Alla inlägg under april 2012

Av Tommy - 4 april 2012 10:18


Inspirationsdag om Läskraft!


- högläsning för personer med demens


Högläsning är en omtyckt och enkel aktivitet som skapar samtal,


samvaro, glädje och ro.


Läskraft!

, ett treårigt nationellt projekt,

vill bidra till att öka stimulansen och livskvaliteten inom vården


av personer med demens genom att värva, utbilda och skapa


nätverk för frivilliga och anhöriga högläsare. Inspirationsdagen


är starten för arbetet med projektet i Västernorrlands län.




Syftet med dagen är att inspirera deltagarna att arbeta med


projektet i respektive kommun.


Dag:





Torsdag 10/5 kl. 9.30-15.30




Plats:





Olof Högberg-salen, Sambiblioteket, Universitetsbacken 3 i Härnösand




Program:


09.30


Fika och registrering

.

10.00




”Jag känner mig så glad. Jag vet inte varför, men jag känner mig så glad!”



Projektledare


Catharina Kåberg berättar om projekt

Läskraft!



10.20


Vikten av stimulans för personer med demens. Anita Landén

från Demensförbundet.

10.45



Till glädje på dagen och till ro på natten. Marie Jönsson Schelander

, undersköterska

och läsinspiratör från Hovås utanför Göteborg, berättar om sina mångåriga erfarenheter


av högläsning för äldre och personer med demens.


11.45



Minnesstimuleringsprojektet Kommer du ihåg? Personal från Murberget

,

Länsmuseet Västernorrland informerar om ett växande projekt.


12.00



Lunch

på egen hand

13.00



Vad är lättläst och LL-böcker? Erica Wikström-Holländer och

Margareta Ekman



från Sundsvalls stadsbibliotek berättar och visar exempel.


13.20


Högläsning! Karin Lundquist

läser högt ur en LL-bok.

13.40



Pilotkommunernas arbete med projektet. Catharina Kåberg

berättar.

14.00



Hur kan vi jobba med Läskraft! i vår kommun?

Gruppsamtal kommunvis.

Frukt och dricka. Återsamling 15.00


15.30 Tack för idag!




Dagen är avgiftsfri och vi bjuder på fika. Lunchen bekostar var och en själv.


Anmälan senast


3/5

till Studieförbundet Vuxenskolan, se anmälningsblankett nedan.

Mer information om projekt



Läskraft!

hittar ni på www.lattlast.se/laskraft



Varmt välkomna!


Av Tommy - 4 april 2012 10:16

Demenssjuk man slagen av vårdare

En rullstolsburen man har blivit slagen av en anställd på ett äldreboende i Enköping. Efter en så kallad lex Sarah-anmälan har den anställda nu avskedats.

 
 
 

Det var 10 februari som två anställda skulle gå in till mannen för att hjälpa honom inför natten. Mannen är både demenssjuk och har Parkinsons sjukdom.
När mannen skulle få sin medicin blev han spänd i kroppen, spottade ut medicinen och började veva med armarna. Till saken hör att ofrivilliga rörelser är vanliga vid Parkinsons sjukdom. Men på grund av det inträffade fick mannen en våldsam behandling som straff.
”Medarbetaren tar tag i mannens armar och den boende spjärnar emot allt vad han orkar. Medarbetaren slår då till den boende i mellangärdet och i vänster sida” står det i den lex Sarah-anmälan som vårdföretaget Attendo själv har skickat in till Socialstyrelsen.

Efter det fortsätter enligt undersköterskans medarbetare den ovarsamma behandlingen.
Undersköterskan som slagit mannen lyfter upp mannen från rullstolen och slänger ner honom i sängen, drar upp grinden och går därifrån.
Den andra medarbetaren stannar, enligt anmälan, kvar hos den boende. Hon är chockad över vad hon sett och sätter sig ner bredvid den boende för att trösta honom.
Personen som nu avskedats hade arbetat på äldreboendet i fyra år.
Efter händelsen kommer rapporteringsskyldigheten (lex Sarah) hos de anställda att tas upp som en punkt vid varje arbetsplatsträff. Värderingsdiskussioner är också en stående punkt vid varje träff, för att i framtiden undvika liknande händelser på äldreboendet, enligt företrädare för vårdföretaget.

