I fredags var jag på ett intressant studiebesök på Minneskliniken i Malmö. Klinikchef professor Lennart Minthon och docent Elisabet Londos har utvecklat en mycket spännande miljö där de bedriver såväl öppenvårdsverksamhet som forskning och utbildning. Dessutom utvecklar kliniken nya metoder för diagnostik och behandling av demens.
Lennart Minthon har tillsammans med Eva Granvik startat och utvecklat BPSD-registret, Svenskt register för Beteendemässiga och Psykiska Symptom vid Demens. Eva Granvik är nationell koordinator för BPSD-registret som, tillsammans med Svenska Demensregistret, är en del av den Nationella Äldresatsningen för att förbättra vården och omsorgen om personer med demenssjukdom.
De flesta personer med demens kommer någon gång att drabbas av beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD). Symtomen kan yttra sig som aggressivitet, ångest, sömnstörningar och/eller aptitstörningar. Något som orsakar stort lidande för personen som drabbas men också för närstående och vårdpersonal. För att minska BPSD krävs ett strukturerat omhändertagande av patienten. Med stöd av BPSD-registret görs en kartläggning av symtomen med hjälp av NPI-skattning (Neuropsychiatric inventory) och orsaken till symtomen analyseras. Därefter vidtas åtgärder för att minska BPSD, i enlighet med Nationella Riktlinjer för Demens, och åtgärderna utvärderas genom kontinuerliga NPI-skattningar.
När en enhet/klinik anmält sitt deltagande i BPSD-registret genomgår personalen utbildning via en webbaserad interaktiv utbildning om BPSD. När enheten sedan kommit igång med arbetet erbjuds kontinuerlig tillgång till egna data som kan följas över tid. Årligen erbjuds personalen även nätverksträff/utbildningsdag.
Antalet registreringar i landet ökar kontinuerligt och i rask takt. Resultaten för de enheter som använder registret visar på betydande förbättringar för personer med BPSD.
Minneskliniken Malmö – Lund har successivt minskat antalet slutenvårdsplatser och visat att de flesta insatser för personer med demens går att bedriva i öppen vård. Deras vision är att all vård ska vara öppenvårdsbaserad. Varje inskriven öppenvårds-patient får en tilldelad läkare och sjuksköterska som följer dem. Något som innebär en trygghet för patienten och närstående, vilket i sin tur gör att det går att bedriva vården i öppen form.
Vården vid demens bygger på att primärvården gör en basal utredning och står för inledande behandlingar. För att stötta primärvården i detta besöker läkarna på Minneskliniken regelbundet några vårdcentraler för att gå igenom olika patientfall. Jag hade förmånen att få vara med vid en sådan genomgång med läkare och sjuksköterskor från Kirseberga Vårdcentral, som Elisabet Londos höll i. Elisabets roll är både konsultativ och utbildande vilket gör att det uppstår många intressanta diskussioner. Detta möte var inget undantag! Det blev ett spännande möte där minnessköterskan på vårdcentralen hade samlat ihop och förberett ett antal patientfall för genomgång, bland annat för diagnossättning och för justering av behandling. Minnessköterskan är utbildad i att göra minnestester och sedan presentera detta för ansvarig läkare som då får ett bra underlag för att göra bedömning av diagnos och behandling.
En av Elisabet Londos doktorander, Gustaf Torisson, undersöker hur stor förekomsten av patienter med kognitiv svikt är i den somatiska vården. Syftet är också att undersöka om en intervention mot kognitiv svikt kan påverka vårdkonsumtionen. I Gustafs studie har det visat sig att en mycket stor del av patienterna har kognitiv svikt och att intervention kan påverka deras framtida vårdkonsumtionsmönster markant, och då till det bättre. Studien är ännu inte publicerad och det ska bli intressant att ta del av den.
På Minneskliniken finns också specialutbildade sjuksköterskor som utför avancerade testningar av alla patienter, vilket utgör ett viktigt underlag för behandlande läkare. Kliniken bedriver bland annat ett utvecklingsarbete tillsammans med ett teknikföretag som har tagit fram en enkel modell för inscanning och tolkning av alla dessa testunderlag. Sammanställningen åskådliggör för läkaren, väldigt tydligt, hur patientens problematik ser ut. När denna teknik är utprovad kan den på sikt bli en modell och ett stöd även för primärvården. Mycket spännande!
