Det säger väl sig självt. Ska man tjäna pengar på äldrevården, då får man skära ner på personalen och snåla in på blöjorna. Då blir det inget över till vård av de gamla.

I sin iver att privatisera välfärden har kommunerna sålt ut sina äldsta och sjukaste medborgare. Tyresö, Stockholm och Jär­fälla är bara några av de kommuner som låtit riskkapitalister ta över ansvaret för gamla, ­dementa och döende patienter.

I höst har skandalerna avlöst varandra med vanvård, fallolyckor och höga dödstal.

Efter 90-talskrisen var den svenska ­äldrevården redan slimmad. De äldre bodde hemma och många klarade sig bra med hjälp av hemtjänsten. Men för de allra sköraste, de dementa och döende, fanns fortfarande äldreboendena.

När de borgerliga partierna tog över i ­kommunerna privatiserade de med ­nästan religiös fanatism allt som gick att privatisera. Stockholmsområdet var som vanligt först och det är också där de värsta skandalerna nu utspelar sig.

På de privata vård­bolagens äldre­boenden avslöjas brister på allt som kostar pengar: tvål, handsprit, toalettpapper och medicinsk utrustning. I SVT:s ”Dokument inifrån” berättar vårdpersonal hur de gamla får ligga kvar till lunch för att ingen har tid att ta upp dem ur sängarna. Om fall­olyckor, svält och om den gamla kvinnan som tillbringade sin sista dag på ett plastskynke, täckt av sin egen avföring.

Ansvarig för den vanvården var risk­kapitalägda Carema. För bolaget var affären enkel: spara så mycket man kan för att aktieägarna ska få så stor utdelning som möjligt. Bonusar och tävlingar ­mellan avdelningarna drev på ned­skärningarna.

De naiva kommunerna köpte hela det privata paketet av lögner och lismande reklam. Men det är de gamla som förnedrats i slutet av sina liv och det är det största sveket.