Kommunalt driven äldreomsorg är på intet sätt bättre än privata alternativ. Men just nu håller vårdföretaget Carema på att cementera den orättfärdiga bild av entreprenörer inom vårdsektorn som vänsterdebattörer och dito politiker sedan länge målat upp. Varje ny larmrapport från Carema cares boenden förstärker synen på privata vårdgivare som oseriösa, okunniga, empatilösa och på ständig jakt efter högre vinst.

I Caremas fall verkar det dock faktiskt stämma. I går berättade Dagens Nyheter om hur anställda på korttidsboendet Kastanjen i Järfälla uppmanas att tävla i besparingar genom att beställa för lite mat till de gamla och använda så få hygienartiklar som möjligt. Detta i en verksamhet vars kostnader redan ligger under det normala. Man har också utarbetat ett "Caremaspel" som skall få personalen att lära sig vikten av att räkna varje krona. Utöver det har man dragit ned på bemanningen. Inga vikarier tas in vid sjukdom och folk skickas hem om det någon gång är fler än vad lagen kräver.

Hur illa det är ställt förstår man också när man läser det kompendium som koncernen skickat ut för att rentvå sig efter en höst av mediegranskining. I inledningen använder sig vd Carl Gyllfors av ord som "överdrivet" och "felaktigt" för att beskriva det som rapporterats. Han slår också fast att "kunskaperna om den moderna äldreomsorgen är ganska låg i samhället". Det skulle alltså vara bristande insikt om verkligheten inom omsorgen som lett till att människor är upprörda.

Lite längre fram i materialet avfärdas kritik mot låg bemanning på Koppargården från den medicinskt ansvariga sjuksköterskan, MAS:en, med att "synpunkterna baserades inte på avtalet utan på en personlig uppfattning om hur Koppargården borde bemannas". Att ett företag i omsorgssektorn inte begriper vikten av att ta den medicinskt ansvariga sjuksköterskans uppmaning på större allvar om att bemanningen behöver ökas visar att det är tveksamt om de är i rätt bransch. Oavsett vad det står i avtal om minimibemanning så finns det inget hinder för att sätta in mer personal. Ökar vårdtyngden är det exakt vad som bör göras för att en god omsorg skall kunna garanteras.

Bristerna inom Carema samt deras sätt att hantera den kritik som riktats mot företaget gör att det finns goda skäl för kommunerna att dra öronen åt sig och se över om det finns möjlighet att säga upp eventuella avtal. Att Carema missköter sig betyder dock inte att det är lika illa inom all privat vinstdriven driven omsorg. Det vore som att säga att till exempel Piteå kommuns förfärliga agerande att lämna dementa ensamma på natten, har bäring på alla andra kommuner. Så är det naturligtvis inte.

Oavsett driftsform måste äldreomsorgen fungera väl. Det gör den definitivt inte i ett kommunalt äldreomsorgsmonopol. Valfrihet behövs. Men den bör inte bestå av företag som Carema.