Avvisningsbeslutet kring 91-åriga Ganna Chyzhevska har, med all rätta, upprört många. Att en synskadad, hjärtsjuk och dement kvinna med nära släktingar i Sverige tvingas tillbaka till Ukraina, där hon inte har någon kvar, uppvisar det sämsta av svensk migrationsbyråkrati. Obegripliga beslut som sätter den avvisade och hennes anhöriga i en oerhört svår situation. ”Förhållandet att en äldre människa senare i livet behöver vård kan inte anses som udda. Mot bakgrund av det kan det inte anses att det föreligger synnerliga skäl att bevilja Ganna Chyzhevska uppehållstillstånd”, skrev Migrationsdomstolen i sitt beslut. Man ignorerade helt att Ganna saknade någon som kunde hjälpa henne i Kiev, medan hela hennes närmaste familj fanns här.

I förlängningen är det en konsekvens av ett beslut som togs av politiker. 1997 enades Moderaterna och Socialdemokraterna om att slopa det som förr kallades ”sista länken” och som innebar att äldre människor vars enda anhöriga fanns i Sverige fick stanna i landet. Att både Migrationsdomstol och kammarrätt avslagit Gannas begäran om uppehållstillstånd är ingenting annat än att följa de direktiv som politiker har gett.

I dag kom nyheten om att Gannas avvisning skjuts upp två veckor. En direkt konsekvens av en intensiv mediabevakning och enskilda medborgare som skrivit under namnlistor, protesterat och aktiverat sig via Facebook och manifestationer. Det är värmande att se engagemanget. Samtidigt är det svårt att inte tänka på de avvisningshotade som befinner sig i liknande situationer som Ganna Chyzhevska, men som saknar den mediala uppmärksamheten. Att engagera sig i ett enskilt fall är enkelt för många, att ta strid för en mer human asylpolitik är desto svårare.

Gannas fall kommer att avgöras i EU-domstolen. En lång process återstår fortfarande. Men avvisningsbeslutet handlar inte om att tjänstemän och domstolar varit särskilt ignoranta mot Gannas fruktansvärda situation. Den är en konsekvens av den politik som förs. ”Särskilt ömmande omständigheter” ska användas oerhört restriktivt och omfattar egentligen bara livshotande tillstånd. Ingen har egentligen gjort något fel när man skickat Ganna tillbaka till Ukraina.

För den som ser de uppenbara felaktigheter som den politiken leder till, innebär det i förlängningen ett mer omfattande engagemang än Facebookgrupper för att få Ganna att stanna. Det kommer alltid att finnas liknande fall och många absurda och inhumana beslut. I ett större perspektiv krävs det en förändrad politik för att dementa, hjärtsjuka och synskadade 91-åringar ska få stanna med sin familj. Den förändringen kräver långsiktigt opinionsarbete. Då räcker det inte med en namnunderskrift i ett enskilt fall.