Skador hos äldre förebyggs bara i vissa särskilda boenden i Västerbotten.  Varför finns  så stora skillnader mellan och inom kommunerna? Hur länge ska vi acceptera det? Det är inte rimligt att 86 procent av samtliga äldre i särskilda boenden i Dorotea riskbedöms för undernäring, medan bara 16 procent bedöms i Storuman? Skillnader av det här slaget hör inte hemma i en god vård och omsorg om äldre.
Det skriver Lars-Erik Holm som är generaldirektör vid Socialstyrelsen och Marianne Lidbrink, projektledare för Äldreguiden och verksam vid Socialstyrelsen.

Många kommuner brister i arbetet med att förebygga fallolyckor, trycksår och undernäring hos äldre som bor i vissa äldreboenden. Det visar uppgifter som kommunerna själva har redovisat till Socialstyrelsen. Umeå kommun uppger att 100 procent av de äldre i sju boenden i kommunen har riskbedömts för fall, men att motsvarande siffra i ett annat boende är 0 procent.

Fallolyckor leder varje år till mycket svåra skador hos många äldre. Livskvaliteten försämras för den enskilde som får svårt att röra sig, blir isolerad och i vissa fall helt beroende av andra. Olyckor av det här slaget är den vanligaste orsaken till att äldre personer skadar sig. Under 2010 dog i Sverige 348 kvinnor och 354 män som var 75 år och äldre som en följd av att de fallit.

Men det går att förebygga fallolyckor. Ett sätt är att bedöma vilka personer som riskerar att ramla och därigenom förhindra skador och öka tryggheten för de äldre. Detta kan ske genom till exempel balansträning, fysisk aktivitet samt genomgång av den äldres läkemedel för att minska risken för allvarliga biverkningar.

Vissa kommuner arbetar aktivt med att förebygga fall, andra gör det inte alls. I Dorotea och Åsele görs bedömningar av fall för 91 respektive 89 procent av de äldre i särskilt boende. För Storuman och Vännäs är siffran 31 procent.

Det finns även stora skillnader inom kommunerna. Umeå kommun uppger att riskbedömningar för fall görs för samtliga äldre vid sju boenden, men att det inte görs alls i ett annat boende. Det visar de enkätuppgifter som kommunerna lämnat in för 2011 och som finns i Äldreguiden på Socialstyrelsens webbplats.

Trycksår är ett annat område som orsakar stort lidande för många äldre. Även här kan kommunerna arbeta förebyggande genom att personalen bedömer risk för tryckskador hos en äldre person som kommer till ett boende och förebygger sår, till exempel genom att underlätta för denne att ändra sittställning och hjälpa till att på olika sätt hålla huden torr och smidig.

Systematiska riskbedömningar är viktiga verktyg för att undvika att äldre personer skadas. Av de personer som bedömts framkommer att 68 procent har en risk för att falla, 33 procent riskerar att utveckla trycksår och 44 procent riskerar att utveckla undernäring. Det framgår av de nationella genomsnittssiffrorna i Äldreguiden.

Varför finns det så stora skillnader mellan och inom kommunerna? Hur länge ska vi acceptera det?

Är det verkligen rimligt att 86 procent av samtliga äldre i särskilda boenden i Dorotea riskbedöms för undernäring, medan bara 16 procent bedöms i Storuman? Här vilar ansvaret tungt på socialnämnderna som måste bli bättre på att arbeta systematiskt för att identifiera risker och sätta in åtgärder för att aktivt förebygga fall, trycksår och undernäring.

Alla äldre personer har rätt att få det stöd och den hjälp de behöver för att få sina behov tillgodosedda. Det slås fast i lagstiftningen. Men de stora skillnaderna i fråga om riskbedömningar tyder på att långtifrån alla socialnämnder arbetar systematiskt med att förebygga risker. Det är nu hög tid att samtliga kommuner i landet tar sitt ansvar.

Skillnader av det här slaget hör inte hemma i en god vård och omsorg om äldre.

Lars-Erik Holm
Marianne Lidbrink