Glädjande nog blir vi allt äldre. Vi kan jobba längre och leva bättre liv långt upp i åren. Likafullt blir vi ofta så småningom sjuka och beroende av stöd och hjälp. När vi blir äldre vill vi vara delaktiga i den vård och omsorg vi får och vi vill kunna säga ifrån om vi inte får bra vård.
Ambitionen från finansborgarrådet Sten Nordin och äldreborgarrådet Joakim Larsson i Stockholm att med krafttag förbättra uppföljningen av kvaliteten i äldreomsorgen (presenterad på DN Debatt 10 februari) är vällovlig. Nordin och Larsson känner vittring av något högst väsentligt inom den äldreomsorg som behöver förbättras och följas upp i samma andetag.
Vi vill fördjupa två aspekter - dels behovet av en ordentlig definition av kvalitet - dels behovet av en oberoende och fungerande kontroll.
Låt oss börja med kvaliteten. Den stora utmaningen är att utveckla en äldreomsorg som utgår ifrån den enskilde. Det behövs något mer än kollektiva lösningar för att möta individuella behov och önskemål. Den äldreomsorg som ges i dag, innebär att den äldre, vårdbehövande människan beviljas olika stödinsatser utifrån ett mer eller mindre kollektivt betraktelsesätt. Formen tar liten hänsyn till att människor är olika och att behoven därmed är högst individuella.
Den gamla och dennes anhöriga måste få betydligt större inflytande. Samtidigt måste samhället säkerställa att personalen har rätt utbildning och kompetens. Det förbättrar också livskvalitén för de äldre. När det gäller kvalitén kan vi konstatera att vi i dag har svårt att leva upp till våra höga ambitioner i välfärdsbygget. Ett antal missförhållanden har påmint oss om detta.
Värdighetsutredningen (SOU 2008:51) betonade bland annat följande aspekter: Bemötande, rätt till en privat sfär, självbestämmande, delaktighet, individanpassning, känsla av trygghet, samhörighet och gemenskap. Det här är oerhört viktiga faktorer som också måste vägas in i denna diskussion.
En värdig vård måste till exempel se till att äldre får ett ordentligt inflytande och att döende får den närhet och värme som behövs. Berättigade krav ställs alltså på ökad granskning och kontroll. De båda borgarrådens initiativ är därför välkommet. Ambitionen är god, men vi vill gärna utveckla förslaget ytterligare ett steg för att därmed ytterligare öka möjligheterna att få god omsorg med bra kontroll av kostnader.
Vårt förslag är att utveckla en tredjepartsgranskning, alltså en granskning som är helt oberoende från den som driver verksamheten.
Denna oberoende granskning ska arbeta med kvalificerad uppföljning och utvärdering av den vård och omsorg som utförs. Denna granskning ska inriktas på att verksamheten lever upp till lagar och förordningar, men också till den service och kvalitet man utlovat till både den enskilde och kommunen. I dag finns sällan vare sig tid, resurser eller kompetens för att följa upp detta. Många kommuner och landsting har svårt att ensamma utveckla dessa funktioner.
Vi behöver också nya kvalitetsindikatorer och uppföljningsmetoder, som bättre fångar upp den enskildes behov och önskemål. Också här är oberoendet mycket viktigt. En kompetent, fristående granskare kan bidra till denna utveckling, i sampel med såväl kommuner och landsting som vårdföretagen. En oberoende tredjepartsgranskning kompletterar dagens uppföljning och tillsynsfunktioner och kan öka trovärdigheten i försöken att skapa en hög kvalitet inom äldreomsorgen.
En oberoende granskare ökar också möjligheten för de äldre och anhöriga att rapportera om missförhållanden. I dag vet vi att många är rädda att berätta om dåligt omhändertagande därför att det kan leda till nya problem. Också här kan en oberoende granskning spela en viktig roll.
