Hade det som skedde på äldreboendet i Brålanda kunnat förhindras? Frågan är, utifrån de uppgifter som publicerats i media, omöjlig att svara på. Vad som dock står utom allt tvivel är att handläggningen av ärendet borde ha varit en helt annan. ”Hur ledsamt varje dödsfall än är, måste vi ändå rent generellt konstatera att det medierna beskriver – att enskilda människor själva ibland väljer att helt sluta äta – tyvärr faktiskt är en del av åldrandet och därmed en realitet inom äldreomsorgen idag”, skriver Carema i ett pressmeddelande. Ett uttalande som kan tolkas som en ursäkt för att slippa göra något, i kombination med uppenbart bristande kunskaper om geriatrik och handläggning av näringsproblem.

När en äldre människa mister aptiten och slutar äta är det ett tydligt tecken på att något inte står rätt till. Det måste därför alltid uppmärksammas och utredas. Orsakerna kan vara många. Det kan handla om underliggande kroppslig eller psykisk sjukdom, till exempel depression eller demens, funktionsnedsättning eller biverkan av läkemedelsbehandling. De bakomliggande orsakerna utgör grunden för bedömning av behov av lämpliga insatser, varefter en individuell vårdplan upprättas.

Multiprofessionell vård

De mest sjuka äldre behöver vård från ett multiprofessionellt team där olika yrkeskategorier bidrar med sin specifika kompetens för att tillsammans sy ihop en individuellt anpassad vård på bästa sätt. Läkarens insatser riktas emot att diagnostisera och behandla medicinska åkommor, rehabiliteringspersonalen att höja funktionsnivån och öka den äldres oberoende. Dietistens insatser består i att ordinera näringsbehandling. Ordinationen ska följas upp, eventuellt överrapporteras och alltid dokumenteras. Det är förstås till stor hjälp om det finns intresserade och engagerade anhöriga som på olika sätt kan bidra. I det förekommande fallet var anhöriga djupt engagerade och påpekade ett flertal gånger ett uppenbart problem utan att få gehör från berörd personal.

Att små barn matvägrar är inte ovanligt, men upplevs ofta av föräldrarna som ångestladdat. Men hur påfrestande det än är kan man vara ganska lugn med att det vanligen löser sig på sikt. När gamla föräldrar slutar äta är det något som är fel. Anhöriga upplever ofta detta med stor vanmakt, och om personalen runt den gamla dessutom inte bejakar problemet och visar att man tar det på allvar, blir situationen ytterst plågsam.

Mat och näring till gamla och sjuka kan inte ses enbart som en SOL-insats utan måste också vara en del av HSL-omhändertagandet. Problemet måste således uppmärksammas av vården och omhändertas enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. ”Ett gott näringstillstånd är en förutsättning för att undvika sjukdom och återvinna hälsa. Alla individer, friska, sjuka, unga och gamla har rätt att erhålla en adekvat, till individen och dennes (sjukdoms-) tillstånd anpassad näringstillförsel” (Näringsproblem i vård och omsorg, Socialstyrelsen, rapport 2000:11).

Undernäring är dyrt

Undernäring är dyrt. Svenska beräkningar saknas, men i Storbritannien har kostnaderna studerats under många år. I en studie såg man att undernärda patienter utnyttjade betydligt mer av vårdens resurser än välnärda till en skillnad i kostnad motsvarande 21 000 kronor per patient och år. Efter att hänsyn tagits ålder och annan sjuklighet, förblev undernäring en oberoende riskfaktor för död. Överför man brittiska data till Sverige motsvarar det cirka 468 000 personer i risk för eller med undernäring, varav de allra flesta finns utanför sjukhus. Framför allt drabbas äldre, och därför gäller huvuddelen av kostnaden personer 65 år och äldre. National Institute of Health and Clinical Excellence (NICE) uppskattar den årliga kostnaden i Storbritannien till drygt 95 miljarder kronor för vård av dem risk för undernäring, vilket skulle motsvara en kostnad på närmare 15 miljarder i Sverige.

Kunskap finns om vad man bör göra. SKL publicerade i början av året, inom ramen för den nationella satsningen på patientsäkerhet "Undernäring – åtgärder för att förebygga" och Socialstyrelsens har nyligen publicerat en vägledning, " Näring för god vård och omsorg". Denna kommer att följas av en föreskrift planerad till den 1 mars nästa år, som innebär att ansvaret för tillsyn på området ökar. Vad som i sammanhanget är djupt oroande är att socialstyrelsen snart står utan egen kompetens för att backa upp tillsynen på området.

Kompetens nedmonteras

Kunskapen om vad som bör göras är dessvärre dåligt spridd. Dietisternas Riksförbund (DRF) har under många år påtalat bristerna. Vi har följt kommunernas arbete med mat- och näringsfrågor i tre kartläggningar, en fjärde är just på gång. Dessa visar att kvalitén i näringsomhändertagandet varierar stort. Regeringens stimulansmedel har bidragit till utvecklingsarbete på området. Drygt 100 kommuner i landet har anställt personal med nutritionskompetens för att arbeta med/leda kvalitetsarbete på området. Det har handlat om kartläggning av till exempel antalet underviktiga inom särskilt boende och nattfasta (tiden mellan sista mål på kvällen och det första på morgonen), utbildning av personal, inrättande av rutiner och arbete med behandling av undernärda patienter inom särskilt boende. Tyvärr, tvärt emot intentionerna om varaktiga förändringar, har många projekt avslutats och flera tjänster har dragits in. Detta sker samtidigt som en systematisk uppföljning av äldre inom särskilt boende i Göteborg visar att det går att stoppa viktnedgång och också öka vikten med rätt insatser även för mycket sjuka sköra äldre. Det skall dock betonas att här räcker inte god och näringsrik mat, det krävs också specialprodukter som t ex näringsdrycker.

Det som skedde i Brålanda kunde ha eller, mer sannolikt, har säkert skett på många andra ställen. Det har bara inte uppmärksammats. Det är det enda positiva med denna tragiska händelse, att den visar på ett stort men osynligt problem. Modern och värdig hälso- och sjukvård måste ha kompetens inom gerontologi, geriatrik och nutrition för att uppmärksamma och identifiera den gamla, sjuka människans många olika behov. I detta fall det allra mest basala som handlar om behovet av energi och näring.

Elisabet Rothenberg

ordförande i Dietisternas Riksförbund

Anne Ekdahl

ordförande i Svensk Geriatrisk förening 2005 - 2010