I dag klockan 15.55 lyfter planet som ska föra hjärtsjuka, nästan blinda och gravt dementa Ganna Chyzhevska till Ukraina – där ingen kommer att möta henne, eftersom hon inte har några anhöriga kvar.

I dag följer Aftonbladet utvecklingen.

Dotterdottern: "Får se vad som händer"

Aftonbladets reporter Erik Wiman kommer under förmiddagen följa med Anna Otto ut till Arlanda, där hon kommer att göra ett första försök att stoppa utvisningen, genom att vädja till flygbolaget.

Hon kommer att visa upp de fem läkarintyg och två expertutlåtanden som säger att Ganna Chyzhevska "med stor sannolikhet" under resan kan hamna i ett så allvarligt förvirringstillstånd att hon riskerar döden.

Fungerar inte det, kommer Anna Otto att vända sig till Migrationsverkets återvändandeenhet för att få utvisningen fördröjd i två månader.

– Jag kan inte sätta henne på planet. Det vore att medverka till hennes död. Så fungerar inte det får vi se vad som händer.

Billström mejlbombas

Närmare 2 000 personer har skrivit på en namninsamling på nätet. Asylrörelsen i Stockholm samlas för att demonstrera vid terminal 5 på Arlanda klockan 13, där de bland annat kommer att dela ut bilder på Ganna.

Allt fler går med i Facebookgruppen "Stoppa utvisningen av Ganna Chyzhevska".

På Facebookgruppen uppmanas alla att mejlbomba migrationsminister Tobias Billström (M), med ett brev som inleds:

"Hej Tobias! Jag skäms över att kalla mig svensk en dag som denna."

– Tyvärr är han ute på resan, så det kan bli svårt för honom att kommentera detta, säger ministerns pressekreterare Linda Norberg till Aftonbladet.

Proteststormen växer

Hundratals mejl där läsare uttrycker bestörtning strömmar in till Aftonbladet, och mängder med läsare ringer in:

– Jag skäms för att vara svensk. Man skickar inte iväg en 91-åring som är sjuk till ett ställe där det inte finns vård. Resonerar man på det sättet hade det varit bättre att sätta en kula i huvet på damen direkt så att hon slapp lida så, Rose-Marie Haque, 64, från Söderköping.

– Visst ska regler vara till för att följas. Men man måste kunna göra undantag, eller se över reglerna om det här är det som gäller. Man blir så ledsen över att behöva leva i ett sådant hårt samhälle. Det måste finnas kärlek, säger Lillemor Olaugsdotter, 63, från Ekskärad norr om Karlstad.