Antalet svårt multisjuka äldre ökar. Antalet demenssjuka går stadigt uppåt. Samtidigt har den svenska äldreomsorgen och sjukvården inte hängt med.

Svårt demenssjuka som hamnar på boenden för demenssjuka får ofta förlita sig till outbildad personal, stor personalomsättning och vikarier. Självklart vill personalen de äldres bästa men kunskapen är ofta bristande. Till exempel kan en demenssjuk vara svårt sjuk i cancer, ha diverse slangar, stora smärtproblem, ångest och oro.

Hade det handlat om en svårt cancersjuk person utan demens hade personen kunnat söka till hospice där erfarna sjuksköterskor finns dygnet runt. Eller kanske kunnat bo hemma, med avancerad sjukvård i hemmet, det vill säga erfarna doktorer och sjuksköterskor som lär känna personen och finns tillhands.

En demenssjuk som bor på boende har inte rätt till detta. De får förlita sig till kanske en sjuksköterska som känner dem, dagtid, måndag till fredag och övrig tid till en hemsjukvårdssjuksköterska som har hand om en hel stadsdel. Och doktorer? Jo en doktor som kommer till boendet en gång i veckan och övrig tid olika jourläkare som definitivt inte känner till de boende.

Detta leder till att svårt demenssjuka riskerar bli inlagda på sjukhus och skickas fram och tillbaka till boendet, vilket ökar oron och förvirringen ytterligare.

Personer i livets slutskede tvingas pendla mellan sjukhus och sitt hem.

Låt därför äldre svårt sjuka dementa där vårdbehovet är större än det de kommunala boendena kan erbjuda få rätt till att få bo på hospice sista tiden eller låt dessa personer få rätt till avancerad hemsjukvård i hemmet.

Ung, orolig för våra äldre