Av Tommy - 4 april 2012 10:14

Demensboenden får nya regler

En demensavdelning i Uppsala kommun får aldrig lämnas obemannad. Behoven ska styra vilken omsorg de äldre får. Det klargör Socialstyrelsen i nya bestämmelser som väntas träda i kraft för landets alla kommuner nästa år

 

Bemanningen inom demensvården i landet har flera gånger synats av Socialstyrelsen på sistone. Vid en nationell granskning 2010 konstaterade Socialstyrelsen att det är vanligt att demenssjuka lämnas inlåsta och utan personal om natten.
I löpande tillsyn har man även konstaterat att det fattas personal dagtid. I maj presenteras resultatet av en ny tillsyn som tyder på samma sak. Enligt Socialstyrelsen är det är ofta bemanningen och inte de äldres dygnsrytm och vanor som styr när insatserna ges.
Vid en lokal granskning i början av 2011 konstaterade Uppsala kommun att sex demensavdelningar har så pass liten bemanning att de skulle få en anmärkning om Socialstyrelsen gjorde en granskning. Dessa uppgavs sakna personal som stadigvarande är stationerad på avdelningen.

 

Efter den nationella granskningen 2010 av bemanningen vid demensboenden i Sverige har Socialstyrelsen nu följt upp med flera förtydliganden. De handlar bland annat bemanningen: varje boendeenhet där en person med demenssjukdom bor ska vara bemannad dygnet runt.

”Bemanningen ska säkerställa att en person med demenssjukdom omedelbart kan få sådant stöd och sådan hjälp som är till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa”, skriver Socialstyrelsen.
– Hela poängen är att den boende ska ses och höras på sitt boende. Vi vill inte att det ska vara möjligt att ha bara en anställd på flera avdelningar med stängda dörrar emellan, säger Anders Printz som är avdelningschef vid Socialstyrelsen.

Han hoppas dock att remissrundan ska ge svar på om riktlinjerna är tillräckligt tydliga om kravet på bemanning. Ett annat förtydligande handlar om den enskildes behov. Socialstyrelsen skriver att det är behoven – inte bemanningen – som ska styra vilken omsorg de demenssjuka får. Bakgrunden till skrivelsen är att man konstaterat att de flesta kommuner inte preciserar vad varje person har rätt att få hjälp med, bara att personen ska få en plats på ett boende.
– Den enskildes behov på ett demensboende ska vara utredda, beslutade och uppföljda enligt en rimlig tidsplan. Kommunen är sedan skyldig att bemanna utifrån de behov som finns, säger Anders Printz.

Enligt Ebba Busch (KD), kommunalråd och ordförande i äldrenämnden, innebär Socialstyrelsens nya bestämmelser inget nytt för kommunens sätt att arbeta.
– Vi arbetar precis på det sätt som Socialstyrelsen vill att vi ska arbeta. Vi ligger väldigt bra i linje med Socialstyrelsen, både vad gäller behovsstyrd vård och personalbemanningen på demensavdelningar.

Hon säger att kommunen redan 2010 fattade beslut om en minibemanning med en anställd vid varje demensavdelning. Det har dock i kommunens uppföljningar visat sig att flera avdelningar inte levt upp till det kravet. Det handlar om att fortsätta granska boenden, anser hon.
– Vi kontrollerar genom egna rutinmässiga uppföljningar, oanmälda uppföljningar och efter uppgifter från anhöriga och äldre.

Uppsala demensförbunds ordförande, Gustaf von Essen, tycker att Socialstyrelsens förslag om bemanning är utmärkt.
– Det är inte alls säkert att det räcker med en anställd på en avdelning för det beror ju på i vilket skick patienterna är, men man ska alltid säkerställa en minibemanning så att det aldrig är tomt någonstans.

