Drygt 3 000 personer över 65 år följdes regelbundet i studien. 219 utvecklade demens. Bland dem som gått gymnasiet och sedan studerat fem år på högskola eller universitet, var risken att utveckla demens mindre, jämfört med dem som bara gått klart grundskolan. 

Orsakerna till resultatet är flera – men det som lyfts fram är att hög utbildning ofta innebär en hög socioekonomisk status, beträffande yrke och ekonomi. Högutbildade har i regel en mer hälsosam livsstil med bättre sammansatt kost, fysisk aktivitet, mindre övervikt och rökning.

Lena Kilander är universitetslektor i geriatrik vid Uppsala universitet, samt överläkare på Akademiska sjukhuset.  Hon har mångårig erfarenhet av forskning kring minne och hjärna.  Hon berättar att det inte är någon nyhet att demensrisken minskar i samband med högre utbildning, det har varit känt sedan 1990-talet.
– Hög utbildning innebär mindre risk för dödlighet i alla sjukdomar, som exempelvis hjärt-kärlsjukdomar, cancer och demens. Det handlar om att högutbildade sätts i samband med bra livsstil, de tar hand om sig själva.

Lena Kilander ger som exempel att det finns studier som visar att kvinnor i Danderyd lever åtskilliga år längre än män i Haparanda. Danderyd är en välbärgad och högutbildad kommun, jämfört med Haparanda.

Demenssjukdomar, som Alzheimers, orsakas av felaktighet i ett protein som kallas beta-amyloid, och som finns i hjärnan, berättar Lena Kilander.
– Högre utbildning påverkar dock inte beta-amyloiden i sig, utan det är flera andra faktorer som ligger bakom. Högutbildade föräldrar har givit dig en bättre start i livet, med bättre förutsättningar att klara skolan, gott självförtroende och en miljö som stimulerar hjärnan att utvecklas.

Att demensrisken minskar om man är högutbildad – är det en anledning till att plugga länge på universitetet?
– Man får inte glömma att det här gäller för en grupp, inte enskilda individer. Det går inte att säga att pluggar du några år på universitetet så kommer du att leva länge, för så är det inte. Även professorer får Alzheimers.

Men professorer och andra högutbildade har ändå en slags ”fördel” när det gäller demenssjukdomen Alzheimers. Lena Kilander tar upp en studie där man följt personer – både akademiker och icke akademiker – som utvecklat sjukdomen.
– Det man har kunnat se är att professorer utvecklade symptom på sin Alzheimers sjukdom senare än en person som inte är högutbildad.

I en annan studie om Alzheimers konstaterades att akademiker fortfarande kunde hantera vardagsuppgifter bättre – även om de hade större bortfall av nervceller i hjärnan – alltså längre gången Alzheimers – än icke högutbildade personer. Lena Kilander berättar att det här har att göra med hjärnans reserver.
– Man kan jämföra med muskelmassa. Har du stora och mycket muskler så tål du rätt stora muskelbortfall utan att det gör någon större skillnad. Samma sak är det i hjärnan.