Vård & omsorg »»

[Publicerad 2005-04-21]

Mjukisdjur och kvällsmacka gav bättre demensvård

Med hjälp av Genombrottsmetoden har exempelvis oron bland de boende på Bjöla minskat. Foto: Agneta Dahlén

Bjölas äldreboende, på Näset i västra Göteborg, har fyra avdelningar med totalt 64 boende, varav hälften är demenssjuka.

"En bättre vardag"

I ett halvt år har personalen på Bjöla arbetat enligt Genombrottsmetodiken, som går ut på att personalen tar fram idéer på förbättringar, genomför dem och utvärderar hela tiden, med mätbara syften och mål. Till exempel med skalor över hur oroliga de gamla är.

- Tidigare var 30 procent av de boende oroliga, nu har det minskat till ungefär fem procent, säger Agnetha Ottosson-Rehn, enhetschef för Bjöla äldreboende.

- Vi har fått mer lugn och ro och därmed en bättre vardag för de gamla. Förbrukningen av lugnande mediciner har minskat betydligt. Och det tack vare små förändringar som inte kostar mycket pengar.

Förändringarna kan vara nåt så enkelt som ett mjukisdjur att hålla i famnen och klappa, mjölk och smörgås på kvällen eller lite nyponsoppa på morgonen, innan man stiger ur sängen. Eller att personalen sätter sig ner och pratar med den som är orolig i stället för att slentrianmässigt sätta in lugnande mediciner.

Mäter effekterna

En demenssjuk kan bli orolig av att inte hitta till sitt rum eller till toaletten. På Bjöla har man löst det genom att sätta upp bilder av de gamla på deras dörrar och genom att klistra upp röd plastfilm på det vita kaklet bakom en WC-stol, så att den syns bättre. Inte särskilt avancerat – men mycket effektivt.

- Ja, det mesta handlar om mycket enkla saker, sånt man känner till och jobbat med tidigare, men som kanske inte gjorts synligt, säger Lisbeth Sjöling, verksamhetschef för vård och omsorg i Tynnered.

- Styrkan i den här metoden är att hela tiden mäta effekterna av de små förändringar man inför tillsammans. Man mäter kanske i tvåveckorsperioder – och så plötsligt når man en mätbar förbättring, ett genombrott – därav namnet, berättar Lisbeth Sjöling.

Seminarium i höst

I förra veckan hölls en slutkonferens i Stockholm för det nationella projektet och där lyftes Bjöla fram som ett lyckat exempel.

- De fick väldigt mycket beröm, bland annat för att de genomfört så många förändringar, hela 40 stycken, säger Lisbeth Sjöling.

Hon har nu tagit initiativ till att Tynnered, med stöd av stadskansliet, ska ordna ett heldagsseminarium i höst.

- Då ska alla Göteborgs projekt som varit med få visa fram sina resultat inför alla demensboenden i stan, så att det här viktiga arbetet förs vidare, säger Lisbeth Sjöling.

Från Göteborg har även äldreboenden i Biskopsgården, Tuve/Säve och Askim deltagit i projektet En bättre demensvård.

Seminarium om framtidens äldrevård

Det finns stora brister i vården och omsorgen om de mest sjuka äldre. Vad krävs för att bli överens om vad som är de verkliga problemen och vilka initiativ och satsningar behövs för att forma framtidens äldrevård? De är frågeställningar som diskuterades vid Socialdepartementets seminarium den 7 juli i Almedalen om de mest sjuka äldre.

Nyheter från största alzheimerkongressen

Användningenav kognitiva hjälpmedel ökar, men inte alls i samma takt som antalet personer som har de här problemen.

– 25 000 personer insjuknar i demenssjukdom, men det skrivs bara ut cirka 250 medicinskaruseller per år. Då kan du förstå vilket kunskapsglapp det är, säger Ingela Månsson.

Demenssjuka är den diagnosgrupp som kostar samhället mest, cirka 50 miljarder kronor per år, och då står hjälpmedlen för en försvinnande liten del av kostnaden.

