Att landstinget behöver spara på slantarna är inte svårt att förstå, det är i sig inget att förfasa sig över.
Ibland kan besparingar till och med tvinga fram en fokusering på vad som är verksamhetens innersta kärna. Men att ”spara” pengar på de som inte själva har kraft eller förmåga att göra sin stämma hörd gör mig upprörd.
Blotta tanken att halvera vårdplatserna på psykogeriatriken i Skellefteå, bland dementa, ger mig därför en klump i magen. Jag blir både arg och besviken!
Idag möter personalen på avdelning 26 denna patientgrupp på ett fantastiskt sätt.
Behovet är stort, och det lär inte bli mindre, och vi vet alla att varken behovet eller patienterna upphör att existera bara för att vårplatserna tas bort.
Det är lätt att glömma att vi alla blir gamla, om vi nu inte dör i ett hjärtstillestånd i Malå, och att många av oss kommer att drabbas av någon form av demens.
Men så länge vi har tanken i behåll har vi ett ansvar att ta hand om varandra, att stå upp för dem som inte själva kan resa sig och att vägleda de som tappat orienteringen.
Det måste väl ändå vara verksamhetens innersta kärna, vårdens essens!
God vård är så mycket mer än en spjälsäng i vuxenformat. Och min enkla övertygelse är att god vård inte kostar mer än en dålig. Tvärt om.
Mats Björk, Skellefteå
