Alla inlägg den 22 maj 2012

Av Tommy - 22 maj 2012 10:22

Utemiljön vid Gagnefsgården har förbättrats, två

Utemiljön vid Gagnefsgården har förbättrats, två "Sinnenas rum" har ordnats, ett filmkafé för social samvaro har startats, personal har utbildats och rutiner har anpassats för att tillgodose de äldres behov av omsorg.

Fotograf:
Daniel Patino Flor

6,3 miljoner gav bättre äldreomsorg

Gagnef har sedan 2007 beviljats 6,3 miljoner kronor i stimulansmedel för utveckling av äldreomsorgen.

 

 

Fotograf: Daniel Patino Flor

– Alla anställda har gjort och gör ett fantastiskt arbete för att anpassa omsorgen till dagens behov, berömmer Aina Gustavsson, sektionschef inom äldreomsorgen.

Kommunen har under en följd av år bedrivit ett omfattande utvecklingsarbete inom äldreomsorgen.

Det har delvis skett med hjälp av statliga stimulansmedel, som beviljats av regeringen och som förutsätter samverkan med landstinget.

Aina Gustavsson berättar att 2007 fick kommunen medel för att tillsammans med vårdcentralen och Apoteket genomföra läkemedelsgenomgångar vid de särskilda boendena i syfte att minska användningen av olämpliga läkemedel för äldre.

Åren 2007-2007 fick kommunen medel för att se över omsorgens sociala innehåll samt genomföra förebyggande arbete.

– Vi rustade dagrum, startade tillsammans med Dala-Floda intresseförening dagverksamheten "Kôm tä hopa" vid Törnholn, startade ett filmkafé för social samvaro, ordnade två "Sinnenas rum" och mycket annat. Så sent som i somras byggde vi en pergola, ett växtförsett uterum, för att förbättra utemiljön vid Gagnefsgården. Vi har också bedrivit uppsökande verksamhet för de som är 80 år och äldre och inte finns i socialtjänstens rullor. Syftet har varit att informera dem om vad kommunen har att erbjuda och vad de har rätt till, berättar sektionschefen.

2009 anslog regeringen kompletterande stimulansmedel för rehabilitering i hemmiljö och Gagnef har fått 750 000 kronor. Pengarna har använts för att se över vad som händer och krävs för att äldre ska kunna återvända hem efter lasarettsvistelser samt för att utbilda personal inför hemsjukvårdsövertagandet.

Ytterligare 280 000 i bidragsmedel har satsats på införande av värdighetsgarantier, Personalen vid kommunens boenden har fått utbildning i syfte att tydliggöra de etiska värden och normer som ska ligga till grund för allt arbete inom äldreomsorgen.

Ett bidrag på 500 000 kronor används för omvårdnadslyftet, där personal utbildas och vidareutbildas för att möta och klara kraven när hemsjukvården vid årsskiftet läggs över på kommunen.

Dessutom har kommunen fått över 620 000 för att förbereda införandet av LOV, Lagen om valfrihetssystem, genom bland annat en kartläggning av hela hemtjänsten, 259 000 för insatser inom hälso- och sjukvården – en prestationsersättning för att de kommunala sjuksköterskorna upprättar ett register för kvalitetsmätning, närmare 440 000 för utveckling av anhörigstödet samt 200 000 för deltagande i en enkät från Hjälpmedelsinstitutet.

– Bidragen har gjort det möjligt för oss att skapa utvecklingsmöjligheter för vård- och omsorgspersonalen, satsa på kompetensutveckling och få till väl fungerande rutiner för att oavsett huvudman tillgodose vård- och omsorgsbehoven, förklarar Aina Gustavsson.

Av Tommy - 22 maj 2012 10:18


Torsdag 6 september 2012 kl 09.00–16.00

Radisson Blu, Södra Hamngatan 59-65, Göteborg


Nationella kvalitetsregister – verktyg för


att förbättra demensvård och omsorg?


I Sverige finns cirka 150 000 personer med demenssjukdom och årligen insjuknar omkring

24 000 personer. Demens skapar stort lidande både för den som drabbas och de anhöriga.


