Fullskalelabbet vid KTH:s campus i Haninge utanför Stockholm består av två fullt utrustade lägenheter. Hall-utrymmena och badrummen är stora, annars verkar bostäderna vid första anblicken ganska vanliga.

Men bänkar och skåp i köken är höj- och sänkbara och den ena lägenheten har en fullt automatisk toalett. Den kan både spruta vatten så att rumpan blir ren och sedan torka den med en varmluftsström.

– Den är min favorit. Jag brukar gå hit och prova den när ingen är här, säger Stefan Lundberg, lektor på KTH.

I takt med att andelen äldre i befolkningen ökar, tror forskarna att allt fler kommer att behöva vårdas i hemmet.

Professor Tore Larsson anser till exempel att det måste bli möjligt att diagnosticera och behandla patienter på distans i framtiden.

I de här lägenheterna får försökspersoner testa kommunikationsteknik och hjälpmedel. Tanken är att den hemlika miljön ska vara en realistisk omgivning för att utvärdera nya prylar.

– Verkligheten är komplex och innehåller tekniska delsystem. Vi tror att man måste utveckla tekniken i en realistisk miljö som är så nära verkligheten som möjligt. Tekniksystem fungerar aldrig från början, de måste testas i verkligheten, säger Tore Larsson.

Ett projekt som illustrerar hans ord är EU-studien Mon Ami, som handlade om att ta fram olika tjänster för att hjälpa äldre i en befintlig teknikplattform. Där testades rörelsedetektorer, som sattes upp i lägenheten och skulle larma om personen var inaktiv för länge. När sensorerna sattes in i lägenheterna på KTH visade det sig att de slogs ut av mikrovågsugnen, tv:n och trådlösa telefoner.

Både Tore Larsson och Stefan Lundberg är kritiska till att ny teknik ofta kommer ut för snabbt på marknaden, utan att den har testats och utvärderats ordentligt.

– Det finns fortfarande en ingenjörsoptimism, att man bara tittar på den positiva sidan av funktionerna, säger Tore Larsson.

– Man räknar med att kunna rätta till buggar efter hand, men med den här gruppen av äldre är det svårt, säger Stefan Lundberg.

I Mon Ami-projektet var det från början tänkt att de olika tjänsterna skulle styras via en skärm på väggen hemma hos de äldre. Via den skulle de kunna ringa, tända och släcka lampor, sköta porttelefonen och larma anhöriga vid behov. Men de äldre ville de inte ha den.

– De sa att de inte hade plats. Så i stället tog vi fram en smartphone som gränssnitt mot tekniken och det blev mycket bättre. Det är otroligt viktigt att vi för ut tekniken till de personer som ska ha den, säger Stefan Lundberg.

En annan studie som har bedrivits i fullskalelabbet i Haninge gick ut på att testa en rullator försedd med en lyftbalk som hjälp om en person ramlar och inte kan ta sig upp.

Lägenheterna har också använts för att studera vårdpersonalens arbetsställning när de ska hjälpa någon på toaletten. Forskarna mätte rörelser och kroppsställningar via en ergonomiutrustning som vårdpersonalen bar på kroppen.

– Hur man assisterar någon på toaletten är ett ganska outforskat område, men en av de knepigare arbetsuppgifterna i hemtjänsten, säger Tore Larsson.

En ny videotelefon för dementa har också testats. Den måste vara så enkel att de dementa på egen hand kan ringa upp anhöriga och svara i telefonen, något som annars kan vara svårt, vilket begränsar deras sociala liv.

– Vi tror att hemmiljön här kan göra människor lite mer avslappnade och att de koncentrerar sig på det vi vill, säger Stefan Lundberg.

Ingen av produkterna har ännu kommit ut på marknaden. Men forskarna ska söka pengar för att vidareutveckla den plattform som användes i Mon Ami-projektet och ta fram en säljbar produkt av den.

– Vi ska öppna upp den så att man kan lägga in fler tjänster och koppla den till fler styrenheter, smartphone, Androidplattor eller Ipad, säger Stefan Lundberg.

En rollator med lyftbalk har utvecklats som ett hjälpmedel för äldre som inte kan ta sig upp från golvet på egen hand. Här får Vera Andersson prova hur den fungerar.