Lundaforskare mäter tidiga spår av sjukdomen i ryggvätskan hos patienter med minnesstörningar. Metoden används på kliniker i Skåne.

Flera år innan en patient utvecklar den obotliga demenssjukdomen alzheimers uppstår mätbara förändringar i vätskan som omger ryggmärgen.

Förenklat kan man säga att ett prov på en patient kan visa om det i ryggvätskan förekommer lägre halter av proteinet beta-amyloid och högre halter av ämnet tau. Om så är fallet får patienten inom ett par veckor besked om att han eller hon har hög risk att utveckla alzheimers.

Provet är i sig inte nytt, Alzheimersforskare har länge studerat biomarkörerna i ryggvätskan.

– Men det är första gången någon kunnat visa att sjukdomen kan upptäckas så mycket som tio år innan den bryter ut. Vi kan också göra det med nittio procents säkerhet, säger docenten och läkaren Oskar Hansson, en av forskarna vid Lunds universitet som idag får sina rön publicerade i den vetenskapliga tidskriften Archives of General Psychiatry. Det pågår intensiv forskning om alzheimers, som är den vanligaste demenssjukdomen. I Sverige lider ungefär 150 000 personer av demens och ungefär två tredjedelar av dessa har alzheimers.

– Våra forskningsresultat har väckt en del uppmärksamhet, säger Oskar Hansson. De betyder bland annat att den som inte har risk att utveckla sjukdomen kan ”frias” från misstankarna och därmed också sluta oroa sig.

För en person som däremot får veta att han eller hon löper stor risk att utveckla sjukdomen inom tio år finns inget botemedel i nuläget, enbart symptomlindrande mediciner som inte fungerar på alla. Men forskarna i Lund tror att resultaten på längre sikt kan bidra till utveckling av nya läkemedel. Bland annat för att forskarna i sin studie också kunnat visa att det är proteinet beta-amyloid som tidigast förändras vid sjukdomen.

Undersökningsmetoden med ryggvätskeprov används redan idag på flera minneskliniker. Den görs på patienter med lätta minnesstörningar och där andra orsaker till minnesstörningarna kan uteslutas, såsom depressioner eller sömnsvårigheter.

Professor Sölve Elmståhl, klinikchef på Geriatriskt utvecklingscentrum i Malmö, ser fördelar med tidig diagnostik. Bland annat att kunna erbjuda bromsmediciner till rätt patientgrupper, lugna patienterna som inte har sjukdomen, och att förbereda både anhöriga och patienter när risken för sjukdomen är hög.

– Men det är alltid tveeggat för den enskilde att få ett sjukdomsbesked när det egentligen inte finns botemedel. Det är också en svår etisk fråga. Frågan är nu hur man bäst använder sig av kunskapen, säger han.