Eftersom sjukdomen inte går att bota inriktas samhällets insatser på att diagnostisera och på


olika sätt mildra effekterna. Vård och omsorg om personer med demenssjukdom har målsättningen


att ge den som är sjuk ett så bra liv som möjligt och underlätta för familj och vänner. Sedan 2010


har regeringen och SKL ingått årliga överenskommelser kring vård och omsorg om de mest sjuka


äldre. I årets överenskommelse knyts prestationsbaserade bidrag till två nationella kvalitetsregister,


SveDem och BPSD, i syfte att förbättra arbetssättet kring vård och omsorgen om personer med


demenssjukdomar.



www.regeringen.se/aldresamordning


Syftet med registret är att förbättra kvaliteten av demensvården i Sverige


genom att samla in data för att kunna följa upp förändringar i patientpopulationer,


diagnoser och behandling vid demenssjukdomar. Målet är en likvärdig,


optimerad behandling av patienter med demenssjukdomar i hela landet. Läs


mer på

www.ucr.uu.se/svedem

Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens, BPSD, drabbar


någon gång ca 90 procent av alla som lever med en demenssjukdom.


Dessa symtom kan exempelvis vara aggressivitet, oro, apati, hallucinationer


eller sömnstörningar. Förekomst av BPSD innebär en minskad


livskvalitet och för att nå framgång i behandlingen, krävs det förutom


ett gott bemötande och en god omsorg, även en tydlig struktur i omvårdnaden


och goda kunskaper om demenssjukdomar.


Läs mer på

www.bpsd.se

Svenska Demensregistret





SveDem




Syfte:

Utveckla kunskapen och förståelsen för demensvård och omsorg, demenssjukdomar och de

båda registren, bidra till regionalt lärande och visa på goda exempel.


Målgrupp:

Chefer, verksamhetsutvecklare, registeransvariga och övrig berörd personal inom kommun,

primärvård och sjukhusvård.

Av Tommy - 22 maj 2012 10:16

Forskar på demenssjukdom

Möt Petra Robinson, legitimerad sjuksköterska, demensforskare och en av initiativtagarna till Klubb Vega, en daglig verksamhet för yngre demenssjuka

Robin Åberg från avdelningsstyrelsen har träffat leg. sjuksköterskan Petra Robinson på ett café i Göteborg. Petra har mycket att berätta om sin forskning och sitt arbete för människor som drabbats av demenssjukdom.

"Du kan börja imorgon!" Orden är Professor Winblads på forskningsavdelningen och minnesutredningsenheten vid Huddinge sjukhus. Professorn som nyligen blivit rankad den mest betydelsefulla forskaren inom Alzheimerområdet. Året är 1993 och en nyanställd Petra har just frågat om vad man ska göra för att hjälpa de patienter som diagnostiserats med Alzheimer. Petra som då var nyutexaminerad sjuksköterska hade noterat att det saknades ett omvårdnadsperspektiv för denna patientgrupp. Avdelningen var bra på att diagnostisera men inte att se och ta hand om deras behov. När patienterna väl var diagnostiserade fanns ingenstans man kunde hänvisa dem.

Det Petra fick möjlighet att göra redan nästkommande dag var att börja forska i ämnet. Detta var innan forskningsutbildningens tid och omvårdnadsforskningen var i sin linda. I samma veva startades ett nytt forskningscentra vid Karolinska sjukhuset under ledning av leg. sjuksköterska och professor Sirkka-Liisa Ekman. Hon kom att bli Petras handledare, men också mentor och vän. "Vi fick bygga upp allt från ingenting, vi hade varsin dator men från början inga lokaler." Sirkka-Liisa var den som bröt väg för forskningen trotts svårigheter och motgångar. Omvårdnadsforskningen var ett nytt fenomen, de första forskarna kom från Umeå och det var andra generationen som nu banade väg i Stockholm. Petra fick också förmånen att utbilda sig i Los Angeles på UCSF för en av vår tids stora omvårdnadsteoretiker; leg. sjuksköterska och professor Afaf Meleis.

Petras forskning handlade om personer med en tidig demensutveckling; människor som drabbats av Alzheimer och som var under 65 år. Hon följde ett antal personer med djupintervjuer under tre år. Forskningen handlade om de levda erfarenheterna, det vill säga att man bör känna till vad dessa personer upplever för att kunna ge en bra omvårdnad och utveckla ett tidigt stöd. Personer med denna sjukdom behöver stöd direkt efter diagnos, stödet är i första hand inte av praktisk karaktär utan snarare psykologisk och baseras på bemötande. Detta kräver i sin tur en mycket stor lämplighet av personalen, men även att man kan formulera omvårdnadens innehåll vilken baseras på bemötandet och relationen. Den outtalade värmen, kärleken och omsorgen behöver inte vara slumpartad, det går att utveckla metoder för personalens bemötande.

