Man skulle kunna tro att det är lördagskväll i bygdegården i Etelhem. Lokalen är fylld av festklädda människor och på scenen spelar ett band 50-talsmusik. De som inte dansar sitter utspridda vid bord och småpratar med varandra. Men det är tidig onsdagseftermiddag, och ungefär 140 boende från några av öns hem för dementa har samlats för att lyssna på musik, dansa eller bara umgås.

Rullstolsdans
85-åriga Henning Lundberg dansar med Ann-Kristin Roos som jobbar på Roma äldreboende, där han bor. Henning är förvisso rullstolsburen, men med Ann-Kristins hjälp svänger det rätt bra ändå.

- Henning gillar att sova och stiger vanligtvis upp vid tio, men idag gick han upp en halvtimme tidigare för att fixa frisyren och raka sig, säger Ann-Kristin Roos.

Nästan alla som bor på Roma äldreboende har följt med. Minna Bendelin som jobbar där ler stort och viftar vilt med armarna när hon sittdansar med Karin Eriksson, en av de boende.

- Jag har slagit i mitt ben så jag får sitta ner idag, men man kan ha roligt här ändå, säger Karin Eriksson.

Dagen till ära har Karin på sig ett halsband som hon fått av sitt barnbarn, och en lilablommig klänning som hennes mor sytt en gång i tiden.

Lite längre bort sitter 97-åriga Inga Gansvik tillsammans med sin gode man Karin Myhrgren. Hon tycker det är fantastiskt att de äldre får en chans att komma ut, så att de inte behöver sitta hemma hela tiden. Men hittills har det varit ont om danspartners.

- Karlarna har ont i benen så de bjuder inte upp, säger Karin Myhrgren.

Inga nickar och tillägger:

- Det ska vara rediga karlar, som kan leda!

Bjuder upp
Som på beställning kommer sjuksköterskan Jonas Örberg från Hemse äldreomsorg och bjuder upp Inga. När vi lite senare får fatt i Jonas har han hunnit dansa med två damer och han tror att han borde hinna med åtminstone en till innan han måste åka tillbaka till jobbet.

- Det här är helt underbart. Jag träffar ju många på boendena och man ser verkligen hur glada de blir av det här. Alla liksom lyser upp.

För musiken står Sture Lindgrens orkester. Sture Lindgren själv tycker det är roligt att få vara en del av dagens festligheter.

- Det är trevligt att så mycket folk kommit - det trodde jag inte.

Han tycker det är viktigt att de äldre kan relatera till musiken.

- Jag brukar säga att det "inte är frågan om att lära sig något nytt, utan om att komma ihåg det gamla".

Bakom tillställningen står personalen på demensboendet Hattstugan i När. Intresset har varit stort, och de har varit tvungna att tacka nej till närmare 80 personer. Jane Ljunggren som jobbar där är en av initiativtagarna.

- Vi gör det här för att ge tillbaka till de äldre, för att ge dem livskvalitet. Det gör så mycket när man stimulerar det friska i dem. Det här är den bästa medicinen!

Jane gläds åt att så många dansar, även de som sitter i rullstol.

Men hon poängterar att det absolut viktigaste är den sociala kontakten.

Även musiken spelar en stor roll.

- Personer som knappt har något språk kvar sitter plötsligt och sjunger med.

Det är andra gången som nostalgidansen i Etelhem anordnas, och till våren blir det förhoppningsvis en repris. Jane Ljunggren medger att arbetet kring tillställningen tar en del tid och kraft. Något som hon och övrig personal på Hattstugan gärna bidrar med.

- Vi får ju offra en del. Men när man ser den otroliga glädjen är det värt allt slit.