Varför accepterar skattebetalarna i Sorsele att betala 2,7 gånger så mycket som skattebetalarna i Kungsör för samma äldreomsorg?

De senaste avslöjandena om några fall av vanvård i privat driven äldreomsorg används nu som argument mot all privat verksamhet inom vård och skola. Det finns exempel på vanvård också i offentlig driven omsorg, men det föranleder inte samma generella fördömanden. Istället för populistiska angrepp på privata företag borde vi kunna enas om målet: en skola med hög kvalité och en vård som de vårdade upplever som värdig levererad så kostnadseffektivt som möjligt.

Ska vi kunna uppnå detta mål behöver vi den kreativitet och utvecklingskraft som konkurrens skapar. Utan konkurrens blir alla verksamheter med tiden ineffektiva och förstelnade, oavsett ägare, privat eller offentlig. Därför bör all verksamhet, som idag bedrivs i offentlig regi, konkurrensutsättas när det är möjligt att få till stånd en fungerande konkurrens.

Ett belysande exempel

Den årliga kostnaden (år 2009) för äldreomsorg i Sorsele är 765 000 kr per brukare, medan motsvarande kostnad i Kungsör är 276 000 kr. Andelen nöjda brukare i Sorsele är 68 % och i Kungsör 70 %. Borde inte innevånarna i Sorsele vara missnöjda med att de betalar så mycket mer utan att vårdtagarna är nöjdare. Skulle sorseleborna acceptera att t.ex elkostnaden i Sorsele vore 2,7 ggr högre än i Kungsör? Motsvarande kostnad i Skellefteå är 564 000 kr per år och vårdtagare kr d.v.s 288 000 kr högre än motsvarade kostnad i Kungsör, andelen nöjda brukare är 65 %.

Anta att ett företag erbjuder sig att sköta äldreomsorgen i Sorsele för 500 000 per år och brukare. Sorsele gör då en ”vinst” på 265 000 kr per år och brukare. Är företaget lika effektivt som Kungsör göra de en vinst på 224 000 kr per år och brukare. Kan man hävda att denna vinst ”tagits” från skattebetalarna? Vem skulle förlora på detta? Ingen! Alla är vinnare! Vinst uppstår inte nödvändigtvis genom att ”vinstmaximerande företag ” orättmätigt roffar åt sig av skattebetalarnas pengar. Oftast förtjänas den.

Exemplet med socialdemokratiskt styrda Kungsör, visar att det finns stor potential att effektivisera äldreomsorg i flertalet kommuner. Genomsnittlig kostnad för äldreomsorg i Sverige per år och vårdtagare är 536 000 kr d.v.s 260 000 kr högre än motsvarade kostnad i Kungsör. Här finns miljarder att spara, inte genom att förbjuda vinst utan genom effektiviseringar.

Hur stor potential till besparingar finns inom andra verksamheter där kommunerna har monopol?

Låt oss granska de vanligaste argumenten mot privata företag inom omsorg (och skola) som framförs i debatten.

- Vinstkravet i privata vårdföretag är oförenligt med hög kvalité på vården.

- Företagens vinst är i sig oacceptabel, då vinsterna ”tas ut” på skattebetalarnas bekostnad.

- Vinst i privata företag inom vård och omsorg bör förbjudas.

Om vanvård i privat driven omsorg beror på vinstintresset, vad beror då vanvården på i den offentligt drivna omsorgen? Och sådan vanvård finns det många exempel på från det senaste hundra åren. Staten tvingas nu betala ut skadestånd för att barn vanvårdats, våldtagits och misshandlats i decennier (t.o.m. under socialdemokratiska regeringar) på anstalter drivna av det offentliga, veterligt utan vinstintresse och bonus till misshandlarna.

Vanvård beror inte på om det finns vinstintresse eller inte. Vanvård är vanskött verksamhet.

Det stämmer att privata företag strävar att maximera vinsten, långsiktigt. Men företagen vet att detta inte kan uppnås genom att sänka kvalitén och lura kunderna. Konkurrensutsatta företag måste ständigt bli effektivare och leverera högre kvalité till samma pris, eller samma kvalité till lägre pris än konkurrenterna eller förlora sina kunder och på sikt lägga ner. Detta gäller inte offentliga verksamheter, där kan ineffektivitet mötas med höjda skatten = högre pris, eller genom att leverera mindre tjänster eller tjänster med lägre kvalité.

Allt prat om att förbjuda vinster i privata företag är populistiskt nonsens. Alla företagare vet hur enkelt det är att inte göra vinst. Det enklaste är helt enkelt att vara ineffektiv. Och ineffektivitet har inga vinnare.

Kvalité och effektivitet är viktigast inte om utförarna gör vinst eller inte. Om företagen levererar den kvalité som det offentliga handlat upp så får vi väl leva med att företaget lyckas göra vinst.

Felet är inte att socialistiska och borgerliga regeringar, konkurrensutsatt omsorgen och skolan. Genomförandet däremot påminner lite om hur man införde ”marknadsekonomi” i Ryssland. Felet är , som tidigare sagts att man inte samtidigt införde tydliga kvalitetskrav och organ för uppföljning och kontroll av att företagen levererar rätt kvalité, en kvalitetskontroll som redan borde ha funnits för den offentligt driva omsorgen.

I Skellefteå börjar nu saker hända. Kommunen har gläntat på dörren och lovat undersöka om de driver någon verksamhet som kan konkurrensutsättas, dock undantaget vården, då de styrande säger nej till fritt vårdval. Att nu pensionärsorganisationerna enigt kräver privata alternativ i äldreomsorgen är ett hälsotecken. Även om inte nytänkandet verkar finnas främst bland de yngre i det styrande partiet så är det välkommet att de som representerar ”kunderna” i detta fall börjar ställa krav.

NG Larsson, Skellefteå