Teorier i all ära, men för Petra var det viktigt att omsätta sina tankar i verkligheten. Med utgångspunkt från sina forskningsresultat och med hjälp av demensföreningen i Göteborg har Petra startat Klubb Vega i Linnéstaden under Tre Stiftelsers tak. Sedan 2005 har denna dagliga verksamhet funnits för personer som diagnostiserats med Alzheimer i ett tidigt skede. Minnesmottagningen i Mölndal kan direkt efter diagnostisering remittera patienten till Klubb Vega.

Petra har inte bara forskat på ett omvårdnadsperspektiv för denna patientgrupp. Hon har också förverkligat den enhet som hon som ung sjuksköterska saknade under sitt arbete på minnesmottagningen i Huddinge. Nu äntligen kan personer under 65 som får diagnosen Alzheimer i Göteborg få den hjälp och stöd de behöver. "Klubb Vega är bland det mest meningsfulla jag har gjort i mitt yrkesverksamma liv!" avslutar Petra.

Av Tommy - 22 maj 2012 10:14

Nintento Wii hjälper Alzheimerspatienter

2012-05-21 09:38

Nintento Wii hjälper Alzheimerspatienter

Helena Tobiasson är KTH-forskaren som är tidigt ute med att utforska rörelsestyrda spels funktion för personer med diagnosen Alzheimers sjukdom. Kombination Nintendo Wii och demenspatienter är inte bara en historia som bjuder på ökad rörlighet och fler glada skatt på olika äldreboenden. Det ger också en större förståelse för vardagen med Alzheimers och är en fullträff när det gäller att krossa förutfattade meningar.

– Vad händer om vi sätter ett Nintendo Wii i händerna på människor som drabbats av demens?

Det var den frågeställningen som Helena Tobiasson tillsammans med äldreboenden i Ockelbo, Tierp och Umeå har forskat om de senaste åren. Anledningen är att demenssjuka på grund av sin diagnos har svårt att lära sig nya saker. De fastnar också ofta i monotona tal- och rörelsemönster. Därmed är det en svår patientgrupp att jobba med för vårdgivare.

– Att hitta fungerande och varierande aktiviteter för dessa patienter är svårt. Det visade sig dock att Nintendo Wii, tillsammans med rörelsebaserade handkontroller och spel, är ett utmärkt redskap för de demenssjuka. Det säger Helena Tobiasson, forskare vid KTH med inriktning människa-datorinteraktion och ergonomi/design.

Anledningarna till att kalla tv-spelande demenspatienter för en lyckad idé är många. Till exempel framkom det mycket snabbt att de demenssjuka är gillar själva spelandet och tävlandet.

– Det är kul att spela säger de. Kul att använda kroppen. De vet inte om de kommer att vinna eller förlora i spelandet, och just det verkar motivera och utmana dem att ta i och fokusera, säger Helena Tobiasson.

Skillnaden mellan tv-spel och de klassiska, fysiska övningarna är alltså stor. Enligt Helena Tobiasson triggas demenspatienterna inte alls lika mycket av att lyfta armarna i luften, att sittgympa, låtsas plocka äpplen, eller andra loja aktiviter. Det innebär snarast att de istället blir påminda om sina egna tillkortakommanden.

Det blir mer som ett funktionstest. Det är svårare att hitta på en stimulerande aktivitet som tar tillvara deras fysiska förmåga.

– De märker snarare att "Nähä, nu kan jag heller inte lyfta höger arm fullt ut längre", vilket påverkar dem negativt och gör dem nerstämda. TV-spel som är rörelsestyrda har istället en stark roll i rehabilitering. Man rör sig, gör något tillsammans med andra och måste tänka till och koncentrera sig om man ska vinna, säger Helena Tobiasson.

Hon tillägger att hon har stor förståelse för demenspatienternas ointresse för vanliga fysiska övningar.

– Jag är utbildad ergonom och sjukgymnast och har gjort hundratals lugna träningsprogram för olika åldersgrupper och sjukdomar. Det är klart svårare att motivera till repetitiva träningsprogram än att motivera människor till en kajaktävling där den faktiska rörelsen som utförs i det närmaste är identisk med verkligheten Det är helt enkelt roligare, säger Helena Tobiasson.