Av Tommy - 3 april 2012 13:05

Anhöriga rasar mot äldreboende

Av Matilda.lundahl@skd.se, 0704 - 14 25 54, Sanna.trygg@skd.se, 0704 - 14 26 65 3 APRIL 03.00
 

Dementa Inga Persson skulle få vård i toppklass, men livet på det privata äldreboendet Victoria blev något helt annat.
– I slutet såg hon ut som fångarna i Auschwitz, säger maken.
Personal gav inte ens henne mjölk, enligt maken Bertil Persson, det var för dyrt. När han frågade varför hans fru åt så dåligt svarade personal att hon kunde be om en macka om hon blev hungrig.

Det har gått sex månader sedan tisdagen den 20 september, då Inga Persson avled på medicinavdelning fem vid Skånes Universitetssjukhus i Malmö. Hennes familj säger att det nog var lika bra att hon fick sin sista tid där. Livet på äldreboendet Victoria i Limhamn visade sig vara allt annat än vad maken och dottern hade hoppats på.
– Hon skulle ha det bästa men fick det värsta, säger dottern Annica Malmström.
Inga Persson åkte akut in till Skånes universitetssjukhus i Malmö den 11 september 2011. Avmagrad står det i sjukhusjournalen från akuten.
– Du har väl sett hur fångarna i Auschwitz såg ut? Det var ingenting kvar, säger maken Bertil Persson.

Inga Perssons make och dotter tyckte från början att Victoria verkade bra och trivsamt.
– Allt var nytt och så fint. Jag struntade i vad det kostade, säger Annica Malmström.
Priset för boende, mat och service landade visserligen på över 10 000 kronor i månaden men skulle vägas upp av vård i en toppmodern miljö med kunnig personal.
Men det dröjde inte lång tid förrän den fina ytan började krackelera.
Inga Persson började rasa i vikt. Bertil Persson och Annica Malmström bad gång på gång att få veta hur mycket hon vägde. ”Vi ska ta reda på det, vi återkommer”, lät det. I maj 2011 hade Inga Persson ett BMI på 13,3.


Ett så lågt BMI är aldrig normalt, enligt Elisabet Rothenberg, dietist och lektor i medicin vid Sahlgrenska Akademin på Göteborgs universitet.
– När jag frågade varför min fru rasade i vikt sa de att hon inte ville äta. Jag fick höra att om hon var hungrig så kunde hon be om en macka, säger Bertil Persson.
Svaret kändes absurt eftersom dementa personer kan ha svårt att förmedla grundbehov så som hunger, törst och trötthet. Det ställer höga krav på att personal finns där för att tolka och tillgodose vårdtagarens behov, enligt Helle Wijk, utbildningsansvarig på svenskt Demenscentrum.

Inga Perssons anhöriga blev alltmer desperata. Trots att de pratade med personal och ansvarig chef kände de sig varken sedda eller hörda. Ingen tog dem på allvar, tyckte de.
Maken tillbringade mycket tid på boendet. Han kunde lika gärna sitta där, tillsammans med sin fru, och titta på tv som att sitta själv hemma, resonerade han.
Men hans närvaro och ifrågasättande av hur Inga Persson vårdades var irriterande, visar det sig i journalerna:
”När vi kom var maken mycket upprörd och när på skrek på oss i ansiktet följande: han skulle gå till media och berätta hur vi tar hand om våra äldre och hur lång tid det tog innan vi kom efter det att dom hade larmat”.
”Vi fick oss en utskällning när vi kom in, och han sa att snart bryr jag mig inte längre, det är inte lönt. Även sättet som han pratar till Inga på, ett bebisspråk, han tycker inte att hon förstår något annat. Likaså när vi tilltalar Inga, så svarar Bertil. Han ger Inga INGEN chans att få säga någonting”.


Bertil Persson säger att han visserligen kunde brusa upp men att han var desperat och förtvivlad.
– Jag skällde ut sköterskan och blev inkallad till möte hos chefen. ”Det är inte meningen att mina sköterskor ska behöva åka hem och gråta för att de blivit angripna av anhöriga”. Men vem fanken ska jag tala om det för då? sa jag.

