Svante Säwén

Även i ett läge där högern dominerar medierna och opinionsbildningen kan verkligheten i bland tränga igenom. Det goda har höstens diskussion om vårdskandaler och skattesmitande riskkapitalister fört med sig. Så sent som i somras diskuterade jag behovet av meddelarskydd i så kallad privat, fast i realiteten offentligt finansierad, sektor med företrädare för friskoleföretagen. Där fanns inget intresse. Socialdemokrater och Vänsterpartister har ensamma fått driva frågan i åratal.

Nu är läget annorlunda. Till och med Moderaternas stämma i oktober stöder nu kravet. Fast inget lär hända före sommaren då en utredning ska tillsättas, om inte opinionen kan få justitieminister Ask (M) att agera snabbare.

Vad är det då som behövs? Det är så viktigt att slå larm att man redan nu, i exempelvis lex Sarah från sent 90-tal, gett personalen skyldighet att rapportera missförhållanden i vården som går ut över patienterna. Alla – privat som offentligt anställda – har därtill redan nu rätt att anonymt lämna uppgifter till medier – om de inte är sekretessbelagda. Och journalisterna har inte rätt att röja sina källor utan deras godkännande. Däremot saknas i privat sektor förbudet mot att efterforska och straffa dessa uppgiftslämnare. Det ökar förstås risken för att många inte vågar avslöja även allvarliga problem.

Privata företag har en given rätt att skydda företagshemligheter. Men hur blir det när allt – som i vård, skola och omsorg – finansieras med skattepengar. Det är verksamheter där enskilda medborgare är lika utlämnade till hur verksamheten sköts som man är i traditionell statlig verksamhet som polis och kriminalvård.

Dessutom har skattebetalarna rimligen rätt att se att skattepengarna inte missbrukas. Vi får ju i dag inte ens veta vilka försäljningssummor det handlar om när vårdcentraler säljs till riskkapitalägda koncerner.

Det är värt att notera att också tydliga företrädare för den nyliberala nattväktarstaten, som förre Muf-ordföranden Gunnar Strömmer nu accepterar det förstärkta meddelarskyddet. (SvD i går).

Det här är en tillnyktring även på ett mer allmänt plan. För en hel del av dagens så kallat näringslivsvänliga politik går ju ut på att alla företag och alla företagare alltid har de bästa föresatser. Verkligheten är en annan. Vinsten är en mäktig drivkraft som, om den inte för anständighetens skull omgärdas av regler, även kan locka fram människans sämsta sidor.

Utan regler kan oblygt utnyttjande ersätter ett läge där två parter i respekt för varandra och med avtal och fackföreningar som bas, ger ett anständigt arbetsliv. Det är svårt även för seriösa företagare att konkurrera med dem som utnyttjar andra på byggen och i blåbärsskogen.

För utsatta patienteroch elever är det självklart avgörande att det finns en kontroll över företagens agerande. De som vågar slå larm – visslarna – är nödvändiga.