– Allt har blivit sämre sedan privata Attendo tog över, säger bröderna Lars och Jan Norling, som liksom andra anhöriga förgäves klagat på bolagets nedskärningar.

Deras 93-åriga mamma Viola är dement och har bott på S:t Jörgens äldreboende på Hisingen i mer än tio år. När hon flyttade dit drevs boendet av Riksbyggen och personaltätheten var hög.

– Avgörande för att vi valde S:t Jörgen var att det var fräscht med stora rum och bra bemanning, säger Lars Norling.

Den senaste tidens avslöjanden om bristerna inom Caremas äldreomsorg har fått bröderna Norling att reagera. De tycker det är fel att all kritik riktas mot bara ett privat vårdföretag när det finns ytterligare ett som ägs av riskkapitalbolag.

– Min bild är att Attendo bara är ute efter att tjäna så mycket pengar som möjligt, säger Lars Norling.

Förutom minimal bemanning på demensavdelningen Gläntan har företaget dragit in på en rad andra kostnader. Ett exempel är att man slutat laga maten på plats.

– En klar försämring. Vår mamma tyckte om att delta i matlagningen, säger Lars Norling, som är tveksam till om det verkligen är billigare att köpa färdigmat.

Sedan i september ska två anställda klara all vård och omsorg av åtta dementa. Förutom att de gamla är förvirrade och ibland aggressiva sitter flera i rullstol med grava handikapp. Alla boende bär blöja och minst tre personer behöver matas.

– Det är stressigt. Vi hinner inte med allt vi ska göra, säger Lotta Andersson-Löfqvist, som arbetat på S:t Jörgens äldreboende sedan starten.

Hon tycker att stressen märks på de gamla, som blir oroliga. Tidsbristen går i första hand ut över sysslor som städning och fönsterputsning, men även aktiviteterna.

– Jag tycker det är väldigt tråkigt. Tidigare kunde vi gå ut med de boende, men i dag finns inga möjligheter att hinna med promenader, säger Lotta Andersson-Löfqvist.

Hon är den enda i vårdpersonalen på S:t Jörgens som vågar stå för kritiken. Flera andra säger att de är livrädda och tror att de förlorar sina jobb om de talar öppet om missförhållanden.

Men mot löfte om att få vara anonyma berättar de utförligt hur bolagets tuffa sparkrav drabbar de boende.

Ett exempel är att det kan dröja ända till klockan elva på förmiddagen innan alla fått frukost. Sedan ska de gamla hinna få i sig två lagade måltider innan personalen redan vid femtiden börjar göra ordning dem för natten.

Om någon av de anställda är sjuk är det inte säkert att en vikarie kallas in. I stället får en person då ensam försöka hinna med omsorgen av avdelningens åtta dementa.

Budgeten för såväl mat som blöjor är begränsad. Vägning av använda blöjor tillhör vardagen.

Senaste beskedet från en chef inom Attendo är att de måste dra in på läsken till de gamla, något som tidigare serverades till maten på helgerna.

– Det som stör mig allra mest är att det hela tiden ska sparas på de gamla samtidigt som cheferna får bonusar, säger en av de anställda.

GP har sökt verksamhetschefen på S:t Jörgen, men hon vill inte svara på frågor utan hänvisar till Attendos presschef Charlotte Näsström Morén.

Presschefen tillbakavisar kategoriskt kritiken från anhöriga och anställda. Uppgifterna stämmer inte med den information hon fått. Hennes bestämda uppfattning är att Attendo Care följer avtalet med Göteborgs stad.

– Däremot vet jag att det finns klagomål hos de anställda, säger Charlotte Näsström Morén.

– För att skärpa kvalitetsarbetet och skapa ökad tydlighet kring rutinerna har vi därför anställt en extra person på boendet under sex månader.

Enligt presschefen omfattar bolagets bonussystem såväl högsta ledning som alla region- och verksamhetschefer. Bonusens storlek bestäms både av ekonomiskt resultat och av kvalité.

Hur mycket som betalas ut vill hon inte lämna ut några uppgifter om.

Nu har det hänt igen, det som inte får hända! Vanskötsel av äldre inom den privata äldreomsorgen! Det som händer är fruktansvärt!

Så är det när vinstintressen inom äldreomsorgen är det som är viktigast.

SKPF avd 50, menar att det inte ska finnas vinstintressen i den berättigade vården och om­sorgen i vårt land!

Det är samhället som har ett genomgripande ansvar för att alla äldre ska få tillgång till god äldreomsorg, till rimlig kostnad.

En självklarhet är att den äldreomsorg som erbjuds ska var lika över hela landet. Lika självklart är också att äldreomsorgen ska präglas av respekt för de äldres önskemål och behov.

Det handlar om rätten att få åldras med värdighet.

Det ska inte ständigt behöva poängteras, det absolut självklara, att den äldreomsorg som vi ska få ta del av, ska vara en trygghet för god livskvalitet!

Livskvalitet, ska gälla livet ut, vem kan bestämma om ­något annat?

Hur kan det kan komma sig, att när den tredje fasen i ens liv inträder, då verkar det som om mänsklig respekt och hänsyn är fullständigt ointressant och inte i något avseende, prioriterad av politiska besluts­fattare?

Inom SKPF avd 50, har vi i så många sammanhang i samtal med äldre ställt oss frågan hur kan det var så, att det ­efter ett avslutat aktivt yrkesliv, upplevs att äldre inte räknas eller betyder någonting?

Det är så många som beskriver att de inte blir sedd, inte blir tagen på allvar och inte heller respekterad av att de har en lång livserfarenhet och kunskaper på olika sätt. Allt detta skapar en frustation och besvikelse av stora mått.

Det finns många äldre som inte kan göra sin stämma hörd, inte på något sätt har förutsättningar att göra egna val, det som ständigt förs fram inom äldreomsorgen, som ett kvalitetsbegrepp.

Talet om egna val, blir för många ett hån och frågan är, vilka behov är det som tillfredställs med detta?

Dessutom ska vi betraktas som ”kunder”, inom vård och omsorg!

Kunder är vi i affären när vi köper varor, inte när vi behöver omsorg, värme och medmänsklighet!

Vi vill definitivt inte vara ”kunder”, vi är människor som är i behov av berättigad vård och omsorg, utförd av personal som har fått förutsättningar för att känna glädje och yrkesstolthet.

SKPF avd 50 menar med all tydlighet, att kravet om en rättighetslag med respekt för de äldre är ett absolut berättigat krav, för helhet och sammanhang. Dagens uppdelning av äldreomsorg och vården mellan olika lagstiftningar och rättsystem måste omarbetas till en enda rättighetslag.

Vår förhoppning är att EU:s äldreår 2012, ska belysa och ge insikter om det breda politiska ansvaret, för att ge de äldre rätten till en värdig ålderdom, respekterad för den som den är, med alla sina livserfarenheter och med rätten till kvalitativ vård och omsorg!

Styrelsen för Svenska  kommunalpensionärernas  förbund, avd 50 genom  Elsie Bäcklund Sandberg, ordförande