Bertil Persson lägger ansiktet i händerna och gråter.
Han har blivit arg. Inte en utan flera gånger. Men det var när han inte tyckte att hans hustru fick den hjälp hon skulle ha. Som när han bad att hon skulle få mjölk till maten i stället för den saft som ofta serverades. Hon hade alltid druckit mjölk eller lättöl till maten, det ville han att hon skulle fortsätta med.
– Vi har inte råd, hette det, säger han.
Eftersom Inga Persson kunde ha svårt att äta själv lämnade måltiderna ofta stora fläckar på kläderna. Men att använda förkläden var inte aktuellt – de var slut. Enligt dottern var det inte tal om att beställa in några nya.
– När jag frågade om det inte gick att köpa några nya fick jag svaret att ”de är ju rätt dyra”, säger Annica Malmström.

Under en solig promenad i augusti 2010 såg Annica Malmström hur hennes mamma gång på gång tog bort solhatten och sa ”aj, aj”. Anledningen var den stora böld som hennes mamma hade i pannan och som börjat göra allt mer ont. Då hade Annica Malmström under två månader försökt få någon att kolla upp bulan.
– Jag fick beskedet att allt var under kontroll och att jag inte skulle oroa mig. Sköterskorna smorde mamma med olika krämer, allt möjligt skit. Men ingenting hjälpte.
Till slut fick Annica Malmström nog. Hon ringde själv upp en av Victorias läkare.
– Men läkaren visste inte ens vem Inga var. De hade aldrig träffats.
Efter att Inga Persson undersökts skickades hon till hudkliniken på Skånes Universitetssjukhus i Malmö. Bulan visade sig vara cancer.
– Då hade svulsten hunnit bli både blå, grön och till sist så röd och svullen att solhatten inte gick på, säger Annica Malmström.

Bertil Persson har följt turerna kring Carema-skandalen då missförhållanden uppdagades på Koppargården i Vällingby, Stockholm. Han är upprörd.
– Malmö är väl ett nytt Carema. Jag har retat mig lite grann varje gång jag hör om Carema. Här finns likadant i Malmö. Jag kan inte med detta privata. Att man ska sitta och tjäna 10, 15, 20 procent på människor. Som har jobbat och slitit i hela sitt liv, så ska man sitta här som parasiter. Man måste väl för jössenamn ha ett värdigt liv i slutet.

Av Tommy - 3 april 2012 11:01

Polisen välkomnar GPS-larmen

Publicerat: måndag 02 april kl 14:49 , Hallandsekot

De nya GPS-larmen för dementa som finns på prov i flera hallandskomuner är något som polisen efterlyst länge.

Nu ska ett nytt trygghetslarm med GPS-funktion testas i Halland och med det ska man kunna spåra personer som försvunnit om han eller hon är dement.

-- Det är med varierande framgång som vi lyckas lösa det här snabbt, för att i vissa fall så är de här personerna snabba när de förflyttar sig, säger Leif Andersson vid hallandspolisen.

Så vad skulle det innebära om man ned hjälp av GPS kan hitta de här personerna snabbare?
– En snabbare och kortare insatstid, men framför allt möjligheten att rädda liv.

Av Tommy - 3 april 2012 11:00

Nya demensriktlinjer dyrt för kommunerna

Publicerat: måndag 02 april kl 16:31 , Nyheter P4 Västernorrland Kommentera

Socialstyrelsens nya riktlinjer om demensvård kan bli en dyr affär för kommunerna.

I dag presenterades ett förslag som går ut på att det är dom dementas behov som ska styra omsorgen på demensboenden runt om i Sverige, inte storleken på bemanningen.

Det kommer att leda till ökade kostnader för kommunerna, tror Gunnar Tjellden, som är områdeschef för demens- och äldreboende Ljustagården i Sundsvall.


– Den mest uppenbara konsekvensen är att det kommer att kosta mer pengar. Om vi behöver mer personal så blir det dyrare. Men i den andra vågskålen så ligger att vi ska kunna möta våra gästers behov, säger Gunnar Tjellden.

