Enligt anställda på Caremas äldreboende Tallbohov, som har satt sig i kontakt
med DN, pågår ett snålande inom verksamheten som påverkar vårdkvaliteten djupt.
Det saknas ofta hygienprodukter, från blöjor till tvål – inte bra i de
resistenta sjukhussmittornas tid. Sängar repareras inte och man får tydligen
argumentera hårt för att få fram medicinska hjälpmedel som tryckluftsmadrasser –
ett viktigt vapen mot liggsår.

Det snålas även med personal.

Underbemanning och dålig omvårdnad kan förekomma på alla sorters
äldreboenden, privata som offentliga. Dåligt bemötande – samma sak. Ta till
exempel Sofia Magdalenas äldreboende i Gävle, där alla nattanställda nu måste
söka om sina tjänster för att huvudmannen vill bryta upp klickar där dålig
arbetsmoral råder.

Frågan är dock om det finns ett jämförbart snålande med vårdartiklar inom den
kommunala verksamheten. I så fall har det gått utför; något liknande var jag
aldrig med om under mina 14 år i landstings- och kommunal äldrevård.

En minst lika obehaglig interiör från Tallbohov, enligt DN, är att tystnadens
kultur regerar. När personal försökte larma och skriva avvikelserapporter blev
de utskällda och rapporterna försvann, enligt uppgift.

Carema har rätt att kräva tystnad. Personal som jobbar hos privata utförare
av vård-skola-omsorg omfattas nämligen inte av meddelarfriheten. De kan få
sparken om det uppdagas att de har kontaktat DN. Och Carema får snoka reda på
vilka det är som har ”skvallrat”. Personalen ska – enligt lagstiftarna – vara
lojala mot sitt företag, inte mot sina patienter.

Är detta ett problem? Nej, inte alls. Det är en förbannad skandal.

Politikerna är medvetna om problemen och Carema kommer inte att få förlängt
avtal. Men de får fortsätta till augusti 2012. Nästan ett år till, alltså.
Marknadsmekanismerna, som ska göra att brukare, i valfrihetens namn, lämnar
dåliga alternativ så att dessa kvickt försvinner från marknaden – verkar inte
fungera helt prickfritt.

Själva meddelarfriheten motverkar ju dessutom detta.