Föreningens medlemmar anser det oetiskt att kommunen fortsätter "utförsäljningen" av de mest sjuka, svaga och utsatta äldre.

– Den kännedom vi har om verksamheten på de enheter i Lomma som i dag drivs i privat regi av Carema är att den inte fungerar tillfredsställande men att ingen i personalen vill säga detta rent ut av rädsla för repressalier, skriver demensföreningen.
– Vi anser inte att det är läge att lägga ut fler enheter för upphandling. Skälen är bland annat att det just nu är turbulent i massmedia kring Carema. Det har uppstått flera vårdskandaler och det förekommer miljonbonusar till chefer.
Barbro Mårtensson är kassör i demensföreningen och har tillsammans med ordförande Marianne Göransson undertecknat skrivelsen som lämnades in till kommunen i går.

– Vi har kort tid på oss, det här går alldeles för fort. Jag blev väldigt upprörd när jag läste att all äldreomsorg i kommunen ska läggas ut på entreprenad så jag tog kontakt med demensförbundet som hjälpt oss med skrivelsen.
Medlemmarna i demensföreningen är ofta ute på äldreboendena och pratar med både vårdtagare och personal.
– Därför har vi en bra bild av verksamheten och vi hävdar att det inte fungerar bra med Carema trots att kommunen påstår motsatsen. Carema har alldeles för lite personal.
De som arbetar där går på knäna och ofta handlar det om ensamarbete. Det är inte så lätt då att hjälpa alla som behöver hjälp. Och man ska vara två för att ta upp en vårdtagare, är det då bara en personal så blir den gamla kvar i sängen.

– En gång när vi var ute och bjöd de äldre på tårta var det just så att det bara fanns en personal så det blev vi som fick ta hand om de gamla och se till så de fick något i sig. Jag vill inte hamna på ett sånt boende, säger Barbro Mårtensson.
– Vi har pratat mycket med personal i Bjärred också. Många känner sig överkörda och chockades av beskedet att även Bjärredsdelen ska privatiseras.

I skrivelsen till kommunen pekar demensföreningen på att de tycker att Lomma liksom många andra kommuner har dåliga kravspecifikationer när man skriver avtal med vårdentreprenör.
– Dessutom är kontrollen av vård och omsorg och uppföljningen av verksamheten dålig. Kommunen ringer och förvarnar innan inspektion men sådant ska göras oanmält, säger Barbro Mårtensson.
Demensföreningens styrelse vill snarast träffa politiker och tjänstemän för en diskussion om upphandling och kommunens demensvård.

I januari år 2013 ska projektet utvärderas, sedan kommer beslut om en eventuell fortsättning att tas.
Då ska vården på Bruksgården vara mer individanpassad och erbjuda fler sociala aktiviteter.
– Vi har haft det innan också, men genom projektet ska vi få in det på schemat och arbeta mer aktivt, säger Lilian Andersson, verksamhetschef på Bruksgårdens äldreboende.

Fokus ligger på att se över arbetsmetoder och skapa en innehållsrik vardag samt lugn. Det är inte aktuellt med några nya tjänster för att genomföra projektet.
I praktiken ska satsningen innebära att vårdare avsätter mer tid åt mötet mellan människor berättar Lilian Andersson.
– Det kan handla om att sitta ner och ta en kopp kaffe med en vårdtagare och lyssna. Vi planerar även temamöten där de äldre kan prata minnen eller diskutera högtider, säger Lilian Andersson.

För att det ska bli möjligt kan det vara aktuellt att se över personalens scheman.
Lilian Andersson tror att det är fullt genomförbart utan fler tjänster.
– Mer personal är inte svaret på allt. Det här bygger på direktiv från politikerna och handlar främst om hur individer bemöts, säger Lilian Andersson.
De statliga medlen som satsas i projektet kommer främst användas till utbildning av personal.
Pengarna som avsatts kommer från de 310 000 kronor som fördelats mellan Lillgården, Flintebro och Bruksgården.

– Arbetet fungerar bra i dagsläget, men kan alltid bli bättre. Vi ska se om arbetstiden används på bästa sätt, säger Lilian Andersson.
I projektet fokuseras det på fyra punkter som ska utvecklas:
Social dokumentation, socialt innehåll, arbetsorganisationen och måltiderna.
Den sistnämnda punkten ska täcka mer än bara maten.
– Vi kallar det måltidssituationen. Där ser vi till helheten. Att det dukas trevligt och att vi skapar en lugn omgivning, säger Lilian Andersson.
Hon berättar att arbetet med den sociala kontakten som genomförts på Lillgården är ett vägledande exempel. Och enligt henne har projektet väckt positiva reaktioner bland personalen.

Professorn Lise Naess togs in för att inspirera och vägleda om vad som är viktigt att tänka på vid genomförandet av projektet.
Alla anställda inom äldrevården samt politiker och tjänstemän bjöds in till föreläsningen med den norska professorn för att alla ska kämpa åt samma håll.
– Utvecklingen går i rätt riktning. Men det kan nog ta lite tid att genomföra projektet, och det får det göra. Målet är att ge de äldre en mer meningsfull vardag, säger Lilian Andersson.

93-åringen har svåra upplevelser från Förintelsen och lider också av ett flertal sjukdomar. Han bor sedan i vårdas på ett gruppboende för dementa i Malmö. Innan inflyttningen erbjöds ett boende där man ändrat inriktningen på en av avdelningarna till ett judiskt boende.
Men han tackade nej till erbjudandet eftersom det inte fanns några andra boende med judisk bakgrund på avdelningen. Man hade precis ändrat inriktningen på avdelningen.
Hans egen önskan är att han ska beviljas en flytt till Neuberghska vårdhemmet i Göteborg som är avsett för judar.
93-åringen påpekar att hemmet är särskilt anpassat för personer med judisk bakgrund och tillgodoser såväl de religiösa som kulturella behoven.
Dessutom är personalen van vid att bemöta personer med upplevelser från Förintelsen. 93-åringen har också några tidigare bekanta och vänner som bor på Neuberghska.
Men Malmö stad avslog hans begäran och menar att han kan "tillförsäkras en skälig levnadsnivå" i Malmö.
Malmö stad är också beredd att erbjuda honom hjälp med polsktalande personal om han så önskar. Han pratar bra svenska, men har allt mer börjat tappa det svenska språket och föredrar polska.
93-åringen har överklagat i två instanser men har nu fått avslag även i kammarrätten.
I kammarrättens dom påpekas det att han beviljats särskilt boende i sin hemkommun, och att han är tillförsäkrad en skälig levnadsnivå i Malmö. Därför finns ingen anledning att han får bistånd för särskilt boende på Neuberghska ålderdomshemmet.