Sineva Ribero, förbundsordförande Vårdförbundet, rasar mot den skeva lönesättningen inom vården:
Nu måste vården göra upp med gamla sedvänjor och mossiga hierarkier!
LÖNER INOM VÅRDEN Sjuksköterskor på Universitetssjukhuset i Linköping som beordrats att jobba under julhelgen fick 440 kronor i extra ersättning. En läkare som hoppade in under julnatten fick 30 000 kronor för lika många timmars arbete. Vårdförbundet missunnar inte läkare att tjäna pengar. Men vi är oerhört upprörda över den enorma skillnaden i värdering. Det skriver Sineva Ribeiro, förbundsordförande Vårdförbundet.
Man anar också en begraven hund: Hur kan det komma sig att det alltid finns stora summor i gömmorna när det gäller att betala stafettläkare eller läkare som gör extra inhopp, men aldrig pengar till att betala för all den kunskap sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor tillför vården?
Det hävdas ibland att detta är stora grupper men de argumenten håller inte när man ser vilka ofantliga summor som ständigt trollas fram för att få fram läkare.
Det är uppenbart att läkarna får igenom sina krav för att landstinget är mån om att behålla dem. Samtidigt tycks ingen bry sig om att dåliga villkor får erfarna sjuksköterskor och barnmorskor att lämna sina jobb. Dessutom har vi en alarmerande brist på specialistsjuksköterskor och många specialistsjuksköterskor som går i pension inom en tioårsperiod. Hur vi med dessa villkor ska kunna garantera och förbättra patientsäkerheten är en gåta.
Exemplet i Linköping handlar dessutom om ett akutintag där de tjänstgörande läkarna ofta fortfarande är under sin AT-utbildning medan våra sjuksköterskor är specialistutbildade och ofta har lång erfarenhet. Att man inte värderar våra medlemmars kunskaper högre gör mig otroligt arg. Jag vet dessutom att detta inte handlar om något extremt exempel. Liknande skillnader finns på många håll i landet.
Nu måste vården våga göra upp med gamla sedvänjor och mossiga hierarkier som gör att dessa gigantiska värderingsskillnader kan förekomma. Sverige har inte råd att fortsätta ge traditionella synsätt företräde framför kunskapen om vad som är bäst för patienten och vad som är bäst för vården och samhället i stort. Samtliga vårdens professioner måste ges samma förutsättningar att värderas efter vad man bidrar med. Annars finns inga möjligheter att upprätthålla en modern, säker och god vård.