– Det finns så mycket bra grejer och man skulle önska att de blir mer kända och använda. Man ska kunna ge anhöriga det stöd de behöver och har nytta av. Det kan man tycka är rimligt för de gör en otrolig insats, säger Ingela Månsson.

Här är några exempel på hur man i olika kommuner försöker lösa problem som drabbar anhörigvårdare.

Problem: Föräldrarna känner sig inte riktigt välkomna och tycker att personalen är avig när de hälsar på sin funktionshindrade dotter på gruppbostaden.

I Gnesta utbildas anhörigvärdar bland personalen på dagverksamheter, gruppbostäder, särskilda boenden och korttidshem. Deras uppgift är att se till att anhöriga bemöts på ett bra sätt. Det kan handla om enkla saker som ordna en plats där anhöriga kan sitta och prata med den närstående.

– Vi diskuterar hur personalens bemötande påverkar anhöriga, vikten av att samarbeta med anhöriga och vilket stöd vi professionella kan ge, säger Lena Strand, utvecklingsledare på stödverksamheten i Gnesta kommun.

Problem: Gamla pappa börjar bli glömsk och barnen oroar sig för att han inte ska komma ihåg att ta sin medicin.

En Careousel medicindoserare, en elektronisk medicindosett, som innehåller ett simkort kan vara en hjälp. Om den sjuke inte tagit sin medicin i rätt tid känner medicinkarusellen av det och skickar ett sms till den anhöriges mobiltelefon. Även den sjuke kan få påminnelse genom sms.

Problem: Den demenssjuka vill inte duscha och inte ta emot hjälp av hemtjänsten.

I Mora har man utbildat speciella demensteam inom hemtjänsten.

– Vi har handplockat åtta undersköterskor i Mora som jobbar i hemmen där det finns en demenssjuk. Hemtjänsten kan rapportera att de inte släpps in, att den demenssjuke inte vill äta och inte duscha. Då kopplas demensteamet in och sedan vi startade i april har de inte misslyckats någonstans, säger Marie Hultén, demenssköterska i Mora.

Det finns biståndsbedömare som beviljar allt för lite hemtjänsttid för hjälp att duscha. Handlar det om en demenssjuk blir det extra svårt.

– Undersköterskorna i demensteamet vill jobba med det här, de har mycket kunskap och är kompetenta. De tar sig tid och har ett väldigt lugn, de vet att de ska jobba med bly i skorna. Det går inte att stressa och inte heller att göra en massa saker första gången de kliver innanför dörren. Man måste skapa förtroende och ha känsla för vad det är för människa.

– Vi jobbar mycket med levnadsberättelse och att lära känna människan bakom sjukdomen, säger Marie Hultén.

Problem: Det gamla paret vill bo kvar på landet, trots att hustrun är sjuk och det är långt till en vårdcentral. Men det känns lite otryggt.

Action är en IT-baserad tjänst med bildtelefon, utvecklad vid Högskolan i Borås, med vilken det går att ha kontakt med vårdpersonal och rådgöra. Men den kan också vara ett sätt att hålla kontakt med barn och barnbarn. Där finns också information om olika sjukdomar och till exempel instruktionsfilmer om hur man använder olika hjälpmedel.

Problem: Barnen vill gärna ta med sig sin demenssjuka mamma på semestern, men de är lite oroliga för att hon ska komma ifrån dem och gå vilse.

Posifon är en trygghetstelefon med gps som gör att den sjuka kan larma och komma i kontakt med anhöriga om han eller hon gått vilse. Om den sjuka tillåter, kan anhöriga eller vårdgivare ringa och via internet se var personen är. Posifon innehåller också en internettjänst som gör att man kan spåra den sjuka.

– Polisen gör många uttryckningar när äldre har gått vilse.

Ibland får försvinnandena en tragisk utgång. Ett sådant här larm är en trygghet, säger Ingela Månsson.

Problem: En kvinna älskar sin trädgård och vill gärna vara ute och arbeta, men är samtidigt rädd att inte höra om den demenssjuke maken blir orolig.