Ljustagården var ett av de demensboenden som fick anmärkning när Socialstyrelsen gjorde en tillsyn hösten 2010, om att nattpersonalen var för få för att trygga de boendens säkerhet. Sen dess har nattpersonalen utökats.

Tillsynen som gjordes då ligger delvis till grund för dagens förslag, som alltså handlar om att det är de boendes behov som ska styra omsorgen, inte hur många som jobbar. Socialstyrelsen vill också att kommunerna tar fram individuella planer för alla dementa i omsorgen, och ser till att de får kliva upp, äta, promenera,aktivera sig och lägga sig utifrån sina egna behov.

På Ljustagården strävar man mot en sån omsorg, men med dagens bemanning klarar inte personalen det, säger Birgitta Scherman, som är sjuksköterska:

– Inte fullt ut. Det är för lite bemanning för att omsorgen helt ska styras av patienternas behov.

Det här innebär ju också en mer statlig styrning av äldreomsorgen, vad tycker du om det?

– Jag tycker det är jättebra. Det ser så olika ut i kommunerna så det krävs nog mer statlig styrning för att de gamla ska få det bättre, säger Birgitta Scherman.

Det är första gången som Socialstyrelsen går ut med regler som handlar om bemanningen inom demensvården. Föreskrifterna ska nu ut på remiss, och på sikt kommer förslag som handlar om hela äldreomsorgen. Tidigare tillsyn har visat att så många som sex av tio demensboenden i Sverige inte har tillräckligt med nattpersonal, och Gunnar Tjellden menar att kommunern måste prioritera i sina ekonomier för att få till en bättre äldreomsorg. Och kanske också ta till andra åtgärder.

– Jag förstår att det är en balansgång, men man måste titta mer på det här och kanske också höja skatten, jag är inte främmande för det, säger han.

Av Tommy - 3 april 2012 10:58

Förra året nekades 160 personer plats på servicehus

Sigvor Lundqvist är inte ensam om att nekas plats på servicehus.
Förra året fick 160 personer avslag av kommunen.
– Visst vore det önskvärt om alla som önskade fick plats men vi måste bedöma varje fall enskilt, säger Ann-Christin Burman, handläggningschef.

Kommunen säger nej till till Sigvor Lundqvists önskan om att få flytta till ett servicehus – men hennes situation är inte unik. Förra året ansökte 759 personer om plats på särskilt boende.

447 blev beviljade en plats men samtidigt fick 160 nej. De resterande 142 personerna hade antingen hunnit dra tillbaka sin ansökan innan den handlades – eller hunnit avlida.


Kraftig ökning

– Vi bedömer behovet utifrån psykologiska och sociala faktorer, som trygghet, säkerhet, isolering och ser även till de omvårdnadsinsatser som behövs, säger Ann-Christin Burman, handläggningschef, vid kommunens äldreomsorg.

En kraftig ökning av antalet sökande till särskilt boende har skett ­under sen senaste femårsperioden.

År 2006 låg siffran på 538 jämfört med förra årets 759 – dock spelar denna faktor inte in när det gäller ett ja eller ett nej till en plats, menar Håkan Litzell, chef för äldreomsorgen.

– Bedömningen är inte kopplad till platssituationen eftersom handläggningen av bistånd för särskilt boende görs av en enhet medan en annan verkställer beslutet. Och vi har då en skyldighet att erbjuda plats inom tre månader, säger han.

Det ökade behovet av platser vid särskilt boende är dock noterat hos kommunen och i dagarna beslutade socialnämnden om att bygga ut dessa med 100 stycken.


200 platser saknas

– Men vi har påpekat behovet av ytterligare 200 platser, säger Håkan Litzell.

Vad som styr bedömningen är det lagrum som måste följas, menar Ann-Christin Burman.

– Jag har en förståelse för att man blir besviken vid ett avslag, det är ju ett stort steg taget när man beslutat om att man vill lämna hemmet. Men vi bedömer varje fall enskilt och av de femton som överklagade ett beslut förra året fick endast två personer rätt.

