Bemanningen, inte de äldres behov, är vad som styr vilken omsorg äldre på många av landets demensboenden får. Det visar den tillsyn på ett stort antal särskilda boenden som Socialstyrelsen genomfört under 2010 och 2011. Trots att socialtjänstlagen slår fast att människor ”har rätt få individuellt utformad omsorg utifrån sina behov för att kunna leva ett så tryggt, aktivt och meningsfullt liv som möjligt” tvingas många gamla och sjuka anpassa sig efter hårt slimmade verksamheter där verkligheten är dusch endast en gång i veckan, tidig läggning innan dagpersonalen hunnit gå hem, och utevistelse max några gånger om året. Det är inte humant.

För att komma till rätta med de missförhållanden som är ett faktum inom äldreomsorgen har Socialstyrelsen nu tagit fram ett förslag till nya föreskrifter som förtydligar det ansvar kommunerna har för att bemanningen motsvarar de behov som finns hos de boende. Det nya regelverket, som enligt planerna skall börja gälla från och med årsskiftet, går ut på att socialnämnden hädanefter blir skyldig att beräkna hur mycket insatser varje enskild behöver. Sedan åläggs demensboendena att anpassa bemanningen med utgångspunkt ifrån de sammanlagda individuella behoven.

Socialstyrelsen vill också att kommunerna skärper kontrollen av särskilda boendena, såväl de egna som de som drivs på entreprenad. Socialnämnden skall göra regelbundna uppföljningar för att se till att personalen på boendena räcker till.

Förslaget har mötts av både ris och ros. Demensförbundet oroas över att det i praktiken kan bli för svårt att regelbundet följa upp och ompröva omsorgsbehoven och vill i stället se fasta regler för minimibemanning. Man påtalar att det i grunden är en pengafråga. Vilket det är.

Till dem som är positiva till de nya reglerna hör fackförbundet Kommunal. Även de pekar dock på hur viktigt det är att kommunerna verkligen tar sitt ansvar och skjuter till de resurser som behövs. Och ökade resurser är till syvende och sist vad det handlar om.

Oavsett vilken väg till ökad bemannig inom äldreomsorgen som tas, kommer det att medföra ökade kostnader för kommunerna. Kostnader som måste ses som alldeles självklara. För att kunna garantera en god äldreomsorg krävs att det finns tillräckligt med personal för att tillgodose de äldres behov. Så är det allt för sällan i dag och det är något ansvariga politiker måste förändra.

Bra är också att det förslag som nu lagts fram av Socialstyrelsen och som gäller landets samtliga demensboenden bara är ett första steg. Ett andra steg är att utreda möjligheten att göra så att regelverket även gäller övriga boenden (där svårt somatiskt sjuka vistas). Oavsett diagnos bör äldre som bor på särskilt boende ha samma rätt till god omsorg.

GP 3/4 -12