Den förändring från kollektiv till individualiserad hjälp som vi föreskriver kräver omfattande förändringsarbete i kommuner och hos utförare.
Lars-Erik Holm och Anders Printz
Äldre människor har rätt att få individuellt utformad omsorg utifrån sina behov för att kunna leva ett så tryggt, aktivt och meningsfullt liv som möjligt. Det slogs fast redan 1979 när riksdagen röstade igenom socialtjänstlagen. Ansvaret ligger på kommunerna, men ramlagstiftningen har inte varit tydlig nog. Det visar både Socialstyrelsens tillsyn och mediernas rapportering om missförhållanden på äldreboenden.
Genom inspektioner, studiebesök och möten med personal, biståndshandläggare och verksamhetschefer har vi fått en klar bild av hur bristande bemanning görs möjlig: de flesta kommuner preciserar inte vad varje person har rätt att få hjälp med.
Socialnämnderna konstaterar i sina beslut att personen ska få en plats på ett särskilt boende. Men för fyra av fem äldre som bor i särskilt boende anger besluten inte vilka insatser de har behov av. Beslutens utformning ger utrymme för slimmade kommunala organisationer och låga anbud i upphandlingar. Risken är uppenbar att hjälpen styrs av hur mycket personal som finns i stället för av de äldres behov.
Därför har Socialstyrelsen tagit fram förslag till nya föreskrifter som förtydligar kommunernas ansvar enligt socialtjänstlagen. Enligt de nya reglerna måste bemanningen beräknas utifrån summan av alla enskilda personers behov. Förslaget gäller alla särskilda boenden där personer med demenssjukdom bor. I ett nästa steg är det möjligt att de kan gälla alla äldreboenden, vilket en enig riksdag vill att vi ska utreda.
Grunden till de skärpta krav Socialstyrelsen nu presenterar lades hösten 2010. Vår tillsyn av 94 demensboenden runt om i landet visade att sex av tio inte hade tillräcklig bemanning för att tillgodose de äldres trygghet och säkerhet nattetid. Personalen på fyra av tio boenden höll själva med om det. I löpande tillsyn har vi även konstaterat att det fattas personal dagtid.
Socialstyrelsens tillsyn av 169 särskilda boenden under 2011, som nu sammanställs för att presenteras i slutet av maj, pekar i samma riktning. Det är ofta bemanningen och inte de äldres dygnsrytm och vanor som styr när de får duscha, äta, gå ut eller lägga sig.
Socialstyrelsens nya föreskrifter innebär bland annat att:
• Socialnämnden i varje kommun ska se till att alla särskilda boenden där personer med demenssjukdom bor har tillräckligt med personal för att ge varje individ den hjälp han eller hon behöver. De boende har rätt att gå på toaletten eller att gå och lägga sig när de själva behöver.
• För att beräkna hur mycket personal som är tillräckligt måste socialnämnden ta reda på vilka insatser varje person behöver och fatta beslut om det. Det ska framgå vad insatserna får för praktisk betydelse för den enskilde. På så sätt blir det tydligt för alla inblandade, inklusive anhöriga, vilken hjälp den äldre har rätt till.
• En avdelning där en person med demenssjukdom bor får aldrig lämnas obemannad. Ingen ska behöva ropa på hjälp utan att någon hör.
• Kommunerna måste skärpa kontrollen av alla särskilda boenden där personer med demenssjukdom bor, såväl offentliga som privata. Socialnämnden ska regelbundet följa upp hur varje enskild person har det och om personalen räcker till.
Fördelen med dessa krav, jämfört med ett krav på exakt antal personal, är att bemanningen anpassas efter de demenssjukas varierande behov. Föreskrifterna tydliggör också att det är socialnämndernas ansvar att varje individ får sina behov tillgodosedda. Detta ansvar kan aldrig avtalas bort i kontrakt med vård- och omsorgsföretag.
Föreskrifterna förtydligar hur vi i Sverige kommit överens om att ta hand om äldre, sjuka personer, och som kommit till uttryck i socialtjänstlagen. Reglerna anger hur kommunerna ska bedöma vilken bemanningsnivå som är i enlighet med lagstiftningen.
Den förändring från kollektiv till individualiserad hjälp som vi föreskriver kräver omfattande förändringsarbete i kommuner och hos utförare. Satsningar på kompetens, arbetsledning och värdegrund är viktiga steg mot en god demensomsorg. Men Socialstyrelsen vill vara tydlig: en förutsättning för att nå ända fram är att det finns tillräckligt med personal för att göra jobbet och därmed tillgodose de äldres behov.
I dag skickas förslaget ut på remiss. Vår förhoppning är att reglerna kan börja gälla från årsskiftet.
LARS-ERIK HOLM
generaldirektör, Socialstyrelsen
ANDERS PRINTZ
avdelningschef, Socialstyrelsen
