på kläderna. Men att använda förkläden var inte aktuellt – de var slut. Enligt dottern var det inte tal om att beställa in några nya.
– När jag frågade om det inte gick att köpa några nya fick jag svaret att ”de är ju rätt dyra”, säger Annica Malmström.

Under en solig promenad i augusti 2010 såg Annica Malmström hur hennes mamma gång på gång tog bort solhatten och sa ”aj, aj”. Anledningen var den stora böld som hennes mamma hade i pannan och som börjat göra allt mer ont. Då hade Annica Malmström under två månader försökt få någon att kolla upp bulan.
– Jag fick beskedet att allt var under kontroll och att jag inte skulle oroa mig. Sköterskorna smorde mamma med olika krämer, allt möjligt skit. Men ingenting hjälpte.
Till slut fick Annica Malmström nog. Hon ringde själv upp en av Victorias läkare.
– Men läkaren visste inte ens vem Inga var. De hade aldrig träffats.
Efter att Inga Persson undersökts skickades hon till hudkliniken på Skånes Universitetssjukhus i Malmö. Bulan visade sig vara cancer.
– Då hade svulsten hunnit bli både blå, grön och till sist så röd och svullen att solhatten inte gick på, säger Annica Malmström.

Bertil Persson har följt turerna kring Carema-skandalen då missförhållanden uppdagades på Koppargården i Vällingby, Stockholm. Han är upprörd.
– Malmö är väl ett nytt Carema. Jag har retat mig lite grann varje gång jag hör om Carema. Här finns likadant i Malmö. Jag kan inte med detta privata. Att man ska sitta och tjäna 10, 15, 20 procent på människor. Som har jobbat och slitit i hela sitt liv, så ska man sitta här som parasiter. Man måste väl för jössenamn ha ett värdigt liv i slutet.

Allmänt · MALMÖ · OVÅRD

Dela · Kommentera

Dagbladet; Förra året nekades 160 personer plats på servicehus

Kommentera

Av Tommy - 3 april 2012 10:58

Förra året nekades 160 personer plats på servicehus

Sigvor Lundqvist är inte ensam om att nekas plats på servicehus.
Förra året fick 160 personer avslag av kommunen.
– Visst vore det önskvärt om alla som önskade fick plats men vi måste bedöma varje fall enskilt, säger Ann-Christin Burman, handläggningschef.

Kommunen säger nej till till Sigvor Lundqvists önskan om att få flytta till ett servicehus – men hennes situation är inte unik. Förra året ansökte 759 personer om plats på särskilt boende.

447 blev beviljade en plats men samtidigt fick 160 nej. De resterande 142 personerna hade antingen hunnit dra tillbaka sin ansökan innan den handlades – eller hunnit avlida.

Kraftig ökning

– Vi bedömer behovet utifrån psykologiska och sociala faktorer, som trygghet, säkerhet, isolering och ser även till de omvårdnadsinsatser som behövs, säger Ann-Christin Burman, handläggningschef, vid kommunens äldreomsorg.

En kraftig ökning av antalet sökande till särskilt boende har skett under sen senaste femårsperioden.

År 2006 låg siffran på 538 jämfört med förra årets 759 – dock spelar denna faktor inte in när det gäller ett ja eller ett nej till en plats, menar Håkan Litzell, chef för äldreomsorgen.

– Bedömningen är inte kopplad till platssituationen eftersom handläggningen av bistånd för särskilt boende görs av en enhet medan en annan verkställer beslutet. Och vi har då en skyldighet att erbjuda plats inom tre månader, säger han.

Det ökade behovet av platser vid särskilt boende är dock noterat hos kommunen och i dagarna beslutade socialnämnden om att bygga ut dessa med 100 stycken.

200 platser saknas

– Men vi har påpekat behovet av ytterligare 200 platser, säger Håkan Litzell.

Vad som styr bedömningen är det lagrum som måste följas, menar Ann-Christin Burman.

– Jag har en förståelse för att man blir besviken vid ett avslag, det är ju ett stort steg taget när man beslutat om att man vill lämna hemmet. Men vi bedömer varje fall enskilt och av de femton som överklagade ett beslut förra året fick endast två personer rätt.

Så som jag ser det ligger vi rätt i våra bedömningar, säger hon.

– Visst vore det önskvärt om alla som önskade en plats, men nu har vi ju ett politiskt beslut att varje fall ska biståndsprövas, säger Ann-Christin Burman.

Allmänt · OVÅRD

Dela · Kommentera

P4 Kalmar; Frivilliga andakter ledde till hot

Kommentera

Av Tommy - 2 april 2012 10:13

Borgholm

Frivilliga andakter ledde till hot

Publicerat: söndag 01 april kl 11:37 , Nyheter P4 Kalmar Kommentera

"Kommunen vill utplåna sin egen kultur", så skriver en främlingsfientlig webbsajt i en artikel om Borgholms kommun. Detta efter att de har valt att plocka bort andakterna från en dagverksamhet för demenssjuka. Artikeln har lett till att en tjänsteman och en politiker har fått ta emot mail, som har varit så hotfulla att de nu har polisanmälts.