I dag använder många barn­familjer en elektronisk babyvakt, men en sådan kan fungera utmärkt även i anhörigvården. Den som vårdar vill kanske vara fri att gå ut i trädgården och jobba, men ändå höra om den sjuke blir orolig.

– Det är skönt att inte behöva gå på varandra hela tiden, men ändå hålla kontakten. Det finns många produkter och tjänster som gör att man kan fortsätta leva ett lite mer normalt liv, umgås och ha det som vanligt, säger Ingela Månsson.

Problem: Mannen sover väldigt dåligt för han är rädd att han inte ska höra om hans strokedrabbade hustru går upp om natten med risk för att hon ramlar.

Larmet Caredo består av en rörelsevakt som placeras i bostaden för att känna av om den som vårdas lämnar sängen, rummet eller bostaden. Då rörelsevakten aktiveras får den anhöriga en ljudlös signal till en armbandsmottagare som vibrerar. På natten sänds larmet till en kudd­vibrator som placeras under den anhörigas huvudkudden. Kan också vara användbart om anhörigvårdaren vill titta på tv eller lyssna på musik, men är rädd att inte höra om den sjuka går upp.

– Det är ett bättre alternativ än att stapla kakburkar, som en del gör. Ostörd nattsömn är en rättighet för anhöriga, den behöver de verkligen, säger Ingela Månsson vid Hjälpmedelinstitutet.

En 91-årig dement kvinna med familj i Sverige ska utvisas till Ukraina, där hon inte har någon släkt kvar. (Hennes utvisning stoppades i sista stund av Europadomstolen.) Jacqueline, 74 år, med son och barnbarn i Sverige, ska utvisas till Libanon, där hon känner ingen. Människor skickas iväg på löpande band till dödens Bagdad, homosexuella deporteras till Iran.

Regeringen och Miljöpartiet har en överenskommelse om migrationspolitiken, som skulle hålla Sverigedemokraterna borta. SD kanske är borta, men knappast deras politik. Den är numera Sveriges officiella politik.

Statsministern är nöjd. Så ock migrationsminister Billström (M), ni vet han som aldrig tittar på svt, och därför behöver inte betala tv-licensen. Han är kostnadsmedveten även på andra sätt. Att låta 91-åringar stanna i Sverige skulle bli alldeles för dyrt meddelar han, utan att hymla det minsta.

För de trögfattade förtydligar han att sjuka och dementa åldringar från Ukraina, Mellanöstern och andra skumma ställen är svåra att få ut på arbetsmarknaden. Verkligen? Tala om ett misslyckande för arbetslinjen! Tobias, gör någonting åt det!

Sossarna vill inte vara sämre. Kommunalrådet Ilmar Reepalu från Malmö vill införa ett andraklassens svenskt medborgarskap för att bekämpa organiserad brottslighet. Enligt tidigare uppgifter var förslaget förankrat i partitoppen, men Håkan Juholt fick kalla fötter när det blev ett ramaskri av upprördhet från hela den civiliserade världen, och backade. Vilket förnekas av Juholt. Och enligt Reepalu har de inte ens talat med varandra om saken. Det är illa vilket som.

Med risk att vara orättvis och överdriva, så får mig alla dessa turer att tänka på den numera tämligen bortglömde Lion Feuchtwangers författarskap. Det gäller framför allt ”Framgång”, ”Oppermanns” och ”Exil”, eller det som på tyska heter ”Wartesaal-Trilogie“, och i synnerhet trilogins tredje del.

Det handlar om nazisternas rasistiska politik, och deras väg till makten. Här vimplar det av flyktingar som har berövats sitt medborgarskap, som har ingenstans att ta vägen, som förföljs av myndigheterna i sina nya länder, där misstänksamhet och samarbete med nazisterna står på dagordningen.

En 91-årig dement kvinna med familj i Sverige ska utvisas till Ukraina, där hon inte har någon släkt kvar. (Hennes utvisning stoppades i sista stund av Europadomstolen.) Jacqueline, 74 år, med son och barnbarn i Sverige, ska utvisas till Libanon, där hon känner ingen. Människor skickas iväg på löpande band till dödens Bagdad, homosexuella deporteras till Iran.