Även de anhöriga uttrycker sig mycket positivt om forskningsprojektet med Nintendo Wii-spelandet. Det finns många glädjande historier.

– "Jag förstod inte riktigt vad hon hade gjort, men hennes röst utstrålade stor glädje. Hon ringde och sade att hon hade vunnit. Det var så roligt att få höra henne så glad", berättade en anhörig för mig. Det blir ju en positiv historia när de flesta kontakterna med de demenssjuka och personalen annars är av typen "Nu har hon ramlat" eller "Nu ska en ny medicin introduceras", säger Helena Tobiasson.

Hon tillägger att de demenssjuka lever sina liv på äldreboende där de för deras egen säkerhet är inlåsta, och detta liv måste få ett bredare perspektiv än bara vara vårdande. Det finns många ingångar till bättre hälsa och bra omvårdnad, och en av dem kan sammanfattas i den korta meningen "Att ha KUL".

Vidare visade Helena Tobiassons forskningsprojekt att demenspatienterna i detta fall visade en förmåga till inlärning trots sin diagnos. De lärde sig hantera spelet allt bättre ju längre de höll på. Balansen förbättrades också. Rörelserna blev mer stabila och precisa. De kunde säga - "Det här har jag aldrig gjort tidigare" - men rörelsen, hanterandet och poängen visade något annat.

– Projektet väckte många tankar – både hos oss forskare, personalen och de äldres anhöriga. Vi blev snabbt avslöjade - många av oss har en massa förutfattade meningar om vad vi tror att de demenssjuka och äldre i allmänhet vill göra, säger Helena Tobiasson.

Hon fortsätter berätta att hon gick in forskningsprojektet med inställningen att det viktigaste var att få igång dem rörelsemässigt. Att äldre och demenssjuka bara vill ha lugna fysiska övningar och rörelsemönster är en fördom för att knyta an till det jag sade tidigare om sittgympa och låtsasplockande av äpplen. Vi förändras inte så mycket som människor bara för att vi bli gamla, säger Helena Tobiasson.

Mycket riktigt. När Nintendo Wii introducerades visade det sig att de demenssjuka ville tävla, samt uppmuntra och reta varandra lite för lyckade och misslyckade slag. "Klart man vill vinna!", "Nu sopar jag banan och gör rent hus!" och "Detta var roligt det." var vanliga kommentarer.

– De vill, som någon av dem sade, "Känna sig lite bättre än någon annan". Dagarna ser dessutom likadana ut för dem, med mycket rutiner. I ett spel vet de som sagt inte vad utgången blir. Det skapar en spänning och en utmaning som är stimulerande, och som motiverar dem att göra sitt bästa, säger Helena Tobiasson.

Hon lägger till att hon inte alls var övertygad om kombinationen rörelsestyrda spel och demens, det vill säga Nintendo Wiis storhet i sammanhanget, innan hon påbörjade forskningsprojektet.

– Jag trodde att det skulle gå åt skogen. Nintendo Wii och rörelsestyrda spel tv-spel i allmänhet marknadsförs ju mot tonåringar och som ett familjespel, knappast med syfte att sättas i händerna på våra äldre familjemedlemmar som ibland kan vara svårt demenssjuka, säger Helena Tobiasson.

Men åt skogen gick det alltså inte. Många fler äldreboenden har tagit in tv-spel i sin verksamhet. I Ockelbo, Tierp och Umeå fortsätter de demenssjuka att tävla och anta utmaningarna att spela tv-spel även efter det att forskningsprojektet är över, upplyser Helena Tobiasson, inte utan en hel del glädje i rösten.

För mer information, kontakta Helena Tobiasson på 070 - 241 96 41 eller tobi@nada.kth.se.

Presentation


Varmt välkommen till
DEMENSVÄRLDEN

Fråga mig

12 besvarade frågor

Omröstning

Vad tycker du är den maximala storleken på särskilt boende
 6 personer
 7 personer
 8 personer
 9 personer
 10 personer
 11 personer
 12 personer
 13 personer
 14 personer
 15 personer

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23
24
25
26
27
28
29 30 31
<<< Maj 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

TID SEN BLOGGSTART

AlternaTickers - Cool, free Web tickers

Skriv i gästboken


Ovido - Quiz & Flashcards