När jag började att vikariera inom äldreomsorgen så jobbade man oftast mer än heltid. Man tog på sig de allra flesta helgerna och storhelgerna. Jag jobbade ofta flera dagar i veckan, trots att jag samtidigt gick i skolan på heltid. Jag jobbade så mycket jag bara orkade, för att jag ville visa hur engagerad jag var för jobbet, i hopp om att man efter skolans slut kanske få ett vikariat. Under några år var jag samtidigt vikarie inom Hemtjänsten, på äldreboende, på gruppboende för dementa, sjukhem och inom handikapp. Jag flög runt som en vante, men jag gillade verkligen det jag gjorde. Jag kände att jag fick ut någonting gott av vad jag sysslade med. Något som var betydelsefullt för de boende, men också även för mig. Men många gånger var det också jobbigt, då man sällan tackade nej till att jobba.

Tillslut kom den dagen då jag fick min tjänst och det kändes hur fantastiskt som helst. De firades med tårta och fika med nära och kära. Jag hade möjligheten att välja att jobba 75 eller 100 procent. Många ansåg att jag absolut skulle jobba heltid om jag fick den chansen, och så blev det.

Nu har det gått några år och jag har nu varit föräldraledig och ska återgå till mitt jobb om bara några veckor. Men, jag får inte komma tillbaka till min avdelning. Eftersom jag vill gå ner i tid för barnens skull och sedan vill jag behålla mina helger, så får jag inte det. Helgerna är viktiga för mig, då jag har samma helger som mina närmsta familjemedlemmar och mina närmsta vänner. Och byter jag helg går jag emot dem hela tiden, och vi får ingen ledig dag tillsammans. På hela året! Så är det när man jobbar varannan helg. Och att byta helger för mig är det inte värt.

Så nu måste jag byta till en annan avdelning och det känns jättetråkigt och mycket ledsamt. Jag trivs så bra med mina arbetskamrater och jag gillar att jobba på gruppboendet. Men nu får jag flytta på mig. För att jag varken orkar eller vill jobba heltid nu när barnen är små.

Känns som det är tacken för alla år man ställt upp och hoppat runt bland alla avdelningar och arbetsplatser, nu får jag hoppa runt igen…

Men man ska komma ihåg! Du är inte anställd på en viss avdelning, utan i kommun!

Emma