Det är inte bara personal på Skogsliden som upplever situationen på korttidsboendet som ohållbar. "Personalen är fantastisk, men de räcker inte till", säger dottern till en vårdtagare som har vistats på avdelningen.

Båstad.   I fredagens tidning berättade vi om två anställda på Skogslidens korttidsboende i Båstad som var förtvivlade över sin och kollegornas arbetssituation. Utökade arbetsuppgifter, en mix av dementa vårdtagare med patienter som ligger för döden, en känsla av otillräcklighet och för lite personal får dem att gå på knäna. Men enligt välfärdsutskottets ordförande Åsa Ragnarsson (M) har hon fått uppgift om att korttidsavdelningen har både de ekonomiska och personella resurser som behövs.

Nu har en dotter till en vårdtagare som vistats på avdelningen hört av sig till NST. Hennes far bodde på Skogsliden några veckor förra våren.

– Pappa kommer aldrig tillbaka dit så länge det inte blir någon förändring. Personalen är fantastisk, men de räcker inte till. De har inte tiden som behövs för vårdtagarna. De fick springa fram och tillbaka hela tiden, säger hon.

Enligt dottern försökte hon underlätta den pressade situationen så mycket hon kunde när hon besökte sin far, bland annat genom att servera kaffe till vårdtagarna och hjälpa några av dem i säng.

– Jag vet att jag egentligen inte fick lov att hjälpa till, men jag kunde inte bara sitta stilla när jag såg hur det var. En gång behövde en äldre kvinna gå på toaletten. Nu hade hon visserligen blöja, och det hade inte hänt någon olycka om hon kissat i den, men det handlar om värdighet också. Jag hjälpte henne till toan eftersom personalen inte hann med det just då.

Dottern berättar att hennes far, som var på Skogsliden för växelvård, mådde sämre när han kom hem från korttidsboendet än vad han gjorde när han varit hemma.

– Det hela slutade med att han fick komma hem. Han ville inte vara kvar där. Både han och vi mådde dåligt av att personalen inte hade tid för vårdtagarna. Men vi stöttar dem verkligen. De gör ett jättejobb och är värda en eloge, säger hon och fortsätter:

– Det är inte så här det ska vara. Det är inte så man vill ha det när man själv blir gammal.

hd.se/pernilla-soderkvist/" href="/pernilla-soderkvist/">Pernilla Söderkvistpernilla.soderkvist@hd.se0431-843 03

Livet har flytt för många hon hjälpt, men de anhöriga finns kvar och ska själva åldras. Carina Olsson är en av dem vi möter när vi börjar bli gamla och behöver hjälp. Hon ska lyssna och leda oss rätt i Helsingborgs äldreomsorg.

Helsingborg.   Hon började arbeta på ett äldreboende i Bjuv. Högskoleutbildade sig till hemtjänstassistent och läste vidare forsknings- och påbyggnadsutbildning i social omsorg. Efter något år i Lund blev hon biståndshandläggare i Helsingborg. Och som sakkunnig utredare på vård- och omsorgsförvaltningen fick Carina Olsson insyn i det komplexa att vara människa, åldras och förlora allt fler nycklar till livet.

Varför vill du arbeta med äldre?

– Det har jag gjort under hela mitt yrkesverksamma liv och trivs och tycker det är roligt. Som Äldreombud ser jag fram emot att få träffa äldre och deras närstående. Försöka fånga upp frågor och göra deras röst hörd.

Har du någon agenda? En lista eller handlingsplan på vad du vill uträtta?

– Verksamheten har min föregångare byggt upp väldigt bra. Jag ska göra hembesök, informera på träffpunkter, i pensionärsföreningar och ge telefonrådgivning för alla över 65 år och deras närstående. Det kan vara anhöriga som ringer och undrar vart de ska vända sig när en förälder blivit sjuk. Eller vad ska de tänka på inför ett möte med en biståndshandläggare. Man kan behöva hjälp med bostadsbidrag och att ansöka om färdtjänst. Men det är också den kurativa biten; att ha tid och lyssna in, som jag tycker är viktig.

– Jag har börjat mitt nya arbete med att gå ut och titta på våra trygghetsboende. Det är en rätt vanlig fråga vad det är för skillnad på äldreboende och trygghetsboende.

De som bäst behöver stöd, har ibland kanske svårast för att be om det. Hur hittar man de mest ensamma?

– Något som haft ett fint genomslag är seniortidningen som vård- och omsorgsförvaltningen ger ut till alla över 65. Den informerar om vilket stöd man kan få och om Äldreombudet. Och bland annat Träffpunkterna är bra på att lotsa folk rätt.

Det finns konsertscener, barer och restauranger för alla mellan 15 och så länge man kan stå på benen och har nöjeslusten kvar. Men finns det några riktigt spännande mötesplatser för dem som inte längre lockas dit?

– Träffpunkterna för äldre finns ju runt om i kommunen. De är sjutton stycken. De har våffelkafé, litteraturgrupper och tar in underhållare och föreläsare. Och efter biståndsprövning kan äldre och personer med funktionsnedsättning bli beviljade dagverksamhet.

Får man dansa och sjunga där?

– Dansa vet jag inte. Men sjunga tror jag nog man får. Och så har vi en grupp frivilliga som gärna besöker äldre som inte kan komma iväg själva. Dricker kaffe med dem och läser tidningen...

Vet vi tillräckligt mycket om hur gamla människor har det?

– Har personen hemtjänst, vet vi en del. Men många har ingen hjälp trots att de skulle vara betjänta av det. En sak vet vi bestämt och det är att anhöriga också behöver ett stöd. Det är viktigt att avlasta och ge råd och därför finns det ett anhörigcentrum. Närstående befinner sig många gånger i en svår situation och där finns samtalsgrupper och kaféverksamhet.

När man är frisk och aktiv skulle man hellre vilja dö än tvingas att bli skröplig och beroende av andra. Om du fick bli statsminister, vad hade du gjort för att avlasta oss denna rädsla för att åldras? Det är bara en tankelek och allt står till buds...

– Vad skulle det vara? Mer resurser till äldreomsorgen! Det jobbas på alla håll och kanter för att sätta guldkant på vardagen och vi måste fortsätta att anstränga oss för det. Och givetvis kan det bli ännu bättre.

– Om vi ser våra äldre som en resurs och om vi kan ha en bra kvalitet på vård och omsorg, skulle det räcka långt. Men det är inte lätt att behöva ta emot hjälp heller. Ofta hör man: jag vill hitta lösningar själv. Man vill behålla sin självständighet så länge det går.

Hur många lex Sarah behöver Sverige för att bli ett land vi tryggt kan våga åldras i?

– Lex Sarah lagstadgar att man måste påpeka om kolleger gör något fel och ta itu med brister. Det är jättebra. Likadant måste verksamheten hantera klagomål på ett professionellt sätt och lära sig av det. Det är också en viktig förbättringsåtgärd. Det är bra när saker kommer upp i ljuset och kan åtgärdas.

Har du gammalt att brås på själv?

– Någon har blivit 85+.

Fotnot: Äldreombudet når du på telefon: 042-104811 Mejl: carina.olsson@helsingborg.se

hd.se/birgitta-loof/" href="/birgitta-loof/">Birgitta Lööfbirgitta.loof@hd.se042-489 90 18