Missförhållanden förekommer även inom kommunal verksamhet. Och entreprenörer som drivs av en idé att göra saker på ett nytt och bättre sätt måste också tillåtas att tjäna pengar på att sätta denna idé i verket. Det ökar den mångfald och valfrihet som få vill vara utan i dag och ännu färre i morgon, när nya generationer klappar på äldreboendets portar.

Däremot är det olämpligt för att inte säga förödande att upphandlingen av omsorg sker på samma sätt som av renhållningstjänster eller snöröjning, det vill säga att den utförare som erbjuder lägst pris vinner. Det är sådant som inbjuder till besparingar på personal och förnödenheter, så att dementa lämnas ensamma på låsta avdelningar på natten och inkontinensskydd bara byts när översvämningen hotar eller redan är ett faktum.

En möjlig lösning kunde vara att införa en "åldispeng" av samma slag som skolpengen, som följer med individen och som flyttar beslutsrätten till honom eller henne. Någon vill bo kvar hemma så länge som det bara är möjligt men behöver större hjälpinsatser än vad dagens normer medger. En annan vill flytta till ett äldreboende, kanske med en särskild profil, medan man fortfarande har ork kvar för att bygga upp relationer med andra i liknande livssituation. Med det regelverk som nu gäller är många av dem som flyttar hemifrån på ålderns höst så fysiskt svaga och/eller dementa att de har svårt att hitta fotfästet i den nya tillvaron.

Alla gamla människor har inte engagerade anhöriga i närheten som kan, vill, vågar och orkar ta strid. Till problembilden hör också att det handlar om en extremt trögrörlig grupp. Ett uppbrott från ett dåligt fungerande boende till något som förefaller bättre kan leda till förvirring och i värsta fall vara rent livshotande.

Det är därför det behövs en strikt kontroll och tydliga regler om vilka nivåer på omsorg som inte får underskridas. Att det tycks finnas majoritet i riksdagen för att införa en minimibemanning inom äldreomsorgen är ett steg framåt även om farhågorna för att snåla kommuner och vinstgiriga utförare kommer att sätta likhetstecken mellan minimum och maximum måste tas på allvar.

I så fall, men endast då, skulle nämligen den offentligt finansierade vården kunna kompletteras med tilläggstjänster betalda med privata medel. Någon vill gå ut inte bara tre gånger i veckan, om det nu skulle bli den för alla gällande basnivån, utan varje dag. Andra önskar sällskap till ishockeymatchen eller teaterföreställningen en gång i månaden - eller till kyrkan varje söndag.

Ja, det kostar en slant ur den egna plånboken - men många äldre har ett sparkapital som de inte hinner utnyttja innan de går dit inget av jordiska ägodelar kan tas med. Ja, det är inte hundraprocentigt rättvist mot den grupp som lever på existensminimum - men det har livet heller inte varit fram till den dag när hjälpbehoven inträder. Tanken måste få tänkas.

ScienceDaily (30 november 2011) - Det finns många olika orsaker till demens och, även om dess utveckling kan vara snabbt eller långsamt, är det alltid degenerativa. Symtom på demens omfattar förvirring, minnesförlust, och problem med tal och förståelse. Det kan vara upprörande för både den drabbade personen och deras anhöriga och vårdare. Ny forskning publiceras i BioMed Centrals Open Access-tidskrift BMC Medicine visar att en regim av beteendemässiga och mentala övningar kunde stoppa utvecklingen av demens.

Forskare under ledning av professor Graessel, från Friedrich-Alexander-Universität Erlangen, som ingår i deras studie patienter med demens från fem sjukhem i Bayern. Efter slumpmässigt urval fick hälften av patienterna med på årslånga Maks "intervention" som består av två timmars gruppterapi, sex dagar i veckan. Förutom alla patienter kvar sin normala behandlingen och ordinarie verksamhet från sjukhemmet.

Det Maks Systemet består av motor stimulering (M), inklusive spel som bowling, krocket och övningar balansering, kognitiv stimulering (K), i form av individuellt och i grupp pussel, och öva "dagliga verksamhet (A), inklusive förbereda snacks, trädgård och hantverk. Den terapisession började med en tio minuters introduktion, som forskarna kallade en "andlig beståndsdel" (S), där deltagarna diskuterade ämnen som "lycka", eller sjöng en sång eller psalm.

Efter 12 månaders behandling för Maks gruppen behöll sin nivå om Alzheimers sjukdom Assessment Scale (ADAS) och, ännu viktigare behållit sin förmåga att utföra dagliga aktiviteter, medan kontrollgruppen alla visade en minskning i kognitiva och funktionella förmåga.

Prof. Graessel förklarade: "Vi observerade ett bättre resultat för patienter med mild till måttligt svår demens, resultatet av Maks terapi på ADAS (kognitiv funktion) var minst lika bra som behandling med kolinesterashämmare. Dessutom fann vi att effekten på patienternas förmåga att utföra dagliga livet uppgifter (mätt som Erlanger Test of Daily Living (E-ADL)) var dubbelt så hög som uppnås genom medicinering. Det innebär att Maks terapi kan utöka kvalitet och deltagande i, livet för människor med demens inom ett vårdhem miljö. Vi är för närvarande i färd med att utvidga dessa preliminära resultat för att se om prevention av demens nedgång kan hållas under en längre tidsperiod. "