Bemanningen vid omvårdnadsboenden är generellt lägre än vid demensboenden, enligt enkätundersökningen som gjorts bland ett 50-tal privata och kommunala boenden i Uppsala kommun.

Undersökningen följer upp den bemanningsutredning som gjordes för ett år sedan vid kommunens alla demensboenden. Den här gången handlar det dock inte om dementa, utan om åldringar med annan ohälsa som gör att de inte kan bo kvar hemma. Förra årets rapport visade att äldre dementa regelbundet lämnas utan nattlig tillsyn. Den nya utredningen visar att flertalet omvårdnadsboenden har nattpersonal stationerad på enheterna:
”Men de flesta lämnar enheten under stunder för att hjälpa till på andra enheter. Några enheter saknar egen stationerad nattpersonal och är då obemannade delar av natten”.

På flera enheter förekommer ensamarbete där en medarbetare ansvarar för tio boende. Även tätheten för legitimerad personal, till exempel sjuksköterskor, varierar rejält vid olika boenden; en sjuksköterska som arbetar heltid kan ha ansvar för 40 boende medan en annan sjuksköterska ansvarar för 20. En arbetsterapeut eller sjukgymnast kan vardera ansvara för cirka 150 enskilda personer. Det lägsta värdet som rapporterats är 0,004 och högst 0,02 årsarbetare per boende.
”I dessa fall krävs det att de boende har små behov av insatser från legitimerad personal för att en personcentrerad vård och omsorg ska vara möjlig”, skriver handläggaren bakom utredningen.

Rapporten blev klar på tisdagen, då den presenterades för äldrenämndens presidium. Tomas Odin, avdelningschef vid kontoret för hälsa, vård och omsorg ser allvarligt på de brister som framkommer vid flera boenden.
– Bemanningen på vissa boenden är så pass låg att det krävs en noggrann uppföljning av att alla äldre får sina behov tillgodosedda.

Varför ställer inte kommunen krav på att det ska finnas fler sjuksköterskor?
– I det nya förfrågningsunderlag som tagits fram finns det krav på en ökad sjuksköterskebemanning under helgerna.

Kommunen har ställt krav på att alla demensboenden ska ha en anställd nattetid. Det kravet gäller än så länge inte vid omvårdnadsboenden och generellt drar man sig för att bestämma lägstanivåer på bemanningen. Man befarar att lägsta bemanningskrav skulle kunna äventyra vården på vissa boenden. I stället handlar det om att väga samman olika faktorer: vilket vårdbehov finns, vilken kompetens har personalen och hur stor är enheten.
”Det krävs att ovanstående faktorer samverkar gynnsamt för att personalen ska hinna uppmärksamma alla boende, hjälpa till efter behov och ge tid till individuella aktiviteter”, skriver utredarna.

Tomas Odin betraktar enkätundersökningen som en del i flera återkommande utredningar.
– Vi fortsätter med våra uppföljningsarbeten. De företag som ligger lägst i undersökningen håller vi på och arbetar med. Det finns några boenden där vi under en längre tid har genomfört olika uppföljningar och riktat kritik mot bemanningen. Den negativa bild vi hade av dem förstärks i den här rapporten.

Förväntar ni er att alla svarar sanningsenligt på enkäten?
– Ja, och om man tittar totalt på alla uppföljningar så har vi en ganska bra bild av de bemanningar som finns.