Regeringen och Miljöpartiet har en överenskommelse om migrationspolitiken, som skulle hålla Sverigedemokraterna borta. SD kanske är borta, men knappast deras politik. Den är numera Sveriges officiella politik.

Statsministern är nöjd. Så ock migrationsminister Billström (M), ni vet han som aldrig tittar på svt, och därför behöver inte betala tv-licensen. Han är kostnadsmedveten även på andra sätt. Att låta 91-åringar stanna i Sverige skulle bli alldeles för dyrt meddelar han, utan att hymla det minsta.

För de trögfattade förtydligar han att sjuka och dementa åldringar från Ukraina, Mellanöstern och andra skumma ställen är svåra att få ut på arbetsmarknaden. Verkligen? Tala om ett misslyckande för arbetslinjen! Tobias, gör någonting åt det!

Sossarna vill inte vara sämre. Kommunalrådet Ilmar Reepalu från Malmö vill införa ett andraklassens svenskt medborgarskap för att bekämpa organiserad brottslighet. Enligt tidigare uppgifter var förslaget förankrat i partitoppen, men Håkan Juholt fick kalla fötter när det blev ett ramaskri av upprördhet från hela den civiliserade världen, och backade. Vilket förnekas av Juholt. Och enligt Reepalu har de inte ens talat med varandra om saken. Det är illa vilket som.

Med risk att vara orättvis och överdriva, så får mig alla dessa turer att tänka på den numera tämligen bortglömde Lion Feuchtwangers författarskap. Det gäller framför allt ”Framgång”, ”Oppermanns” och ”Exil”, eller det som på tyska heter ”Wartesaal-Trilogie“, och i synnerhet trilogins tredje del.

Det handlar om nazisternas rasistiska politik, och deras väg till makten. Här vimplar det av flyktingar som har berövats sitt medborgarskap, som har ingenstans att ta vägen, som förföljs av myndigheterna i sina nya länder, där misstänksamhet och samarbete med nazisterna står på dagordningen.

http://www.kebi.se/k.berminge/mamma1.html

Jimmie Åkesson applåderar Billströms uttalande om anhöriginvandring

Foto: Pontus Lundahl/Scanpix.

"Positivt om hans uppfattning liknar vår" "Positivt om hans uppfattning liknar vår" (1:19)
Migrationsminister Tobias Billström får stöd av Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson efter Billströms uttalande igår om att mer anhöriginvandring skulle kosta för mycket.
Onsdag 19 oktober 2011 kl 16:33 (P3 Nyheter)

– Det bekräftar ju det vi brukar hävda, att invandringen och inte minst anhöriginvandringen kostar pengar. Det känns ju bra såklart när ett statsråd säger det och att man därför inte kan ha det hur fritt som helst, säger Jimmie Åkesson.

Flera partier har krävt att man ser över lagen efter det uppmärksammade fallet igår med 91-åriga Ganna som skulle utvisas till Ukraina utan att ha några anhöriga där. Men migrationsminister Tobias Billström (m) håller inte med. Till Expressen säger han "Jag tänker inte som statsråd låtsas som att det inte finns några kostnader förbundet med anhöriginvandring. Vi pratar om många, många miljarder att bekosta en sådan politik".

Till Sveriges Radio sa han så här i går:

– Vi har skrivit fram en lagstiftning som är begränsad när det gäller anhöriginvandring och det är den för att det finns ekonomiska sidor att ta hänsyn till. Det är lätt att känna med den som vill ha hit sina nära och kära men kostnaden för det skulle bli väldigt stor, därför har riksdagen sedan 1997 haft samma mått som vi har nu.

Att Tobias Billström säger nej till en lagändring gläder Jimmie Åkesson.
– Tobias Billström har haft en ganska nykter syn på mycket inom invandringspolitiken. Problemet har väl varit att han inte varit helt överens med övriga regeringen. Men jag tycker att det är positivt om migrationsministern har en grundläggande uppfattning som mer liknar vår än övriga regeringens, säger Jimmie Åkesson.