Marianne Gyllstedt var 82 år när hon lämnade Stockholm där hon växt upp och bott hela sitt liv. Sonen Lennart kan i dag konstatera att det var rätt beslut att ta hit sin mor. Hon fick några år fyllda med upplevelser och god omvårdnad på Eklanda äldreboende, där det visades stor respekt för hennes demenssjukdom och där de anhöriga alltid var välkomna att hälsa på.

– På slutet så ville hon inte ens komma hem till oss. När hon kom tillbaka hit så utbrast hon att nu är jag hemma! säger Lennart.

Favoritplatsen sista året var sommarkaféet i trädgården i anslutning till äldreboendets eget hönshus.

– När en person drabbas av en demenssjukdom kan man behöva hitta nya sätt att mötas, skapa meningsfullhet och saker att göra tillsammans, och det jobbar vi mycket med, säger enhetschefen Sandra Nilsson.

För de som orkar och vill finns möjlighet att göra längre utflykter med personalen.

– Första åren var mamma både på Liseberg och Universeum och förra året var några boende i Danmark med personal, berättar Lennart Gyllstedt.

Politikerna i Mölndal har beslutat att de boende ska ha 30 minuter så kallad egentid med en anställd varje vecka. På Eklanda kan den tiden sparas och egentiden läggs då alltid utöver det vanliga schemat så att personalen känner att de kan gå ifrån.

Det händer mycket på boendet hela tiden och verksamheten utvecklas, något som Lennart Gyllstedt uppskattar.

– Det är ett fantastiskt engagemang, säger han och nämner torsdagskaféet i 50-tals miljö där några anställda dukar med linnedukar, gammaldags serviser och tar på sig tidsenliga kläder.

Sandra Nilsson påpekar att det viktigaste för henne ändå är att det blir kvalitet i varje möte.

– Jag skulle säga att det är det som gör Eklanda unikt. Personalen är kreativ och lyhörd och vi får ofta beröm för vårt bemötande.

Hon beskriver anhöriga som en del i ett team kring de boende.

– Anhöriga vet bäst hur en person var tidigare och vad de tyckte om och personalen känner dem ofta bäst där de befinner sig nu.

Både hon och hennes chefskollega är unga, men det ser Lennart Gyllstedt främst som en fördel. Bland personalen i stort är det också en åldersspridning.

– De har lusten kvar, tycker att jobbet är roligt och inspirerar andra.

Med en tajtare budget från politikerna år för år krävs dock stor kreativitet för att få pengarna att räcka. Cheferna söker stimulansmedel och projektpengar för att utveckla och bevara kvaliteten på boendet.

Men även på Eklanda kan omvårdnaden gå snett.

– Det händer alltid saker. Det viktigaste är att man ser det ur ett lärandeperspektiv och som en möjlighet till utveckling och förbättring, säger Sandra Nilsson.