Så som jag ser det ligger vi rätt i våra bedömningar, säger hon.

– Visst vore det önskvärt om alla som önskade en plats, men nu har vi ju ett politiskt beslut att varje fall ska biståndsprövas, säger Ann-Christin Burman.

Av Tommy - 3 april 2012 10:56

God omsorg kräver personal

Socialstyrelsen vill skärpa reglerna så kommunerna tar ansvar för att stoppa underbemanningen inom äldreomsorgen. Bra.

 

Relaterat

 

Bemanningen, inte de äldres behov, är vad som styr vilken omsorg äldre på många av landets demensboenden får. Det visar den tillsyn på ett stort antal särskilda boenden som Socialstyrelsen genomfört under 2010 och 2011. Trots att socialtjänstlagen slår fast att människor ”har rätt få individuellt utformad omsorg utifrån sina behov för att kunna leva ett så tryggt, aktivt och meningsfullt liv som möjligt” tvingas många gamla och sjuka anpassa sig efter hårt slimmade verksamheter där verkligheten är dusch endast en gång i veckan, tidig läggning innan dagpersonalen hunnit gå hem, och utevistelse max några gånger om året. Det är inte humant.

För att komma till rätta med de missförhållanden som är ett faktum inom äldreomsorgen har Socialstyrelsen nu tagit fram ett förslag till nya föreskrifter som förtydligar det ansvar kommunerna har för att bemanningen motsvarar de behov som finns hos de boende. Det nya regelverket, som enligt planerna skall börja gälla från och med årsskiftet, går ut på att socialnämnden hädanefter blir skyldig att beräkna hur mycket insatser varje enskild behöver. Sedan åläggs demensboendena att anpassa bemanningen med utgångspunkt ifrån de sammanlagda individuella behoven.

Socialstyrelsen vill också att kommunerna skärper kontrollen av särskilda boendena, såväl de egna som de som drivs på entreprenad. Socialnämnden skall göra regelbundna uppföljningar för att se till att personalen på boendena räcker till.

Förslaget har mötts av både ris och ros. Demensförbundet oroas över att det i praktiken kan bli för svårt att regelbundet följa upp och ompröva omsorgsbehoven och vill i stället se fasta regler för minimibemanning. Man påtalar att det i grunden är en pengafråga. Vilket det är.

Till dem som är positiva till de nya reglerna hör fackförbundet Kommunal. Även de pekar dock på hur viktigt det är att kommunerna verkligen tar sitt ansvar och skjuter till de resurser som behövs. Och ökade resurser är till syvende och sist vad det handlar om.

Oavsett vilken väg till ökad bemannig inom äldreomsorgen som tas, kommer det att medföra ökade kostnader för kommunerna. Kostnader som måste ses som alldeles självklara. För att kunna garantera en god äldreomsorg krävs att det finns tillräckligt med personal för att tillgodose de äldres behov. Så är det allt för sällan i dag och det är något ansvariga politiker måste förändra.

Bra är också att det förslag som nu lagts fram av Socialstyrelsen och som gäller landets samtliga demensboenden bara är ett första steg. Ett andra steg är att utreda möjligheten att göra så att regelverket även gäller övriga boenden (där svårt somatiskt sjuka vistas). Oavsett diagnos bör äldre som bor på särskilt boende ha samma rätt till god omsorg.

GP 3/4 -12

Presentation


Varmt välkommen till
DEMENSVÄRLDEN

Fråga mig

12 besvarade frågor

Omröstning

Vad tycker du är den maximala storleken på särskilt boende
 6 personer
 7 personer
 8 personer
 9 personer
 10 personer
 11 personer
 12 personer
 13 personer
 14 personer
 15 personer

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5
6
7
8
9 10 11 12 13
14
15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
<<< April 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

TID SEN BLOGGSTART

AlternaTickers - Cool, free Web tickers

Skriv i gästboken


Ovido - Quiz & Flashcards