Bland människorna i Borgholm går meningarna i sär om ifall det var rätt att ta bort andakterna eller inte.

– Det ska inte vara tvingande. De kanske borde undvika att ha gudstjänster, säger Anita.

– Jag tycker att vi bor i Sverige och att vi borde värna om vår historia. Givetvis ska man kunna ha andakter om det finns intresse för det, säger Staffan Dahlström.

– Jag kan tänka mig att det är många som går till kyrkan fast de inte är religiösa. De kan tycka att det är skönt och avslappnande ändå, säger Ann-Cristin Mansfelt.

Anhöriga reagerade på gudstjänsterna

Klockargården är en dagverksamhet för demenssjuka. Där tar man en promenad tillsammans, spelar spel eller bakar. Tidigare hade man också en andakt varannan vecka. Men anhöriga reagerade på att de dementa skulle delta i gudstjänster, trots att de inte varit kyrkligt aktiva när de var friska. Så andakterna plockades bort av socialnämnden.

Uppmanade andra att hota

Det här uppmärksammade den främlingsfientliga webbsajten. Med bild och telefonnummer uppmuntrade de sina läsare att kontakta en särskild tjänsteman på kommunen, som efter att artikeln publicerats fick ta emot hotmail, vars innehåll var så grovt att det nu har polisanmälts. Efter att socialnämndens ordförande, Eva Karlström (m), uttalat sig i Expo om hoten fylldes även hennes inkorg med hatfyllda mail.

Borgholmsborna reagerar

Borgholmsbon Jonny Johansson tycker att sådant ska inte ens en politiker behöva utstå.

– Man kan inte kräva att de ska ta detta. Du och jag är säkert överens om en hel del saker, men sedan finns det saker vi inte är överens om. Men man får försöka lägga det på en vettig nivå och respektera varandra så att det inte blir sådana här motsättningar, säger Jonny Johansson.

Allmänt · BORGHOLM · OVÅRD

Dela · Kommentera

Upplandsnytt; Unga dementa får inte rätt hjälp i Uppsala

Kommentera

Av Tommy - 2 april 2012 10:02

Unga dementa får inte rätt hjälp i Uppsala

Publicerat: kl 06:15 , Upplandsnytt Kommentera

De som drabbas av demenssjukdomar i relativt unga år får inte den hjälp de har rätt till i Uppsala kommun enligt flera kommunanställda som har bra insyn. De är kritiska till att uppsalabor som drabbas av demens i relativt unga år inte får det aktiva liv de har rätt att få enligt LSS-lagen.

Ett exempel är en demenssjuk kvinna i 60-årsåldern som har bott på flera olika äldreboenden - och något aktivt liv blev det inte, säger hennes man Bengt.

– De hade en utegård på ett ställe men det var ju instängt och så mycket längre kunde de inte komma. Det är naturligtvis värdelöst, de borde ju vara ute mycket mer.

En 60-åring som drabbas av demens kan fortfarande ha stora behov av att komma ut, som vilken 60-åring som helt, och gå på konserter, spela tennis eller gå långa promenader. Ofta är de piggare än en dement 80-åring, det är något som Bengt, vars fru fick demenssjukdomen Alzheimers för två år sen, har märkt av.

– De yngre är ju piggare och sover inte lika mycket. Vi var ju ute jättemycket förut och motionerade - cyklade, promenerade och plockade svamp.

LSS-lagen, lagen om stöd och service syftar till att människor under 65 år, som bland annat dom som drabbas av demens eller andra hjärnskador, ska kunna leva ett aktivt liv. Upplandsnytt har pratat med ett par anställda i Uppsala kommun som har bra insyn i hur omsorgsbesluten tas och de är kritiska.

De säger att de flesta i Uppsala som är unga och dementa inte får beslut enligt LSS - en lag som kräver goda levnadsvillkor. I stället blir det insatser enligt den mindre generösa socialtjänslagen - som talar om en skälig levnadsnivå. Orsaken - att det blir billigare så för Uppsala kommun.

En av de kommunanställda som vi har pratat med, som vill vara anonym, säger så här.

"Alla har väl direktiv från höger och vänster och uppifrån om att man ska tänka ekonomiskt. LSS är mer positivt för den som är sjuk. Och då blir det dyrare för samhället. Ekonomin spelar roll för vilka beslut som tas."

Men vad säger då ansvariga i Uppsala kommun? Randi Graungaard som är chef för den avdelning som tar LSS-beslut i Uppsala kommun.

– Som vi ser det så får de unga dementa som vi har sina behov tillgodosedda. Vi bedömer utifrån behovet och vi tittar på varje enskilt beslut utifrån lagstiftningen.